”Om du inte hade ett skelett skulle du bara vara en geléaktig klump … som en manet!” Och det låter ju inte så kul!
I faktabilderboken Mitt superskelett berättar den brittiska läkaren och författaren Roopa Farooki grundläggande fakta om hur skelettet fungerar och hur man ska ta hand om det. Det är barnvänligt skrivet men som vanligt med faktaböcker för barn finns det alltid något jag också lär mig, fast jag är vuxen. Att nyfödda har fler ben i kroppen än vuxna, till exempel.
Illustrationerna av Viola Wang är så fina! Bilderna är enkla men klargörande, till exempel finns det flera bilder där man både ser ett barn i rörelse och hur skelettet samtidigt ser ut inuti kroppen.
Tillsammans ger texten och bilderna kunskaper om skelettet och de förmedlar samtidigt en känsla av trygghet. Våra kroppar är starka och bra, och det är härligt att röra på sig.
Cilla Dalén
Mitt superskelett Författare: Roopa Farooki Illustratör: Viola Wang Översättare: Felicia Sjöö Opal 2024 ISBN 9789172268395 32 sidor
Ja, i vart fall är Världens äckligaste bok den äckligaste jag läst. Brrr!
Vi har tidigare publicerat en recension av Världens hemskaste sjukdomar, som Annelie Drewsen tyckte hade hög äckelfaktor. Den var skriven av Sofia Bergström tillsammans med Ida Kjellin, men denna nya bok har Sofia Bergström skrivit ensam. Och här är äcklet själva temat, som belyses genom avdelningarna Mums filibläääääää, Bajs, Djur, Kroppsvätskor och sår, Hiskelig historia och Döden.
Texten i boken är saklig och neutral, Bergström förklarar olika saker på ett lättbegripligt och intressant sätt. Bilderna av Ellen Greider och formgivningen är mer spektakulära och humoristiska, med stora braskande rubriker och snaskiga bilder. Så, jag tycker text och bild till formen är rätt mycket som det brukar vara i helt okej faktaböcker för barn. Men den information som förmedlas är rejält annorlunda.
Jag har absolut aldrig tidigare läst en ingående beskrivning av vad som händer med människokroppen efter döden.
…Biljontals bakterier bryter sig ut ur tarmen och börjar äta upp kroppen inifrån och ut. Då bildas gaser som gör att kroppen börjar svälla och lukta illa… Mjuka delar i kroppen – som tarmar, magen, hjärtat och hjärnan – börjar bli flytande. Efter några veckor är hjärnan en grå smet medan insidan av kroppen liknar en tjock, svart soppa…
Bergström maxar detta med att låta en läkare, som ibland obducerar lik, berätta om hur olika delar av den döda kroppen luktar.
Ja, det där är det avsnitt som jag tycker är mest obehagligt att läsa. Men det är nästan lika rysligt med olika maskar och larver som tar sig in i levande människors ögon och matsmältningssystem. Då känns delen som handlar om pruttar och snor förhållandevis trevlig. Och att vi människor äter maträtter med blod i, och insekter tillagade på olika sätt, det borde man ju faktiskt inte bli äcklad av alls.
Världens äckligaste bok är bläddervänlig, man måste inte läsa från början till slut utan kan välja de avsnitt man tycker ser fascinerande ut. Om den hade haft en ordentlig innehållsförteckning och ett register hade boken även fungerat för informationssökning. Visst kan ett barn, eller vem som helst förresten, fundera just över hur kroppen förfaller efter döden? Eller vara nyfiken på kannibalism, dyngbaggar eller nattstolar? Men den informationen är nu inte så lätt att hitta, utan boken får nog bara läsare som är allmänt attraherade av chockerande läbbig läsning.
Cilla Dalén
Världens äckligaste bok Författare: Sofia Bergström Illustratör: Ellen Greider Bonnier Carlsen 2024 ISBN : 9789179795108 80 sidor
Det finns blommor som lockar insekter med god lukt och andra som får insekter att komma genom att dofta ruttet. På slottet Versailles ansågs det lukta illa, kanske för att det var så ont om toaletter att folk kissade i blomkrukorna. Man kan göra en pruttävling genom att prutta i burkar och kolla vems prutt som luktar äckligast.
I Stinkande fakta av den norska författaren Ingelin Røssland presenteras kortfattat olika intressanta och ofta tämligen äckliga fakta om lukter och hur vi uppfattar dem. På varje uppslag är det cirka sex meningar med text, uppdelad i tre-fyra stycken. Bilderna av Jenny Jordahl är klatschiga illustrationer av det som står i texten men bidrar inte med särskilt mycket information.
