Seterra

Jag var först lite skeptisk när jag tittade på boken Seterra, författad av Marcus Olsson och utgiven av Bonnier Carlsen. Den här typen av böcker brukar kunna ha svår text, och så mycket information att jag, som inte riktigt är någon kalenderbitare, blir alldeles matt.

Men där hade jag väldigt fel. 

Först lånade jag ut boken till mitt 6-åriga barnbarn som fastnade i den och sedan inte var särskilt sugen på att ge den tillbaka till mig. Han lärde sig länders placering på kartor, flaggor med mera i rask takt och imponerade på sina föräldrar.

Nu när jag läst den själv är jag mycket nöjd med att språket är klart begripligt och relevant för ungefär barn i grundskolan. Boken har en mycket tydlig struktur där varje världsdel först får ett uppslag med en stor kartbild och olika korta spännande fakta från olika håll. På uppslaget om Asien nämns till exempel gamla och nya byggnader, höga berg och en märkvärdig blomma. Några faktarutor återkommer för varje område med folkmängd och olika geografiska uppgifter.

Efter varje sådant uppslag kommer en kartbild med länder och huvudstäder följt av ett uppslag som är en blindkarta med samma innehåll, facit finns i slutet av boken. Därefter kommer flaggor att plugga in på ett uppslag och så förhör av desamma på nästa. 

Det finns mer information om Sverige och om Jorden, kartor och klimatzoner (just där hittar jag något som väl är en tabbe: ”klimat” sägs vara ett område). 

Allt är snyggt och konsekvent formgivet av författaren i samarbete med Hanna Säll Everö. Det var länge sedan jag använde mig av webbsajten Seterra, den är ju en klassiker för att öva in länder med mera, och nu tyckte jag faktiskt att boken var mycket roligare. Kanske för att urvalet av information i både text och formgivning är alldeles mitt i prick för mig.

Eftersom vi nu snart är i mitten av november tycker jag att den här boken kan vara ett bra julklappstips för alla familjer med barn i olika åldrar. Förutom att den funkar fint för egen läsning går det ju att göra lite roliga tävlingar av alla blindkartor och flaggor. Barnet som fått den i julklapp vinner antagligen över både mormor och farfar på annandagen.

Cilla Dalén

Seterra
Författare: Marcus Olsson
Bonnier Carlsen 2026
ISBN: 9789179816704   
96 sidor

Vetenskapelsen: upptäck var allt kommer ifrån

Rasmus Åkerbloms Underverkligheten fick Carl von Linnéplaketten 2021 och nu finns Vetenskapelsen som är en bok i samma stil. 

I den nya boken berättar Rasmus Åkerblom om olika fysiska fenomen och även en hel del om oss människor själva. Vi läsare får lära oss om vitt skilda grejer, alltifrån hur kroppen funkar när man känner rädsla respektive lugn till Big bang och plankton i havet.

I kapitlet ”Nudda” berättar Rasmus Åkerblom att vi inte kan klappa varann på axlarna och att leksakerna inte kan ligga på golvet. Bara nästan. Det finns alltid ett litet avstånd emellan eftersom elektronerna puffar bort varandra. Och det är tur, för annars skulle allt bara åka ihop.

Om du då till exempel skulle hälla ketchup på en korv, skulle ketchupen bara åka rakt igenom både korven och korvbrödet. Och du skulle inte ens kunna hålla i brödet – för dina fingrar skulle bara blandas med allt du försökte ta i.

I kapitlet ”Jordens mitt” hjälper Rasmus Åkerblom läsaren att surfa på ljudvågor in till jordens mitt. På vägen passerar man genom jordklotets olika skikt ända in till den inre kärnan av flytande järn. Och i ett annat kapitel blir det istället en färd genom ett maskhål i rymden tillbaka till dinosauriernas tid.

Rasmus Åkerblom har sitt alldeles egna sätt att skriva faktatext. Det finns ett du i boken och detta du uppmanas hela tiden att tänka, leva sig in och ibland pröva. Det är ett lugn i texten och ofta uppmanas duet att blunda. ”Vetenskaplig mindfulness” skriver författaren själv, i en presentation av hur han använder texterna vid författarbesök. Jag tycker det är väldigt vackert skrivet alltihop och det måste vara en fröjd att högläsa boken för nyfikna barn.

Illustrationerna av Anders Nyberg är omväxlande. Några förtydligar texten medan andra mer har funktionen av att skapa stämning. Varje kapitel i boken har bilder men de finns inte på alla uppslag.

