LL-förlaget och Nypon och Vilja förlag ordnade ett seminarium på Bokmässan om lättläst facklitteratur – inte med fokus barn och unga men relevant för alla oss som intresserar oss för facklitterär läsning. Medverkande var lättlästförfattarna Moa Candil och Bengt Fredrikson, Åsa Hemingway som är generaldirektör på Myndigheten för tillgängliga medier, jag och samtalsledaren Jenny Edvardsson.
Det går att se i efterhand här. Texten är lite knäpp i början, men det går över.
Cilla Dalén
Sakprosa för barn och unga hette ett seminarium på Bokmässan som anordnades av Svenska Akademien och Svenska Barnboksinstitutet tillsammans. Det var Stefan Casta och Sarah Sheppard, båda två belönade med tjusiga priser under sista året samt Ingrid Carlberg, Svenska Akademiens nya ständiga sekreterare tillika sakprosaförfattare, som samtalade ledda av Åsa Warnqvist från Svenska Barnboksinstitutet.
Det var ett intressant och roligt seminarium med mycket publik och allmänt lyckat. Jag antecknade, men förstås inte så bra som jag önskar så här i efterhand. Men här kommer i alla fall några minnen:
”Litterär sakprosa” är det som Svenska Akademien intresserar sig för. Det är knepigt med definitioner men Ingrid pratade om ”litteratur om verkligheten med saklig precision”. Informationen ska vara levande berättad och ge läsupplevelser. Litterär sakprosa använder sätt att berätta som även finns i skönlitteratur.
Sarah sa att det måste finnas en dramaturgisk båge, det är ett berättande även om det är sant.
Stefan berättade att han inte vet bestämt vad det kommer bli för genre när han börjar skriva. Han vill skriva utan att behöva sätta etiketter på det han gör. För honom är språket det viktigaste, självklart måste faktan vara korrekt men det är hur han skriver som är centralt.
Både Stefan och Sarah pratade om sitt stora engagemang i de ämnen de skriver om. De har en egen nyfikenhet på ämnet, allt som de inte vet är en drivkraft att lära sig mer och sedan berätta om.
Att sålla i all information är det svåraste. Man måste ha stora kunskaper, sedan ska man bygga en bra text av det, sa Ingrid. Det är massor med research, fyllde Sarah i.
Hon sa också att barn har stor vilja och kapacitet att lära sig grejer, ibland förstår inte vuxna det och tycker att böcker är för svåra för barnen. Stefan talade om vikten av komplexitet i texterna.
Sarah illustrerar ju sina texter själv. En del information passar bäst att förmedla som bilder, annan behöver text, förklarade hon. Stefan talade om glädjen av att ha någon att samarbeta med när det är illustrerade böcker, annars är författandet ett ensamt jobb.
Ja, och på slutet sa Ingrid något om att ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” kom till för att ”markera betydelsen av genren”. Förträffligt tycker
Cilla Dalén
På Bokmässan tog Stefan Casta emot det allra första Svenska akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga.
Jag fick hålla ett tal till honom och kanske kan det roa er som inte var där att läsa det, så här kommer det:
”Det är något väldigt fint med människors törst efter kunskaper. Vi tycker om att lära oss grejer. Och välskriven sakprosa kan ge svar på frågor vi har, men också överraska oss med nya kunskaper som vi inte visste att vi saknade.
Det finns en stor utgivning av facklitterära böcker för barn och unga och många entusiastiska läsare. Men böckernas kvalitet diskuteras sällan. De uppmärksammas nästan aldrig av recensenter, de är i mycket liten grad föremål för forskning och de glöms ofta bort när pedagoger tipsar varandra om bra böcker att läsa tillsammans med barnen och ungdomarna.
Så – ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” är ett mycket välkommet nytt pris. Med priset hjälper Svenska akademien till att visa att det finns faktaböcker som inte bara har ett korrekt innehåll och lär läsarna intressanta saker – utan att böckerna också kan vara välskrivna, och även litterärt vara en fröjd för barn och unga och deras vuxna medläsare att njuta av.
Tack Svenska akademien för detta nya pris!
Och – Stefan Casta – du är en mycket värdig mottagare av det allra första priset!
