Faktabok.se

LL-förlaget och Nypon och Vilja förlag ordnade ett seminarium på Bokmässan om lättläst facklitteratur – inte med fokus barn och unga men relevant för alla oss som intresserar oss för facklitterär läsning. Medverkande var lättlästförfattarna Moa Candil och Bengt Fredrikson, Åsa Hemingway som är generaldirektör på Myndigheten för tillgängliga medier, jag och samtalsledaren Jenny Edvardsson.

Det går att se i efterhand här. Texten är lite knäpp i början, men det går över.

Cilla Dalén

Sakprosa för barn och unga hette ett seminarium på Bokmässan som anordnades av Svenska Akademien och Svenska Barnboksinstitutet tillsammans. Det var Stefan Casta och Sarah Sheppard, båda två belönade med tjusiga priser under sista året samt Ingrid Carlberg, Svenska Akademiens nya ständiga sekreterare tillika sakprosaförfattare, som samtalade ledda av Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet.

Det var ett intressant och roligt seminarium med mycket publik och allmänt lyckat. Jag antecknade, men förstås inte så bra som jag önskar så här i efterhand. Men här kommer i alla fall några minnen:

”Litterär sakprosa” är det som Svenska Akademien intresserar sig för. Det är knepigt med definitioner men Ingrid pratade om ”litteratur om verkligheten med saklig precision”. Informationen ska vara levande berättad och ge läsupplevelser. Litterär sakprosa använder sätt att berätta som även finns i skönlitteratur.

Sarah sa att det måste finnas en dramaturgisk båge, det är ett berättande även om det är sant.

Stefan berättade att han inte vet bestämt vad det kommer bli för genre när han börjar skriva. Han vill skriva utan att behöva sätta etiketter på det han gör. För honom är språket det viktigaste, självklart måste faktan vara korrekt men det är hur han skriver som är centralt. 

Både Stefan och Sarah pratade om sitt stora engagemang i de ämnen de skriver om. De har en egen nyfikenhet på ämnet, allt som de inte vet är en drivkraft att lära sig mer och sedan berätta om. 

Att sålla i all information är det svåraste. Man måste ha stora kunskaper, sedan ska man bygga en bra text av det, sa Ingrid. Det är massor med research, fyllde Sarah i. 

Hon sa också att barn har stor vilja och kapacitet att lära sig grejer, ibland förstår inte vuxna det och tycker att böcker är för svåra för barnen. Stefan talade om vikten av komplexitet i texterna. 

Sarah illustrerar ju sina texter själv. En del information passar bäst att förmedla som bilder, annan behöver text, förklarade hon. Stefan talade om glädjen av att ha någon att samarbeta med när det är illustrerade böcker, annars är författandet ett ensamt jobb.

Ja, och på slutet sa Ingrid något om att ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” kom till för att ”markera betydelsen av genren”. Förträffligt tycker

Cilla Dalén

På Bokmässan tog Stefan Casta emot det allra första Svenska akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga.

Jag fick hålla ett tal till honom och kanske kan det roa er som inte var där att läsa det, så här kommer det:

”Det är något väldigt fint med människors törst efter kunskaper. Vi tycker om att lära oss grejer. Och välskriven sakprosa kan ge svar på frågor vi har, men också överraska oss med nya kunskaper som vi inte visste att vi saknade.

Det finns en stor utgivning av facklitterära böcker för barn och unga och många entusiastiska läsare. Men böckernas kvalitet diskuteras sällan. De uppmärksammas nästan aldrig av recensenter, de är i mycket liten grad föremål för forskning och de glöms ofta bort när pedagoger tipsar varandra om bra böcker att läsa tillsammans med barnen och ungdomarna.

Så – ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” är ett mycket välkommet nytt pris. Med priset hjälper Svenska akademien till att visa att det finns faktaböcker som inte bara har ett korrekt innehåll och lär läsarna intressanta saker – utan att böckerna också kan vara välskrivna, och även litterärt vara en fröjd för barn och unga och deras vuxna medläsare att njuta av.

Tack Svenska akademien för detta nya pris!

Och – Stefan Casta – du är en mycket värdig mottagare av det allra första priset!

Sedan 1980-talet har du lärt oss läsare massor! Mest om djur och natur, och om relationen mellan oss människor och naturen. 

• Att vi äter gräs till exempel – våra vanligaste sädesslag är ju gräs. 
• Att getter kallats ”fattigmans ko” för att på den dåliga mark där fattiga människor bodde förr gick det ofta inte att hålla kor – men getter klarade sig på sämre bete.
• Hur vattnet rinner i underjordiska flöden, sakta, sakta och det är det som kallas grundvatten.
• Och att Carl von Linné åt en himla massa smultron – för att bota en ond tå.

Men det är inte bara det att du lär läsarna saker. Du skriver så fint. Du får oss som läser att tycka om naturen och att fascineras. 

Lyssna på detta, ur Stora musboken:

Man blir ju lite kär i hasselmusen av den texten!

Du använder dina ord för att vi ska kunna se, höra, lukta och känna hur det är i naturen – det är verkligen en upplevelse att läsa dina texter. 

Och du får oss läsare att längta ut till skog och marker.

I Rävens stubbe, där man får följa naturen i en glänta runt en gammal stubbe under ett år, står så här:

Det är nog fler än jag som vill sitta i ett gömsle vid den där gläntan i skogen någon natt.

Nu, Stefan Casta, vill jag tacka dig så hemskt mycket för alla fina faktaböcker du gjort och gratulera till att du är den allra första mottagaren av ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” och så ser jag fram emot ditt fortsatta författarskap!”

Cilla Dalén