Detta är en liten rysansvärd bok för alla som gillar äckligheter, och kanske för dem som inte gillar snusket men tycker om att förfäras.
+ Innehållsförteckning och register – Ingen källförteckning och ingen faktagranskare angiven
Nu har den tredje boken i serien Enkla och roliga fakta om… från Rabén & Sjögren kommit ut. Det är författaren Julia Wiberg som skriver serien och den här boken är illustrerad av Maria Källström.
Jag har tidigare recenserat Enkla och roliga fakta om rymden, och precis som den tycker jag att boken om kroppen är utmärkt för barn ungefär i åldrarna 3-10 år. Det är framför allt illustrationerna som signalerar att boken vänder sig till yngre barn, de konkreta och tydliga förklaringarna i texten kan säkert passa även lite äldre barn som vill förstå hur kroppen fungerar.
Wiberg berättar om olika delar och funktioner i våra kroppar. Matsmältningen, blodomloppet, hjärnan, sinnesorganen och andra delar av kroppen får ett eller ett par uppslag var, där författaren med ett trevligt du-tilltal ger enkla förklaringar. Jag tycker att mängden ämnesspecifika begrepp är väldigt lagom, språket är effektivt men ändå inte alls krångligt.
För att leva behöver din kropp inte bara mat, den behöver också en livsviktig gas som kallas syre. Det är lungorna i din kropp som tar upp syre från luften när du andas in. När du sen andas ut släpper lungorna ut en gas som kallas för koldioxid.
Dina lungor finns bakom bröstet och om du håller handen där kan du känna hur bröstkorgen åker upp och ner när du andas. Lungorna blir större när du andas in – de fylls med luft – och mindre när du andas ut, när luften töms.
Din kropp är fantastisk och vi är alla både lika och olika. Det slår författaren fast på den inledande sidorna och illustratören tecknar många barn med olika färger på hud och hår, och somliga med glasögon. Men barn med funktionsnedsättningar finns varken i texten eller i bilderna. Överlag är barnen på bilderna väldigt glada och rörliga, det är härliga bilder att titta på. De flesta bilderna illustrerar texten och bidrar med humor, några har också funktionen av att förtydliga det som författaren förklarar.
Hela boken ser trevlig och inbjudande ut, och både text och bilder förmedlar tydligt att barns kroppar är starka och spännande. I slutet finns en sida med rubriken ”Vad behöver din kropp?” och svaret kommer i tre delar: bra mat, lek och bus samt vila och kärlek.
+ Tydlig innehållsförteckning + Några experiment som ser enkla ut i slutet av boken
Cilla Dalén
Enkla och roliga fakta om kroppen Författare: Julia Wiberg Illustratör: Maria Källström Rabén & Sjögren 2024 ISBN 9789129744545 40 sidor Provläs på förlagets webbplats
Graviditet och förlossning är ett fascinerande ämne och det kommer ständigt ny litteratur som kretsar kring fortplantning och födande, såväl för vuxna som för barn. Efter att ha gjort sig känd på sociala medier fick barnmorskan Asabea Britton en förfrågan om att skriva en barnbok tillsammans med tecknaren Louise Winblad. Resultatet är faktabilderboken Hur blev jag till? Och hur kom jag ut? från 2022.
Boken innehåller en ramberättelse om Ebo vars mamma är gravid. Jag är i grunden skeptisk till att växla mellan skönlitterär gestaltning och faktaavsnitt, men här fungerar det ändå relativt bra. Dels för att ämnet i sig bär på en naturlig dramaturgi, dels för att det medför ett passande tilltal för väldigt unga läsare. I samtalet mellan det lilla barnet och föräldrarna ställs många frågor ett barn kan ha om graviditet. Var fanns jag innan jag kom in i mammas mage? Hur kom jag ut? Föräldrarna förklarar tålmodigt, men framförallt varvas den skönlitterära framställningen med faktarutor, -sidor och -uppslag. Dessa delar av boken har tydliga rubriker som ”Ägg & spermie”, ”Olika sätt att göra barn” eller ”Så går det till när bebisen kommer ut ur snippan”. Texten är kortfattad och väl anpassad till ett litet barns nivå. Text och bild samspelar fint för att förklara sådant som befruktning, livmoder, fostervatten, moderkaka och navelsträng. Författaren använder en ton som bottnar i kunskap och erfarenhet, vilket yttrar sig i en sorts vardaglig självklarhet. Så här kan det låta:
Vissa bebisar kommer från snippan. Andra kommer ut genom ett hål i magen som en doktor skär upp och sen syr ihop. Det kallas för kejsarsnitt eller kejsarfödsel. Så kan man göra om man inte kan eller vill få ut bebisen ur snippan. Då får man alltid medicin så att det inte ska göra ont.