Sedan 1980-talet har du lärt oss läsare massor! Mest om djur och natur, och om relationen mellan oss människor och naturen.
Men det är inte bara det att du lär läsarna saker. Du skriver så fint. Du får oss som läser att tycka om naturen och att fascineras.
Lyssna på detta, ur Stora musboken:
Man blir ju lite kär i hasselmusen av den texten!
Du använder dina ord för att vi ska kunna se, höra, lukta och känna hur det är i naturen – det är verkligen en upplevelse att läsa dina texter.
Och du får oss läsare att längta ut till skog och marker.
I Rävens stubbe, där man får följa naturen i en glänta runt en gammal stubbe under ett år, står så här:
Det är nog fler än jag som vill sitta i ett gömsle vid den där gläntan i skogen någon natt.
Nu, Stefan Casta, vill jag tacka dig så hemskt mycket för alla fina faktaböcker du gjort och gratulera till att du är den allra första mottagaren av ”Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga” och så ser jag fram emot ditt fortsatta författarskap!”
Cilla Dalén
Svenska Akademien har i år instiftat ett nytt pris, Svenska Akademiens pris till framstående författare av svensk sakprosa för barn och unga, och Stefan Casta är den allra första mottagaren av priset.
Stefan Casta är född 1949 och började sitt arbetsliv som journalist och dokumentärfilmare. Författarskapet består av både skön- och facklitteratur för alla åldrar. Men detta priset är alltså för hans gärning som facklitterär författare för barn och unga.
Stefan Casta har skrivit många böcker som handlar om den svenska naturen. Vi läsare får följa med honom ut i skogen, till vattnet, ut på ängen, in i ladugården, runt i staden… Hans vackra naturskildringar gör att vi verkligen får uppleva naturen samtidigt som vi lär oss om växter och djur.
Naturböckerna är alltid vackert illustrerade, genom åren har Casta samarbetat med många skickliga naturmålare, som Staffan Ullström och Bo Mossberg.
Läs gärna min recension av Rävens stubbe! Stora musboken och Stora mesboken är andra exempel på riktigt fina böcker. Det ser ut att finnas många titlar i webbokhandlarna, och de äldre finns förhoppningsvis fortfarande på biblioteken.
Jag är så glad att Svenska Akademien har instiftat detta fina pris för sakprosa för barn och unga. Det visar att faktaböcker är angelägna och att det kan finnas stora kvaliteter i själva sakprosatexten.
Tillsammans med detta pris har Svenska Akademien även instiftat ett pris för sakprosa för vuxna och ett för kritik och essäistik. Så här säger Mats Malm om priserna:
Tillgång till kvalitativ sakprosa för läsare i alla åldrar är av avgörande betydelse för individen och samhället. Det är viktigt att uppmärksamma inte bara sakprosans innehåll utan också dess litterära dimensioner: med de här priserna vill vi bidra till just det.
Priset kommer delas ut i höst på Bokmässan, och det passar ju strålande i år när temat för mässan är ”Folkbildning”.
Läs hela meddelandet från Svenska Akademien.
Här är Stefan Castas egen webbplats.
Cilla Dalén
Bengt-Erik Engholm får En bok för allas vänners läsfrämjarpris 2026 eftersom han är ”en lysande företrädare för faktabokens viktiga roll som både förmedlare av kunskap och läslust”.
Jättefint!
Jag har flera gånger sett Bengt-Erik under författarbesök i skolklasser, och det är så härligt hur både elever, lärare och Bengt-Erik själv njuter av att prata om både ämnena för hans böcker och processen att söka information och skriva. Läs- och kunskapsfrämjande av allra bästa sort!
Förutom Bengt-Erik Engholm får även Eivor Schultz, läsfrämjarveteran, priset i år. Grattis till henne också!
Läs mer om Bengt-Erik och hans böcker på Barnens bibliotek!
Cilla Dalén
I mars arrangerades 2026 års barnkultursymposium på Stockholms universitet med temat Andlighet och ändlighet – tro och religion i barnkulturen. En rad kunniga föreläsare intog scenen på Aula Magna för att belysa olika perspektiv på barn och religion och det var ett oerhört intressant program. Jag var där båda dagarna och vill gärna dela med mig av några intryck från symposiet.
