En bläckfisk som kan glidflyga 30 meter i vinden, vita koraller och elva meter långa sillkungar som står givakt i vattnet. Ja, det händer mycket i vattnet på västkusten, vilket Alexandra Dahlqvist skildrar i sin debutbok.
I vattnet på västkusten är en katalog över arter som förekommer på västkusten. På varje uppslag beskrivs en art med en kort text, en faktaruta samt en fantasieggande färgillustration och en mer detaljerat svartvit teckning. Dahlqvist är illustratör och grafisk formgivare och det är i bilderna bokens styrka finns. Mot mestadels mörk bakgrund – som långt nere i havsdjupet – rör sig spräckliga blågyltor, böljande tångruskor, taggiga krabbklor och hajkäftar med sylvassa tänder. Det finns också några uppslag där författaren under rubriken ”Visste du att” presenterar bland annat olika bläckfiskarter och sjöstjärnor. Det är lätt att bli trollbunden av bilderna. Texten är kortfattat och lyfter fram det mest intressanta med varje art. Ibland hade jag önskat att få veta lite mer om någon art, och jag saknar en översiktstext om västkusten och vad som kännetecknar havsmiljöerna där. Sist i boken finns en ordlista.
Det här är en vacker, intressant och fascinerande bok för alla som är intresserade av djur. För den som mest varit på östkusten är framstår vår västra kust som oerhört fascinerande, lite läskig och en smula exotisk. Det ska bli spännande att se om Alexandra Dahlqvist ger ut fler böcker, för det här är en mycket lovande debut.
+faktagranskad
Annelie Drewsen
I vattnet på västkusten Författare och illustratör: Alexandra Dahlqvist Natur & Kultur, 2022 ISBN: 9789127175792 77 sidor
Bokförlaget Hegas har en serie med lättlästa faktaböcker som heter Yrke. Förlaget skriver på webben att ambitionen är att skildra lite ovanligare yrken och av deras katalog förstår man att böckerna ska handla om sådant som barn tycker är spännande men inte vet att man kan ha som yrke. Det finns hittills fyra böcker i serien: Djurvårdare, Dansare, Militär och App-utvecklare. De två sista har jag läst.
Båda böckerna har fotografier som bakgrund på alla uppslag, texten presenteras i rutor med olika färg. Det är orangea rutor i vilka en autentisk person som representerar yrket förklarar olika saker. Och så är det vita rutor där informationen inte har någon tydlig avsändare. I boken om militärer finns dessutom ordförklaringar och lite kringinformation (Visste du?) återkommande med egna färgfält.
En app-utvecklare behöver tycka att det är roligt att lösa problem, får jag lära mig i den boken. Däremot är det inte nödvändigt att vara jättebra på matematik. Kodning/programmering nämns förstås, med förslag till en lek som ska skapa förståelse för att instruktionerna när man kodar måste vara noggranna. En bra grej är att inte bara roliga utan också väldigt viktiga appar nämns, till exempel sådana som kan förbättra livet för människor med funktionsnedsättning.
I boken om att vara militär presenteras många olika verksamheter inom militären. Det finns uppslag om skepp, ubåtar, armén, amfibiesoldater, flygvapnet, jägare, hundförare… Det står också om att svenska soldater ibland får uppdrag i länder där det är krig. Det kan vara farligt får jag veta, men soldaterna är vältränade och förberedda. Ingenstans i boken står det att den som arbetar inom militären måste vara beredd att döda andra människor.
Jag tycker böckerna är intressanta och att det är en utmärkt idé att försöka vidga barns och ungas föreställningar av vad man kan arbeta med. Och kanske som Hegas skriver i sin katalog ”Det här är serien som inspirerar läsare att drömma stort…”.
Hurra och stort varmt grattis till Lina Blixt och Bengt-Erik Engholm som får Carl von Linné-plaketten för sin bok Korpen – Fakta och myter. Plaketten avser 2022 års bästa fackbok för barn eller ungdomar och delas ut av Svensk biblioteksförening.