Jag är särskilt förtjust i kapitlet om själen. Här lyckas Rasmus Åkerblom ge en vetenskaplig och tämligen materialistisk förklaring som ändå slutar i något annat. Själen, tycker han, finns överallt i kroppen. Den består till en liten del av DNA-koden som är unik för varje människa och resten av själen är nervceller i hjärnan som tänds av alla erfarenheter vi gör. När vi dör försvinner allt det där. 

Men samtidigt … så kan själens mönster smita ut och sväva iväg utan att väga ett endaste gram, om vi bara ger det chansen.

…

Hur långt kan själens mönster ta sig? Hur länge kan det lysa? 

Jättelångt och jättelänge, kan man nog tänka.

För kanske känner du någon som har dött. Och jag skriver känner, för det går ju att tänka på människor vi förlorat och verkligen vill minnas … till exempel hur stickig en kofta var när man kramades. Eller doften i huset där den bodde. Eller rösten. Hur rösten var glad, eller extra mjuk när den ville ta hand om och fråga om man ville ha sylt eller socker på pannkakorna.

Hur den brydde sig.

Hur den lyste med sin själs mönster.

Ett extra plus blir det för registret på slutet. Det visar det digra innehållet och gör att man kan söka sig tillbaka till det ställe där en term nämnts. Men boken är inte alls av den karaktären att man snabbt kan ta till sig en förklaring till något man finner i registret. Här är det långsam eftertänksam läsning som gäller.

Cilla Dalén

Vetenskapelsen: upptäck var allt kommer ifrån
Författare: Rasmus Åkerblom
Illustratör: Anders Nyberg
Bonnier Carlsen 2026
ISBN: 9789179811488  
111 sidor

Charles Darwin: Mannen som kom på att du är släkt med en fisk

”Bildbiografi” kallar förlaget Sarah Sheppards senaste bok Charles Darwin: mannen som kom på att du är släkt med en fisk. Och det är nog en utmärkt term för denna bok. Sarah Sheppard berättar som vanligt med både text och bild, och en biografi är det utan tvekan.

Boken börjar med att det är dags för ett blöjbyte på lilla nyfödda bebis-Charles. Och den slutar med en stilig begravning i Westminster Abbey där Charles son sitter med ett par handskar på huvudet.

Däremellan berättar Sarah Sheppard om hur Charles Darwin som barn och ungdom inte riktigt följde familjens traditioner och pappans planer. Han fixade varken studierna till läkare eller präst utan ville hellre samla på skalbaggar. När han kommer iväg på sin fem år långa forskningsresa jorden runt är det egentligen för att vara sällskap åt kaptenen. Men Charles Darwin ägnar tiden åt att undersöka naturen och samla in djur, växter och fossiler från de många platser skeppet besöker. På Galápagos-öarna är han endast i fem veckor, men iakttagelserna därifrån är centrala för utvecklandet av evolutionsteorin.

Ja, så där kan jag lite torrt återberätta delar av boken men det är väldigt mycket roligare att läsa Sarah Sheppards bok. Informationen förmedlas genom både text och bilder, och det är så smart, snyggt och roligt. I bilderna finns till exempel kartor och olika djurarter. I texten förmedlas först och främst berättelsen om hans liv och verk. Men bilderna och texten växlar också i berättandet, det blir ett fint flöde där intressanta detaljer ofta kommer som bildkommentarer till själva brödtexten. 

En biografi handlar ju om en person och dennes verk, men personen finns alltid i ett sammanhang. Det sammanhang Sarah Sheppard presenterar är dels Charles Darwins familj, bostad och vänner. För att förklara evolutionsteorins sprängkraft redogör hon också för kyrkans syn på skapelsen. Sedan är det en del extrafinfo, framför allt läckra bilder och kort kuriosa, om djur och natur. Men det står inte särskilt mycket om samhället i övrigt och ingenting om människor i alla de länder som Charles Darwin besöker på sin fem år långa resa på 1830-talet. Detta är nog ett väldigt rimligt sätt att avgränsa sig, det verkar som om Charles Darwin själv kanske inte var så intresserad av samhället.

På många ställen i boken finns små diskreta blå asterisker. Det är författarens sätt att markera att det handlar om citat från Charles Darwins brev och anteckningar. På slutet förklarar hon att de kan vara förenklade och förkortade men att humorn är Charles Darwins egen. 

Det är verkligen en fröjd att läsa en bok som är så kul berättad men ändå så intressant och seriös. Boken är faktagranskad, och Sarah Sheppard ger på slutet lite tips om museer och webbplatser för den som vill ge sig i kast med originalkällor. 