Inramningen för symposiet var att frågor om tro och andlighet de senaste åren fått allt större plats i den offentliga debatten. Till exempel var ett av 2025 års nyord existentiell hållbarhet och enligt den senaste Ungdomsbarometern identifierar sig en av tio unga som religiös, en siffra som dock bör tas med en nypa salt. Samtidigt beskrivs Sverige som ett av världens mest sekulariserade länder.
Att tillhör en religiös minoritet i ett sekulärt land är inte alltid lätt. Jenny Berglund, professor i religionsdidaktik vid Stockholms universitet, har studerat olika minoritetssamfunds verksamhet för barn där det ofta finns inslag av musik, skapande och berättande. Barn som deltar i sådan pedagogisk verksamhet berättar att de lärt sig de religiösa berättelserna samt att lyssna och ställa frågor, vilket de kan ha nytta av i skolan. En hel del elever talade dock aldrig om dessa erfarenheter i skolan och hade heller aldrig fått frågor om det. Jenny Berglund pekade på risken för parallella världar och uppmanade majoritetssamhället att möta, erkänna och stötta minoritetssamfundens pedagogik.
Hon gav också exempel på hur den religiösa fostran i olika samfund tar sig populärkulturella uttryck. Barn kan till exempel möta animerade filmer på Youtube om Abraham, Moses och Jesus eller nysläppt ramadanmusik av artister som svensk-libanesiska Maher Zain.
– Han är en del av det svenska musikundret och en världsstjärna som kommer med en ny låt under ramadan varje år, precis som andra artister släpper jullåtar, berättade Jenny Berglund och uppmuntrade pedagoger att vara nyfikna på olika populärkulturella uttryck som kan ingå i exempelvis muslimska barns vardag.
Genom att förskolan och skolan uppmärksammar olika religioners högtider, berättelser, sånger eller andra uttryck blir det ett erkännande för barnens identitet.
– Om ett barn tvingas lämna en del av sin identitet blir det ett erkännandeunderskott vilket kan skada barnets självkänsla.
Här går det förstås att göra en koppling till behovet av faktaböcker om olika religioner och trosinriktningar. Vi har tidigare uppmärksammat bristen på faktaböcker om ramadan och eid, och förra året kunde vi äntligen skriva om en nyutkommen sådan. En fin bok om det judiska året finns det också. Men är finns helt klart utrymme för fler titlar av olika slag.
Att barn och unga döljer sin religiösa tillhörighet är inte ovanligt, vilket belystes av flera föreläsare på symposiet. Linde Lindkvist, docent i mänskliga rättigheter vid Lunds universitet, talade om barns mänskliga rättigheter där religionsfriheten ingår. I Sverige finns ett starkt juridiskt skydd för religionsfriheten, men FN:s specialrapportör för religionsfrihet har pekat på att förståelse för religion och religionsfrihet är starkt begränsad.
– Religionsfrihet förstås ofta som något inre och en föreställning om att den friheten bäst ska skyddas genom att religion hålls borta från offentligheten, att frihet förutsätter någon form av neutralitet. Men den individuella valfriheten är bara en del av religionsfriheten, sa Linde Lindkvist.
Religionsfriheten innefattar också en yttre frihet, alltså rätten att uttrycka sin övertygelse i praktik. Det är en bred rättighet som innefattar sådant som att få ha gudstjänstbyggnader eller ordna religiös utbildning. Enligt Linde Lindkvist är det den yttre religionsfriheten som är mest hotas i Sverige idag, alltså att få behålla sin religiösa identitet och leva öppet och tillsammans med andra.
– Kärnan i vad vi ser som grundläggande i religionsfriheten formas av våra egna erfarenheter, och om vi utgår från egna erfarenheter riskerar vi att missa när andra människors frihet hotas. I Sverige är förståelsen av religionsfrihet väldigt snäv, och den måste rymma mer än den självvalda tillhörigheten. Vi måste vara vaksamma för hur religionsfriheten används så att de inte blir ett verktyg för att spela ut grupper mot varandra, sa Linde Lindkvist.
Det var två små glimtar från symposiet, med det fanns mycket annat som var minst lika intressant. För den som är nyfiken på att få veta mer kommer Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet att ge ut en skrift med bidrag från talarna på symposiet.