Så här lyder motiveringen:
”Bengt-Erik Engholm och Lina Blixt belönas med Carl von Linné-plaketten för Korpen – Fakta och myter. De många nyanserna av korpen presenteras i ett utomordentligt samspel med vackra illustrationer i gråskala. Boken bjuder på såväl myter som fakta om korpens nutid och historia. Texten är flytande och bitvis humoristisk. Överskådliga rubriker och korta stycken gör det nischade ämnet lättillgängligt. Genom att inte göra sig allmän tilltalar boken en målgrupp som dras till det gotiska och mystiska – en målgrupp som sällan prioriteras vid faktaböcker. De suggestiva bilderna passar oerhört väl till det gotiska temat. Korpen med dess häftiga och djärva illustrationer är en faktabok som tar upp många aspekter av en enda, om än mångfacetterad, fågel.”
Stockholms stadshus firar 100 år i år och pryder framsidan på boken Nyfiken på hus – en arkitekturbok för barn skriven av arkitekten Karin Schönmeyr Elfström och med illustrationer av Kristina Alfonsdotter. Det är en gedigen, vacker och rakt igenom intressant bok som marknadsförs som ”den första barnboken om svensk arkitektur”.
Huvuddelen av boken utgörs av beskrivningar av spännande hus under rubrikerna ”Gamla hus”, ”Hus i olika stilar”, ”Moderna hus”, ”Annorlunda hus” och ”Två roliga dass”. Här finns bland annat Täby kyrka, Glimmingehus, Turning torso och Katscha i Norrköping. Varje byggnad beskrivs relativt utförligt och texten illustreras både med fotografier och Alfonsdotters vackra illustrationer. Arkitektens tankar med byggnaden är centrala i texten, men det ryms också fördjupningar, till exempel om dödsfällor och spöken på Glimmingehus eller om de 1600 plantor som fraktades från en plantskola i Costa Rica till Göteborg när Universum byggdes. Till varje byggnad finns en faktaruta som bland annat anger när den byggdes, var den finns och om den går att besöka.
I texten finns ett tydligt barnperspektiv och ett läsartilltal som genomgående uppmuntrar till nyfikenhet och att man ska bli en arkitekturdetektiv. Författaren har skickligt flätat samman byggnadernas historia med berättelser om människorna som byggt dem. Mest fascinerad blir jag av Ingrid Wallberg som var den första kvinnliga arkitekten i Sverige med eget arkitektkontor och det motstånd hon mötte när hon lät bygga en funkisvilla på Prytzgatan i Göteborg med inspiration av Le Corbustier. En annan minnesvärd person är Malte Liewen Stierngranat som lät uppföra en pyramid som gravmonument över sig själv.
Sist i boken finns ett avsnitt om hur hus är byggda, med korta beskrivningar av bland annat fönster, tak och färger. Författaren förklarar varför falu rödfärg blev så populärt på 1800-talet och att grönt och blått länge var ovanliga färger på hus. Det finns även en genomgång av olika stilar i svensk arkitektur, men jag undrar varför den tar slut på 1930-talet. Många av byggnaderna i boken är byggda på 2000-talet, men tidslinjen med stilar ger sken av att utvecklingen tog slut för 90 år sedan. Det går inte riktigt ihop. Jag hade också gärna läst om exempelvis egnahemsrörelsen och miljonprogrammet, två storskaliga byggnadsprojekt som fortfarande präglar många bostadsområden i Sverige.