Vissa bebisar föds på sjukhus, andra föds hemma. Eller i en bil om man inte hinner till sjukhuset. Vissa föds i vatten. De flesta föds på land.
Trots det begränsade formatet lyckas den här boken lyfta fram mångfalden inom graviditet och födande, att det kan gå till på så många olika sätt. På en sida presenteras till exempel personer som valt helt olika sätt att göra barn: en spermiedonator, ett par som blivit gravida med hjälp av IVF, en ensamstående mamma och så vidare. Dock nämns adoption inte alls.
Mångfalden gäller även illustrationerna och de människor som avbildas. Ebos familj är brun/svart, medan de övriga personerna som avbildas har varierande hudfärg, kroppsform och förutsättningar. Louise Winblads tecknarstil är till synes ganska enkel, men där finns också en stark känslomässig laddning i de helt vardagliga scenerna. Pappans kärleksfulla blickar och mjuka händer om mammans mage påminner mig om den brittiska konstnären Lynette Yiadom-Boakyes utställning ”Att flyga i förbund med natten” på Moderna museet 2021. Där fanns svarta män som vilade, drömde och dansade balett, bilder som blir en påminnelse om hur ofta svarta män framställs som hotfulla eller våldsamma i både historiska och nutida bilder. Winblads illustrationer av mer medicinsk karaktär är förstås också viktiga, eftersom den typen av bilder länge har dominerats av vita kroppar.
Därför tänker jag att en bok som denna, som visar en helt vanlig, kärleksfull familj som får sitt andra barn gärna får finnas på många ställen: förskolor, skolbibliotek, folkbibliotek och väntrum på olika slags mottagningar. Den kan fungera betydligt högre upp i åldrarna än förlagets alldeles för snäva intervall på 3–6 år. Även tonåringar kan väl få stilla sin nyfikenhet med den här boken?
Annelie Drewsen
Hur blev jag till? Och hur kom jag ut? Författare: Asabea Britton Illustratör: Louise Winblad Rabén & Sjögren, 2022 ISBN: 9789129737561 Antal sidor: 32 Provläs
Tänder av Jenny Dahlberg med illustrationer av Lisa Ernemar är en faktabok av ett slag som det finns rätt många. Okej information i snuttar och skojiga men inte särskilt informativa bilder till.
Är det bra?
Tja, det beror väl på vad man är ute efter?
Korta fascinerande uppgifter kan vara roliga att läsa. Att skålsnäckor har de allra starkaste tänderna till exempel. Eller att man strök en gegga av mosade döda möss på ömma tänder i antikens Egypten. Förresten var det mode med svarta tänder i Japan på 1800-talet, så somliga behandlade sina tänder med en sörja av metall, ättika och teblad för att de skulle mörkna.
Och bilderna kan man förstås fnissa åt. Det är många flinande människor med blottade tandrader och en hel del olika knäppa djur.
Eventuellt är jag tråkmåns, men när jag läser är det en del jag saknar. Hur vet man det där med mussörjan i Egypten till exempel? Att få ett hum om den vetenskap som tagit fram informationen är intressant tycker jag, och det ökar också tillförlitligheten. När jag kollar i slutet av boken står att ”olika källor använts”. Och så är det en kort lista med rekommenderade ställen att söka vidare (ett par populärvetenskapliga tidskrifter, folktandvården, 1177, Naturhistoriska riksmuseet och Nationalencyklopedien). Det finns inte heller någon faktagranskare angiven.
Bilder kan bära mycket information genom att förtydliga eller utvidga det som texten berättar. I den här boken tittar jag ofta förgäves efter stöd i bilderna. På en sida står att skillnaden mellan en snigel och en snäcka ”är att snäckan har ett hus på ryggen”. På sidan finns också mer specifik information om mördarsniglar. Men illustrationerna runt består av 13 snäckor med skal på ryggen, varav ett är tecknat som ett riktigt hus. Jag kollar förgäves efter något som kan vara en mördarsnigel, eller en bild av hur en snigel utan hus ser ut. På motstående sida finns information om bävrar och att de kan gnaga igenom hela träd. Bilden intill visar en bäver vid ett träd där snittytan ser ut att vara gjord med motorsåg i stället för en sån där intressant spets som det blir när bävrar gnager.