För den som redan nu vill fördjupa sig i dessa frågor har Linde Lindkvist skrivit boken Barns mänskliga rättigheter – en introduktion (Studentlitteratur, 2022) medan Jenny Berglund är en av redaktörerna för Barn i religionernas värld (Gleerups, 2025). Vi på faktabok.se kommer under våren att ta fram fler listor förslag på faktaböcker att köpa in för statsbidraget och en av dem kommer att handla om religion. Föreslå gärna böcker vi borde ha med i kommentarerna. Här hittar du alla böcker om religion som vi redan har skrivit om.
Annelie Drewsen
Förra fredagen fick vi hem min sons läsläxemapp med ett brev från Lexplore. De flesta i skolvärlden har säkert hört talas om Lexplore – ett screeningverktyg som används av vissa skolor och kommuner. Skanningen av min sons läsnivå gjordes i höstas och nu finns det digitala böcker som ska passa hans läsnivå om man loggar in i appen. När man är inloggad räknas antal sidor och minuter man läser, och det finns en gradering i fem steg där man kan gå från igelkott till det högsta läget örn.
Veckan efter loggar jag in för att på prov se vad som rekommenderas, jag är nyfiken på vilka nivåanpassade böcker som en ska läsa? Eftersom faktaböcker brukar vara det som väcker mest intresse hos min son klickar jag snabbt in på dessa. Här blir jag något förvånad, för här finns ingen titel som jag känner igen.
Att som bibliotekarie komma in i ett annat folk- eller skolbibliotek är nästan alltid trevligt. Det är som att komma hem fast man är borta – jaha, skyltar ni med den här boken, den där har jag inte hunnit köpa sista delen av ännu och så vidare. Men när man kommer in i en helt främmande miljö händer något annat. Då blir man lite misstänksam.
Jag, som de flesta skolbibliotekarier idag, anser att jag har ett pragmatiskt förhållningssätt till läsning. Det vill säga att jag lägger större vikt vid att barn läser än vad barn läser. Däremot anser jag att det faktiskt finns bättre eller sämre litteratur – eller mindre eller mer lämplig litteratur – att sätta i händerna på barn. Allt är inte bra.
Grundkriterierna för faktalitteratur brukar vara ett lättbegripligt språk, en tydlig struktur som ger överblick över det man läser och bra bilder som förklarar innehållet. Innehållsförteckning och register är ett stort plus, och rutor som förklarar svåra begrepp är också värdefulla.
Inget av detta hittar jag i utbudet hos Lexplore.
Den första bok jag slår upp heter Kor och kalvar och är skriven av Charles Williams. Det står ingenting om att boken är översatt, men det verkar den vara när man inser att den inte innehåller några exempel från Sverige utan främst från USA. Så här börjar första sidan:
Idag finns 1,3 miljarder kor i världen fördelat på 920 koraser. Kor er (sic) medlemmar av underfamiljen Bovinae i familjen Bobidae. I denna familj finns även djur som gaseller, bisonoxar, antiloper och grisar
Boken innehåller varken innehållsförteckning eller register. Det gör heller ingen av de andra faktaböcker jag tittar igenom. Jag fortsätter med en bok som handlar om myggor, skriven av en författare med ett mer svenskklingande namn. Men inte heller här finns några svenska exempel – däremot mycket om denguefeber och malaria. Flera av illustrationerna är affischer på engelska.
Symptomatiskt finns heller inget årtal för när böckerna är publicerade. Det gör att man inte kan avgöra om boken är aktuell eller inte. En annan bok om åsnor som jag klickar på refererar till den berömda åsnan Shrek. Många i lågstadiet har inte hört talas om Shrek, men det har däremot mina äldre tonåringar till söner gjort. Sista sidan i boken om åsnorna har rubriken ”Under antiken” Här finns citat som
Kung Midas fick sina öron förvandlade till åsneöron efter att ha dömt mot guden Apollons vilja i en musiktävling…Under antiken var åsneägare försäkrade enligt lag vid förlust av åsnor på grund av sjukdom eller död…Åsnor förekommer också flera gånger i indisk folklore.
Min son går i årskurs ett.