Bokens största brist finns dock i kapitlet om Kiruna kyrka, där författaren skriver: ”Innan man började bryta järnmalm i Kiruna fanns det bara vildmark där.”. Det är förstås inte sant. Samerna har levt på platsen sedan urminnes tider, men i boken reproduceras en kolonial föreställning om ett obebott landområde som bara väntade på att tas i bruk av den svenska statsmakten. Samer nämns bara som en bakgrund till varför disponent Lundbohm gav arkitekten Gustaf Wickman i uppdrag ”att rita en kyrka som är en kåta”. Inte ett ord om att gruvbrytningen, grundandet av Kiruna och den pågående flyttenav staden har ätit upp samernas mark och hotar samernas möjlighet att utöva sin kultur.
Sammantaget är detta dock en mycket läsvärd bok i stort format och omsorgsfullt formgiven. Tyvärr finns den inte längre i handeln, men jag hoppas på en nyutgåva – gärna med en reviderad beskrivning av Kiruna kyrka. Då skulle detta vara en bok som borde finnas på vartenda bibliotek.
+ Utförlig ordlista och källförteckning finns.
Annelie Drewsen
Nyfiken på hus – en arkitekturbok för barn Författare: Karin Schönmeyr Elfström Illustratör: Kristina Alfonsdotter Dibb förlag, 2021 ISBN: 9789198628715 104 sidor
Enkla roliga fakta är en ny serie med faktaböcker i bilderboksformat för yngre barn, utgivna av Rabén & Sjögren. Julia Wiberg har skrivit de två som hittills getts ut, en om dinosaurier och så denna om rymden, illustrerad av Ingrid Flygare.
Boken handlar om vårt solsystem, det finns ett uppslag för varje planet och även för solen och månen. Varje uppslag består av en stor bild med texten placerad på enfärgade ytor. Några kapitel på slutet handlar om olika rymdfenomen som vi kan se från jorden och om rymdfärder.
Det är bra att boken är så genomtänkt och konsekvent anpassad till barn i kanske 3–10-årsåldern. Både texten, som är ganska lättbegriplig och har ett tilltal som markerar att barn är den tänkta läsaren, bilderna som förstärker texten men också bjuder på barnanpassad humor och själva urvalet av fakta bör funka fint för åldersgruppen. Det är inte heller något tramsande, författaren och illustratören visar respekt för det rymdintresserade barnet.
Jag kan tänka mig att boken också kan funka fint som högläsning, med bilderna projicerade, när lågstadieklasser ska läsa om rymden. Att läsa texten om en planet här, och motsvarande i en lärobok, kan bli precis lagom med information för att arbeta med skrivande av en ny faktatext.
+ tydlig innehållsförteckning + faktagranskad
Cilla Dalén
Enkla och roliga fakta om rymden Författare: Julia Wiberg Illustratör: Ingrid Flygare Rabén & Sjögren 2023 ISBN: 9789129741179 45 sidor Provläs
När Hilma af Klint dog 1944 gömdes hennes målningar undan i 20 år. Hon ansåg själv att världen inte var redo för dem. Nu har det gått nästan 80 år och hennes målningar lockar stora skaror av besökare till konstmuseer runtom i världen. Måhända förstår vi inte mer än vad dåtidens betraktare gjorde, men vi kan ändå uppskatta verkens konstnärliga kvaliteter. Formerna, färgerna och symbolerna talar på något outgrundligt vis till oss.
Hilma af Klint – kartor över osynligheten är skriven av Ylva Hillström som är intendent på Moderna museet i Stockholm. Hon har tidigare skrivit två konstböcker för barn. I den här konstnärsbiografin i bilderboksformat berättar Hillström om hela af Klints liv – från barndomen till ålderdomen – och förstås om att hon blev en uppskattad konstnär först långt efter sin död. Men här beskrivs också den vetenskapliga utvecklingen under 1800-talet och början av 1900-talet, liksom spiritism, teosofi och alkemi. Författaren lyckas förklara dessa ganska svåra saker med få ord och på ett sätt som belyser Hilma af Klints konstnärliga utveckling.