Ja, som sagt. Tråkig kanske jag är. Om man är ute efter att förbluffas och fnissa, och inte funderar så mycket runt det man läser så kan säkert den här boken vara rolig.
Cilla Dalén
Tänder Författare: Jenny Dahlberg Illustratör: Lisa Ernemar Berghs 2024 ISBN 9789150225594 25 sidor
Han levde i England på 1700-talet och han kan sägas vara den som uppfann vaccinet. På 1700-talet var smittkoppor en mycket vanlig och farlig sjukdom. I Kina hade man i flera hundra år använt sig av metoden att rispa in lite smittat var i huden på personer som inte haft smittkoppor. Då fick de oftast en lindrigare sjukdom än de som smittades via luften. Det Jenner kom på var att använda var från kokoppor i stället. Det var mindre farligt och skyddade även mot smittkoppor.
Hur han bar sig åt, inte helt etiskt med dagens mått mätt, varför det fungerade och den stora betydelse vaccinationer har haft sedan dess berättar David Hedlund om i boken Vi upptäcker vaccinet. Precis som i den andra boken i serien, Vi upptäcker klimatkrisen, är allt tydligt och lättbegripligt, och jag läser med nöje boken rakt igenom från början till slut. Anna Nilssons bilder är fina och illustrerar texten, men inte nödvändiga för förståelsen.
Fanatiska antivaxxare kanske inte låter sig övertygas av en faktabok för barn, men alla vanliga lite mer normalveliga personer borde läsa den här, även om de är vuxna. Och jag tror att boken är perfekt att läsa i skolan, till exempel innan vaccinationerna mot HPV-virus i årskurs 5. Boken blir också en del av undervisningen för att förstå vetenskap, den vetenskapliga processen och betydelsen av vetenskapliga framsteg – något som jag tycker är viktigt idag när många tror på allt eller inget utan urskiljning.
+ Faktagranskad
Cilla Dalén
Vi upptäcker vaccinet Författare: David Hedlund Illustratör: Anna Nilsson Idus förlag 2021 ISBN 9789176342756 36 sidor Provläs
Vad är samtycke? Jo, oavsett om det handlar om sex eller något annat, så betyder det att man med ord eller kroppsspråk aktivt visar att man är med på det som någon annan föreslår. Att bara låta bli att säga nej är inte att visa samtycke. Och man kan i vilket läge som helst ändra sig och säga stopp – då gäller inte samtycket längre. Det här är två nya böcker väldigt tydliga med.
Lättlästförlagen Hegas och Nypon har just gjort varsin bok om samtycke. Fakta om samtycke är skriven av journalisten och sexualupplysaren Inti Chavez Perez, han har tidigare gjort andra böcker för unga om sexualitet. Samtycke är skriven av Emelie Olofsson, och Ida Östergren, som startat organisationen FATTA, medverkar som expert. Båda böckerna är alltså gjorda av folk som kan sitt ämne.
Det finns flera likheter mellan böckerna. De förklarar och exemplifierar på ett sätt som kan passa unga människor. Samtycke förklaras som en bra princip inte bara för sexuella möten utan även för alla andra tillfällen och relationer. De nämner lagar, ställen att kontakta om man behöver hjälp och ger vissa historiska perspektiv.
Det är mest utseendet på böckerna som skiljer dem åt. Fakta om samtycke har en lite mer strikt formgivning med vita sidor med text på som lättas upp av fina fotografier. Samtycke har bilder som täcker hela uppslagen med texten placerad i rutor med olika färger, formgivningen känns mer lekfull men den är ändå tydlig.
Jag tycker bra om båda böckerna, och finner ingen anledning att rekommendera den ena framför den andra. Köp in båda till biblioteken, och låt läsarna välja!
Fakta om samtycke Författare: Inti Chavez Perez Nypon förlag 2024 ISBN 9789180772860 31 sidor Provläs
Med läkaren Jakob Ratz Endler som den ena författaren och dessutom faktagranskad av en barnläkare känner jag mig trygg med att det som står i den här boken är rätt och riktigt. Den andra skribenten är Mats Wänblad, rutinerad författare av både fack- och skönlitteratur för barn och unga.