Jag är inte ute efter att sätta dit någon som står bakom Lexplore. Jag har hört många uttala sig positivt om screeningverktyget och det fungerar säkert bra. Däremot är jag skeptisk till varför min son ska utsättas för litteratur av tveksam kvalitet via deras e-bokstjänst. Litteratur som inte är anpassad till hans nivå och vars struktur inte bidrar till begriplighet eller förståelse av ämnet han läser om. Tror man verkligen att texter av den här typen bidrar till elevernas kunskaps- och läsutveckling?
Under rubriken Läsning på Lexplores webbplats kan man läsa följande:
”Läsning är nyckeln till framgång i skolan och i livet. Automatiserade läsrekommendationer för varje elev. Upptäck läsflytsträning och böcker av hög kvalitet som är anpassade till elevernas läsnivåer.”
Det här fina orden tycker inte jag att de lever upp till.
Lärare som efterfrågar högkvalitativa nivåanpassade boktips gör klokare i att samarbeta med sin skolbibliotekarie.
Jon Thors
Nyfiket tog jag mig an Vägar till läsengagemang: inspiration och möjligheter, en bok om verksamheten i fritidshem, eftersom författaren Kim Sjöberg svarat jakande på en fråga från mig om ifall hon även skrivit om faktaböcker.
Och jag blev inte besviken när jag läste boken. För Kim Sjöberg verkar det självklart att den facklitterära läsningen är lika mycket värd som den skönlitterära och bör bejakas i lika hög grad. Jag blir glad av att läsa om hur hon hämtar en bok om dinosaurier från skolbiblioteket när eleverna diskuterar skillnader mellan växt- och köttätare. Eller hur hon hjälper en elev att läsa en instruktion, i stället för att bara förklara själv. Det är två exempel på hur man kan ta vara på barnens nyfikenhet och informationsbehov och använda dem för att skapa läsmotivation och ökad läsförmåga.
Boken är delad i två delar. I den första delen skriver Sjöberg om vikten av läsning, styrdokument och ger oss lite läs-teori, hela tiden relaterat till fritidshemmets verksamhet och blandat med många exempel ur den egna praktiken. Läsningen på fritids är ett viktigt komplement till läsundervisningen i skolan, särskilt för de elever som bor i hem där läsning inte är en del av den gemensamma vardagen. Att ta vara på elevernas egna intressen är självklart på fritids, och ser man till att alltid ha läsning involverat så kan det få stor betydelse för elevernas motivation.
Den andra delen av boken består av mängder med ”läsaktiviteter” som fritidshemspersonal kan botanisera bland för att se vad som kan passa den egna barngruppen. Här är det alltså mer planerade aktiviteter av olika slag, och faktaböckerna är ibland i centrum. Vad sägs om upptäckarklubb, veckans fakta eller att försöka ta reda på vem som uppfunnit olika saker? Eller att leka veterinär och ha referenslitteratur om olika djur att tillgå? Eller kanske ha en smådjursklubb på sommarlovet och ta med luppar, burkar och faktaböcker om insekter ut i naturen?
Förutom för alla som jobbar på fritids så är boken förstås en utmärkt resurs för bibliotekarier i skolbibliotek och på folkbibliotek. Man kan få många idéer även till biblioteken och givetvis till samarbetet mellan fritidshem och skolbibliotek.
Cilla Dalén
P.S. Det står ju förstås en massa bra om skönlitteratur också, kanske mest faktiskt, men nu var det ju facklitteraturen jag spanade efter i min läsning.
Vägar till läsengagemang: inspiration och möjligheter
Författare: Kim Sjöberg
Natur & Kultur 2025
ISBN: 9789127470668
111 sidor
Provläs!
Vad tycker du om lärarhandledningar till barnböcker?
Frågan ställdes från publiken när Junibacken i Stockholm och Svenska Barnboksinstitutet nyligen firade jubiléer med ett scenprogram om barnlitteratur, där bland andra Elina Druker, professor i litteraturvetenskap vid Stockholms universitet, medverkade. Hon svarade utan att tveka att hon tycker att lärarhandledningar är bra. De kan hjälpa pedagoger att upptäcka sådant som de inte hade lagt märke till på egen hand i en bok, menade Druker. Det var uppfriskande att höra, med tanke på att det finns också många kritiska röster om lärarhandledningar.