Boken innehåller både sakliga beskrivningar och gestaltade scener, bland annat när den döda lillasystern Hermina talar med Hilma och när anden Amaliel under en seans ger Hilma ett uppdrag. Det är synd att källorna inte anges, för det är svårt att veta hur stora konstnärliga friheter författaren har tagit sig i gestaltningen. Det finns till exempel en scen där teosofen Rudolf Steiner, efter att ha mött Hilma af Klint och avfärdat hennes abstrakta konst, möter Wassily Kandinsky och viskar något i hans öra. Var det alltså Hilma af Klints verk som, via Steiner, inspirerade Kandinsky att börja måla abstrakt? Det finns en teori om det, men exakt hur det låg till kanske vi aldrig får veta.
Boken är utgiven i samarbete med Moderna museet och den är som gjord för att säljas i museibutiker. Femton av Hilma af Klints egna verk återges tillsammans med illustrationer av Karin Eklund i ett maffigt bilderboksformat. Det är en lyckad kombination. Eklund har studerat konsthistoria i Uppsala och har en masterutbildning i barnboksillustration från Cambridge School of Art. Hennes illustrationer plockar upp element och färger från af Klints målningar, samtidigt som de har ett eget uttryck som är lekfullt i komposition och färgskala men också fångar en historisk känsla.
Det här är en otroligt vacker bok som enligt förlaget riktar sig till läsare mellan 9 och 12 år. Det är en rimlig nedre åldersangivelse, med tanke på det relativt avancerade innehållet och språket. I en lista över olika symboler finns förklaringar som ”motsatsernas förening” och ”den manliga principen”. Sådan uttryck kan nog behöva vridas och vändas på för att bli begripliga, men det är också det intressanta med konst. Att man får öva sig på att tänka och försöka förstå. Och det kan man förstås göra långt efter att man fyllt 12 år.
Annelie Drewsen
Hilma af Klint – kartor över osynligheten Författare: Ylva Hillström Illustratör: Karin Eklund och Hilma af Klint Alfabeta, 2020 ISBN: 9789150121117 64 sidor Provläs
”Om du vet vad det kommer att bli för väder kan du förbereda dig.”
Ja, väderprognoser är bra. Både för oss vill klä oss rätt och för de som i sitt arbete är helt beroende av att kunna förhålla sig till växlingar i vädret. Till exempel sjömän och bönder, som författaren Nancy Dickmann nämner i den lättlästa boken Fakta om väderprognoser från Nypon förlag.
Boken handlar om hur meteorologer arbetar och de apparater de har till sin hjälp. Det är en intressant text och som vanligt i serien Fakta om… så är boken välorganiserad med innehållsförteckning, tydliga kapitelrubriker och ett litet register längst bak. Illustrationerna i boken består av fotografier. Några av dem är fina men lite intetsägande men det finns också flera som föreställer den utrustning som nämns i texten. Dessa hjälper mig att förstå det texten förklarar, allt blir mer konkret.
Likt de andra böckerna i denna serie, och andra faktaböcker från Nypon och Vilja förlag, är boken tämligen åldersneutral i sin formgivning och sitt tilltal. Det gillar jag, eftersom informationsbehov och läsförmåga inte alls alltid har någon tydlig koppling till hur gammal man är.
Cilla Dalén
Fakta om väderprognoser Författare: Nancy Dickmann Översättning och bearbetning: Linda Skugge Nypon förlag 2023 (originalutgåva 2021) ISBN: 9789179877255 31 sidor Provläs
Det första man ser när man öppnar Kaskeloten: världens största rovdjur är att insidan av pärmen längst fram är helt svart och längst ner till höger står det med vita bokstäver ”Under 20 av dygnets 24 timmar jagar kaskeloter mat i totalt mörker, djupt, djupt nere i havet.”