När Charles Darwin ligger på sin dödsbädd vid 73 års ålder står det så här:

Charles är ändå nöjd, han tycker att han har haft ett bra liv. Han har gjort en lång äventyrlig resa. Och sedan har han levt ett lugnt och oäventyrligt liv – precis som han har önskat.
Han har forskat om djur och natur, gjort vetenskapliga experiment och skrivit böcker. Men också promenerat, spelat backgammon, lyssnat på musik och umgåtts med sin stora familj.
Nu är Charles trött.
Det sista han säger är att …

Och nedanför detta är det en bild av en åldrig Charles Darwin i sängen med en asteriskmarkerad pratbubbla där det står:

Jag är inte det minsta rädd för att dö.

Varför hans son sedan sitter med ett par handskar på huvudet under begravningen får ni läsa själva i boken.

Cilla Dalén

Charles Darwin: mannen som kom på att du är släkt med en fisk
Författare och illustratör: Sarah Sheppard
Bonnier Carlsen 2026
ISBN: 9789179810757   
53 sidor
Provläs! (i skrivande stund ser den trist och felaktig ut – men det kanske förlaget rättar till)

Musik genom tiderna: en ljudlig historia

I Musik genom tiderna: en ljudlig historia beskriver Johan Ahlenius den västerländska konstmusikens utveckling från antiken till 1900-talet. Ja, det börjar faktiskt med stenåldern och hur den första musiken kan ha uppstått. 

Johan Ahlenius berättar om en epok i taget. Han tar upp hur musiken utvecklats och en del kopplingar till det som händer i samhället runt omkring. I kapitlet om romantiken börjar texten med en kort beskrivning av industrialismen och fortsätter:

I den här snabbt föränderliga tillvaron, med all modernisering, längtade många tillbaka och ”romantiserade” gamla tider, sagor och andra platser. Under romantiken, som pågick mellan ungefär 1810 och 1920, handlade musiken mycket om just sådant. 

I kapitlen beskriver han också i vilka sammanhang musiken växt fram, hur instrument utvecklats, notskriftens framväxt med mera. På slutet av varje kapitel finns tre faktarutor: ”Vanliga instrument”, ”Hur lät musiken” samt ”Några kända musiker och viktiga personer”. Sist i boken är det rätt mycket text om den tekniska utvecklingen under 1900-talet, med både instrument och metoder för att spela in och dela musik med andra. 

Det är intressant och trevlig läsning, och Ahlenius har ett välfungerande språk som flyter på bra. Personligen tycker jag att han ibland skriver lite fjantigt, som här om medeltiden:

Balladerna blev riktigt omtyckta, men det fanns ingen radio eller streamingtjänst där folk kunde lyssna på de senaste låtarna. Frustrerande! Men som tur var fanns det något annat: trubadurer.

Men det är väl en smaksak. Andra fnissar säkert.

Det är synd att Ahlenius inte redogör för sina avgränsningar – det verkar självklart att musikhistoria bara funnits i Europa fram till 1900-talet då USA träder in på scenen. Och folkmusikens utveckling genom seklerna, och hur den influerat och influerats av konstmusiken, finns inte heller riktigt med. Okej, kringresande trubadurer på medeltiden kanske räknas till folkmusik, och när 1900-talet kommer så behandlas blues och jazz, men i övrigt är det idel musik som spelas i kyrkor, palats och konsertsalonger.

Det är inte heller ett svenskt perspektiv på musik. Bronsåldern med sina spektakulära lurar får ingen plats i boken. Och svenska kompositörer och musiker genom tiderna är helt frånvarande. Det är kanske inte någon brist, man väljer ju sitt perspektiv, men bra för en presumtiv läsare att känna till. 

+ Faktagranskad av professor vid Musikhögskolan i Malmö
+ Ordförklaringar på slutet
– Innehållsförteckning och register saknas

Cilla Dalén

Musik genom tiderna: en ljudlig historia
Författare: Johan Ahlenius
Illustratör: Måns Wittsell
Idus förlag 2026
ISBN: 9789180928144  
73 sidor
Provläs!

Vilhelm Moberg: ett liv

REKLAM REKLAM REKLAM

Annelie Drewsen, kompis och medrecensent här på faktabok.se, har gjort en ny bok i serien Ett liv, denna gång om Vilhelm Moberg.

På grund av kompisskapet blir det ingen recension utan endast detta meddelande.