Men hur vanligt är det egentligen med lärarhandledningar till faktaböcker? Lättlästförlagen gör alltid handledningar till sina böcker och publicerar på nätet. Bland allmänförlagen är det inte lika självklart. Jag tittade runt på några förlags webbsidor och konstaterar att de flesta har enstaka handledningar eller annat pedagogiska material om faktaböcker.
Natur & Kultur har tagit fram material till bland annat Göra barn – så går det till och Väsenologi. Till andra faktaböcker finns annat material, såsom quiz eller tipspromenader.
Rabén & Sjögren har flera lärarhandledningar till faktaböcker, bland annat till Mens – allt du vill veta där även ett bildspel följer med. Allra vanligast är det dock för de yngre åren, medan lärare på högstadiet och gymnasiet bara kan ladda ner handledning till Vem har sagt något om kärlek? som är ett slags hybrid mellan skönlitterär, biografisk berättelse och sakprosa.
Även Bonnier Carlsen har några lärarhandledningar till faktaböcker, bland annat Alla tiders upptäckare och erövrare för mellanstadiet och Värsta bästa svårsnacket för högstadiet och gymnasiet. Det finns även visst material för förskolan och lågstadiet.
Opal har lärarmaterial till många skönlitterära böcker, och till några enstaka faktaböcker däribland till Sex –en historisk resa. På Lilla Piratförlaget får man leta länge efter faktaböckerna, men till sist fann jag material till Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien. Alfabeta har en handledning till Hilma af Klint – kartor över osynligheten och Vilda hjältinnor, men inget alls för förskolan, lågstadiet eller högstadiet. Berghs förlag sticker ut genom att samla faktaböckerna i en egen kategori och dessutom presentera den överst på sidan med lärarmaterial. Vid en snabb titt verkar deras material vara sparsmakat och innehålla en hel del pyssel.
Intrycket är att de flesta förlag satsar betydligt mer på lärarhandledningar till skönlitterära titlar än sakprosa. Jag anar att outnyttjat potential för förlagen, där handledningar skulle kunna öka intresset för att arbeta med faktaböcker i skolan. Jag tror att Cilla ha en del tankar om vad sådana handledningar skulle kunna ta fasta på. Kanske blir det ännu en faktafundering på temat …
Annelie Drewsen
Sarah Sheppard får utmärkelsen Årets folkbildare 2025 av den ideella föreningen Vetenskap och Folkbildning.
Här kommer ett par citat från deras beskrivning av årets pristagare:
Sheppards böcker når barn i en ålder då nyfikenheten är stor och världsbilden formas. Med humor och lättförståeligt språk förmedlar hon faktaförankrad kunskap om djur, natur och evolution, ämnen som kan te sig komplexa, men som genom hennes färgstarka och underhållande skildringar blir lättillgängliga och spännande för barn och vuxna.
Sarah Sheppard förenar vetenskaplig noggrannhet med pedagogisk lekfullhet och gör därigenom dinosauriernas, havsdjurens och skogsdjurens olika världar till ett första steg på väg till förståelsen för naturens mångfald och livets historia.
Jag är mycket glad för Sarah Sheppards skull och tycker att hon är en synnerligen värdig pristagare.
Dessutom är det utmärkt att VoF lyfter fram folkbildning för barn. Barn är såklart folk, och många barn har en stark egen drift att bilda sig. Det är ju något fantastiskt bra som bör uppmuntras på alla möjliga sätt.
Samtidigt får facklitteratur för barn alldeles för lite uppmärksamhet bland recensioner och allmänt boktipsande – och i skolan motarbetas tyvärr emellanåt barns intresse för faktaböcker.
Så tack Vetenskap och Folkbildning – det gjorde ni bra.
I höst när Bokmässan har tema folkbildning hoppas jag att facklitteratur för barn och unga får stor plats.
Cilla Dalén
Här är tidigare texter om Sarah Sheppard:
Författarbesök
Vad gör djuren i skogen?
Länge leve evolutionen
Vad gör djuren i vattnet?
Djuren i staden
Antologin Vi upptäcker naturen