Lennart Eng har gjort en mycket vacker faktabilderbok där varje uppslag är ett, eller ibland, flera konstverk i sig. Det är mycket blått och mycket mörker i boken och vi får veta att ingen människa sett en kaskelot jaga eftersom jakten sker 1000 meter ner i havet där det är alldeles mörkt och dit människor inte kan följa efter. När läsaren kommer till uppslaget om hur kaskeloten dyker får man vända på den stora boken, färgen blir då ljusblå högst upp och mörknar ner mot botten av uppslaget och längst ner ser man en kaskelot som dyker. Att kaskeloten här är så liten ger en mäktig bild av det stora djup den tagit sig ner i. Samtidigt visar ett tidigare uppslag kaskelotens tänder i naturlig storlek, de kan bli 25 centimeter. Alla bilder är vackra, men de är också informativa och bidrar till förståelsen av texten på olika sätt.
Språket i boken är tydligt, ibland skriver Eng lite torrt men ofta målande på ett sätt som samspelar med bilderna. På ett mörkt uppslag där man ser en flock kaskeloter som simmar tätt tillsammans finns bland annat texten ”De stora djuren simmar runt, buffar och gnider sig mot varandra, det syns att de trivs tillsammans. Deras knarrande och klickande ljud hörs hela tiden. Det är tydligt att det finns massor att prata om.”
Förutom att läsaren får lära sig om och genom bilderna uppleva kaskelotens liv så finns det även några uppslag om människans relation till kaskeloter och till valar i allmänhet genom historien. Där är det tråkigt att de urfolk som jagat val i alla tider över huvud taget inte nämns, medan den mer industriella valjakten får ta upp flera uppslag i boken.
Men förutom den invändningen så är jag mycket förtjust i boken. Under läsningen har jag fått lära mig mycket och jag har fått stor respekt för dessa stora, kraftfulla och sociala djur. Lennart Eng förmår fascinera läsaren.
+ faktagranskad – ingen innehållsförteckning och inget register
Cilla Dalén
Kaskeloten världens största rovdjur Text och illustrationer: Lennart Eng Opal 2022 ISBN: 9789172265127 48 sidor
Barn är yngre människor som har en speciell ålder, och vilken den är anses påverka allt möjligt. Till exempel vilka facklitterära böcker som passar dem.
Om en facklitterär bok och en läsare funkar ihop tror jag framför allt beror på:
Faktabokens ämne – matchar det läsarens intresse eller informationsbehov?
Faktabokens struktur och layout – är det möjligt för läsaren att ta del av boken på det sätt den önskar, dvs går boken endast att läsa från början till slut eller finns det till exempel register eller illustrationer som gör det möjligt att även inhämta information från delar av boken?
Faktabokens språk – klarar läsaren av att förstå tillräckligt för att läsningen ska bli givande?
Faktabokens ämnesinnehåll – är ämnesinnehållet på rätt nivå och förklaras det på ett tillräckligt tydligt sätt?
Faktabokens formgivning – tilltalar den läsaren?
Faktabokens tilltal – känner sig läsaren inkluderat i det, i de fall det är tydligt?
Är något av det här självklart kopplat till läsarens ålder? Förutom det där med tilltalet, som kan vara det, så tycker jag inte det.
Många av de som vill läsa om dinosaurier är i förskoleåldern – men inte alla.
Många av de som vill ha möjlighet att söka information ur en bok utan att behöva läsa hela är i skolåldern – men inte alla.
Många av de som behöver ett enkelt språk är i lågstadieåldern – men inte alla.
Många som är nybörjare inom ett ämnesområde är yngre än de som kan mer – men inte alla.
Många av de som gillar gulliga bilder och pastelliga färger är rätt unga – men inte alla.
Man kan tänka på dessa olika parametrar som ett sätt att attrahera en viss målgrupp. Men man måste också tänka på att de kan exkludera läsargrupper.
Det finns böcker med enkel och tydlig information som skulle kunna passa en bred målgrupp, men där formgivningen signalerar tydligt att det är en bok för små barn. Det finns böcker där bilder och layout är mycket lockande för alla åldrar men där språket är onödigt tillkrånglat. Det finns böcker med intressant information men där den inte går att hitta utan att läsa hela långa boken (det har jag visst skrivit om tidigare). Det finns böcker med ett tilltal som gör att vissa läsare direkt förstår att det här inte är en bok för dem.