Men ni kan ju gärna läsa ett smakprov.

Cilla Dalén

Vilhelm Moberg: ett liv
Författare: Annelie Drewsen
Vilja förlag 2026
ISBN: 9789179496418
67 sidor

Pollys verkstad: tåg

Denna bok är ”faction” enligt Libris. Ska stå bland bilderböckerna i ett bibliotek, tycker de. Och ja, visst är det en bilderbok. Men den är klart faktaspäckad, storyn är inte särskilt intressant utan det är informationen om tåg som är grejen.

Och tåg gillar man ju, både jag och en massa små barn.

Den lilla berättelsen i Pollys verkstad: tåg består av att ett barn kommer med sitt trasiga leksakståg till Polly. När Polly tar sig an tåget ändras proportionerna så tåget inte längre är en leksak utan ett riktigt tåg. Så lagar Polly tåget och barnet Elsa får lite instruktioner om hur hon ska ta hand om tåget framöver. Och så har tåget krympt igen och Elsa bär iväg det.

Medan berättelsen pågår får vi i Elin Häggs enkla och tydliga bilder se hur ett tågs olika vagnar är ihopkopplade. Det finns bilder av verktyg och med en teckning förklaras hur tåg kan spåra ur ifall de går för fort i en brant kurva. På slutet kommer ett par extrabilder med fler detaljer från tåg och vagnar.

Författarna Anja Eriksson och Sara Ruder använder ett språk som matchar bilderna väl. Det är kortfattat och passande för små barn men innehåller också ett antal facktermer som förklaras av sammanhanget eller bilderna. 

Det är viktigt att du ser över rälsen och kalkylerar riskerna innan du kör nästa gång

säger Polly till Elsa. Det är fint, böcker ska bjuda på ett rikt ordförråd och ”kalkylera risker” är förstås ett förträffligt begrepp att diskutera med barn. 

Boken rekommenderas till alla tågintresserade små barn, och till biblioteken kan det vara bra att köpa två ex. Ett kan stå bland bilderböckerna och ett kan stå bland faktaböckerna om fordon, dit tågintresserade barn med föräldrar förmodligen söker sig.

Cilla Dalén

P.S. Det finns fler fordon som Polly reparerar i andra böcker.

Pollys verkstad: tåg
Författare: Anja Eriksson och Sara Ruder
Illustratör: Elin Hägg
Opal 2026
ISBN: 9789172269422  
25 sidor

Knytkalas på Trädgårdsgatan 10: recept från hela världen

Välkommen till Trädgårdsgatan 10, där ljuvliga dofter slingrar sig genom trapphuset.

Knytkalas på Trädgårdsgatan 10 är en riktigt fint illustrerad bok med recept och en minimal berättelse.

Vi läsare bjuds in i huset där det pågår matlagning i olika lägenheter. På varje uppslag är det en eller flera personer som lagar mat på vänster sida.

På högra sidan finns ett recept. Det verkar enkelt att följa recepten, men jag har inte prövat än. Tror kanske att jag ska börja med ”Små träd” som är en rätt baserad på broccoli. Eller kanske ”Grönt ris”? 

Undertiteln till boken är Recept från hela världen. Personerna vi ser på vänstersidorna, deras namn och kanske även maten i recepten gör att man ibland kan gissa vilken del av världen som kockarna och deras mat kommer ifrån. Men upphovspersonen Felicita Sala har valt att inte tala om för oss läsare vilken geografisk bakgrund recepten har. Det är lite irriterande, men också intressant att fundera över varför hon har gjort så … och varför jag blir irriterad.

I slutet bär alla invånarna i huset ner sina maträtter på gården där de ordnar ett knytkalas. Det ser så härligt ut när de sitter runt ett jättestort bord med alla smarriga maträtter på. Och kanske det är gemenskapen som är det viktiga – inte vars och ens ursprung?

Cilla Dalén

Knytkalas på Trädgårdsgatan 10: recept från hela världen
Författare och illustratör: Felicita Sala
Översättare: Elin Svahn
Natur & Kultur 2026 (original 2018)
ISBN: 9789127192676  
39 sidor

August Strindberg: ett liv

Ännu en författare i serien “Ett liv” från Vilja förlag. Det är bra, säger min erfarenhet som skolbibliotekarie mig, svensklärare på högstadiet som vill prata om klassiker med eleverna gillar dessa lättlästa biografier. De är också användbara i vuxenutbildningen på folkhögskolor till exempel. Detta skriver jag förstås inte helt opartiskt, eftersom jag tillsammans med Annelie Drewsen skrivit flera böcker i serien.