Det allra märkligaste är åldersangivelsen hos webbokhandlarna, vilken riskerar att förmedlare (till exempel mormor) inte köper vissa böcker till barn och unga. Åldersangivelsen har vad jag förstår har sitt ursprung i önskemål från fysiska bokhandlare om att kunna placera faktaböckerna i olika hyllor riktat till olika åldrar. Det är eventuellt knasigt i sig, men i en webbokhandel blir det absurt! I Adlibris står det antingen 0-3, 3-6, 6-12, 12-15 eller Unga vuxna på böckerna. Mängder med utmärkta faktaböcker kan passa för mycket bredare, eller ibland annorlunda, åldersgrupper än så. Detta system måste vara enkelt att ändra, det borde vara gjort för längesedan!
”Det här är en bok för dig med erfarenhet av autism som vill lära dig att förstå de vanliga människorna bättre”, skriver Clara Törnvall i förordet till sin bok Vanliga människor – autistens guide till galaxen.
Boken är skriven utifrån ett autistiskt perspektiv och handlar om neurotypiker, alltså personer som inte har en neuropsykiatrisk diagnos. ”De är de typiska. De vanliga människorna. Standardmodellen.” Törnvall är kulturjournalist och har tidigare skrivit den uppmärksammade boken ”Autisterna – om kvinnor på spektrat”. I den här boken skriver hon utifrån sina erfarenheter som vuxen autist och riktar sig direkt till ungdomar som ska leva i neurotypikernas värld.
Inifrånperspektivet är förstås givet i en bok som denna, men samtidigt ett effektiv sätt att visa hur den som avviker från normen ofta beskrivs. Till exempel konstaterar författaren att man inte kan rå för att man är normal eller vanlig. ”Det har biologiska orsaker och beror inte på hur ens uppväxt har varit. Om du saknar autism eller adhd/add har detta inte framkallats av barndomstrauman eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Ingen kan heller bli neurotypisk av vaccin. Tillståndet är medfött.”
Samma sätt att karaktärisera beteenden och tankar hos de 93 procent av befolkningen som är neurotypiker kan säkert provocera somliga, men samtidigt är det en viktig poäng med boken. Genomgående finns kapitel med rubriken ”Autistiska röster”, som ofta innehåller berättelser som visar hur bisarr en neurotypisk värld kan vara och hur fel det kan bli i kommunikationen när neurotypiker utgår ifrån att alla fungerar som de. Mitt favoritcitat är Elli som säger så här om småprat: ”Jag förstår mig inte på människor som pratar utan att ha något att säga. Tänker de utan att ha några tankar också?”
Boken är fylld av konkreta tips och förslag på hur olika situationer kan hanteras. Anneli Furmarks svartvita illustrationer gestaltar situationer i texten och balanserar allvar och humor perfekt. Kapitlet ”Social träning för neurotypiker (eller så får du en autist att gilla dig)” borde spridas till alla som arbetar inom skola och omsorg, nej förresten, till alla som möter andra människor än sig själv. Sista punkten är: ”Använd aldrig skärm utan hörlurar i offentligheten. Aldrig.” Allvarligt, hur svårt kan det vara?
Boken är förstås även upplysande för alla neurotypiker som vill förstå sin egen särart och samtidigt lära sig mer om autism. Tilltalet är personligt och ofta humoristiskt, men i grunden finns ett starkt budskap om att alla människor har rätt att vara som de är. Det är tyvärr också en berättelse om ett samhälle där det blir svårare och svårare.
Annelie Drewsen
Vanliga människor – autistens guide till galaxen Författare: Clara Törnvall Illustratör: Anneli Furmark Natur & Kultur, 2023 ISBN: 9789127181861 189 sidor