Dock inte denna. 

August Strindberg: ett liv är författad av Tomas Dömstedt. 

Strindberg såg på livet som en kamp. En kamp mellan människa och samhälle, mellan överklass och underklass, mellan man och kvinna, och mellan Gud och människa.

Så står det i inledningen. Fortsättningsvis förstår man i boken att han var en trasig människa, med dåligt självförtroende och perioder av psykisk sjukdom. Hans syn på kvinnor ändrades över tid liksom graden av hans engagemang för arbetarklassen. 

Tomas Dömstedt berättar ganska mycket om Strindbergs tre äktenskap och hur han flyttar runt i Europa. Giftasprocessen, Infernokrisen och Strindbergsfejden får förklaringar i egna kapitel. Och måleriet – jag visste att Strindberg målade men att en målning av honom sålts för nästan 85 miljoner kronor! Jösses!

Det står däremot lite mindre om själva de texter Strindberg skrivit. Men intressant kan vara att veta att det finns en hel del lättlästa bearbetningar i handeln. På LL-förlaget hittar jag Fröken Julie, Hemsöborna och Röda rummet. Och på Vilja förlag Ett halvt ark papper. Det kan bli ett bra tema med biografin och texterna, till exempel i en bokcirkel på biblioteket eller i undervisningsgruppen för nyanlända. 

Cilla Dalén

August Strindberg: ett liv
Författare: Tomas Dömstedt
Vilja förlag 2026
ISBN: 9789179499754   
63 sidor
Provläs!

Lättläst för livslångt lärande

LL-förlaget och Nypon och Vilja förlag ordnade ett seminarium på Bokmässan om lättläst facklitteratur – inte med fokus barn och unga men relevant för alla oss som intresserar oss för facklitterär läsning. Medverkande var lättlästförfattarna Moa Candil och Bengt Fredrikson, Åsa Hemingway som är generaldirektör på Myndigheten för tillgängliga medier, jag och samtalsledaren Jenny Edvardsson.

Det går att se i efterhand här. Texten är lite knäpp i början, men det går över.

Cilla Dalén

Sakprosa för barn och unga

Sakprosa för barn och unga hette ett seminarium på Bokmässan som anordnades av Svenska Akademien och Svenska Barnboksinstitutet tillsammans. Det var Stefan Casta och Sarah Sheppard, båda två belönade med tjusiga priser under sista året samt Ingrid Carlberg, Svenska Akademiens nya ständiga sekreterare tillika sakprosaförfattare, som samtalade ledda av Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet.

Det var ett intressant och roligt seminarium med mycket publik och allmänt lyckat. Jag antecknade, men förstås inte så bra som jag önskar så här i efterhand. Men här kommer i alla fall några minnen:

”Litterär sakprosa” är det som Svenska Akademien intresserar sig för. Det är knepigt med definitioner men Ingrid pratade om ”litteratur om verkligheten med saklig precision”. Informationen ska vara levande berättad och ge läsupplevelser. Litterär sakprosa använder sätt att berätta som även finns i skönlitteratur.

Sarah sa att det måste finnas en dramaturgisk båge, det är ett berättande även om det är sant.

Stefan berättade att han inte vet bestämt vad det kommer bli för genre när han börjar skriva. Han vill skriva utan att behöva sätta etiketter på det han gör. För honom är språket det viktigaste, självklart måste faktan vara korrekt men det är hur han skriver som är centralt. 

Både Stefan och Sarah pratade om sitt stora engagemang i de ämnen de skriver om. De har en egen nyfikenhet på ämnet, allt som de inte vet är en drivkraft att lära sig mer och sedan berätta om. 

Att sålla i all information är det svåraste. Man måste ha stora kunskaper, sedan ska man bygga en bra text av det, sa Ingrid. Det är massor med research, fyllde Sarah i. 

Hon sa också att barn har stor vilja och kapacitet att lära sig grejer, ibland förstår inte vuxna det och tycker att böcker är för svåra för barnen. Stefan talade om vikten av komplexitet i texterna. 

Sarah illustrerar ju sina texter själv. En del information passar bäst att förmedla som bilder, annan behöver text, förklarade hon. Stefan talade om glädjen av att ha någon att samarbeta med när det är illustrerade böcker, annars är författandet ett ensamt jobb.

Ja, och på slutet sa Ingrid något om att ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” kom till för att ”markera betydelsen av genren”. Förträffligt tycker

Cilla Dalén