Första hjälpen för unga hjältar är uppdelad i olika kapitel med rubriker som ”Brännskador”, ”Elolyckor” och ”Förgiftningar”. I varje kapitel finns det en kort fiktiv berättelse som inledning och sedan får vi förklaringar och råd runt hur man ska agera ifall någon skadats. Lite senare i kapitlet följs den korta berättelsen upp med hur det gick sedan. Det finns många listor med rubriken ”Så gör du” med tydliga råd för när man står i den akuta situationen, övningar som man kan göra för att vara mer förberedd ifall olyckan skulle vara framme samt avsnitt med rubriken ”Fakta” som ger viktig information för att förstå hur kroppen fungerar. Det finns också råd om hur man ska undvika olyckor.
Texten är tydlig och enkel att förstå. Graham Samuels bilder i boken illustrerar och förtydligar innehållet, de är tuffa och inte alls barnsliga. Tillsammans gör detta att boken har en bred målgrupp. På vissa ställen står det att man bör be en vuxen om hjälp och det är väl, tillsammans med titeln och framsidan, egentligen det enda som gör att den känns som en bok för barn. Men samtidigt berättar författaren/läkaren att han också brukar be om hjälp, det är viktigt för att lära av varandra, så det rådet kanske kan passa oss vuxna också.
Den här boken bör man läsa i lugn och ro för att förbereda sig innan man hamnar i en situation där kunskaperna behövs. Den rediga dispositionen och okrångliga språket bör göra att barn och ungdomar gärna läser och tar till sig de viktiga kunskaperna. Och vi vuxna ska förstås hänga på; den som till exempel delat facebookuppdateringen om att hosta vid hjärtinfarkt får här bättre råd.
Cilla Dalén
Första hjälpen för unga hjältar: lär dig rädda liv och behandla vanliga skador Författare: Jakob Ratz Endler och Mats Wänblad Illustratör: Graham Samuels Opal 2023 ISBN 9789172266780135 sidor Provläs
”Det här är en bok för dig med erfarenhet av autism som vill lära dig att förstå de vanliga människorna bättre”, skriver Clara Törnvall i förordet till sin bok Vanliga människor – autistens guide till galaxen.
Boken är skriven utifrån ett autistiskt perspektiv och handlar om neurotypiker, alltså personer som inte har en neuropsykiatrisk diagnos. ”De är de typiska. De vanliga människorna. Standardmodellen.” Törnvall är kulturjournalist och har tidigare skrivit den uppmärksammade boken ”Autisterna – om kvinnor på spektrat”. I den här boken skriver hon utifrån sina erfarenheter som vuxen autist och riktar sig direkt till ungdomar som ska leva i neurotypikernas värld.
Inifrånperspektivet är förstås givet i en bok som denna, men samtidigt ett effektiv sätt att visa hur den som avviker från normen ofta beskrivs. Till exempel konstaterar författaren att man inte kan rå för att man är normal eller vanlig. ”Det har biologiska orsaker och beror inte på hur ens uppväxt har varit. Om du saknar autism eller adhd/add har detta inte framkallats av barndomstrauman eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Ingen kan heller bli neurotypisk av vaccin. Tillståndet är medfött.”
Samma sätt att karaktärisera beteenden och tankar hos de 93 procent av befolkningen som är neurotypiker kan säkert provocera somliga, men samtidigt är det en viktig poäng med boken. Genomgående finns kapitel med rubriken ”Autistiska röster”, som ofta innehåller berättelser som visar hur bisarr en neurotypisk värld kan vara och hur fel det kan bli i kommunikationen när neurotypiker utgår ifrån att alla fungerar som de. Mitt favoritcitat är Elli som säger så här om småprat: ”Jag förstår mig inte på människor som pratar utan att ha något att säga. Tänker de utan att ha några tankar också?”
Boken är fylld av konkreta tips och förslag på hur olika situationer kan hanteras. Anneli Furmarks svartvita illustrationer gestaltar situationer i texten och balanserar allvar och humor perfekt. Kapitlet ”Social träning för neurotypiker (eller så får du en autist att gilla dig)” borde spridas till alla som arbetar inom skola och omsorg, nej förresten, till alla som möter andra människor än sig själv. Sista punkten är: ”Använd aldrig skärm utan hörlurar i offentligheten. Aldrig.” Allvarligt, hur svårt kan det vara?
Boken är förstås även upplysande för alla neurotypiker som vill förstå sin egen särart och samtidigt lära sig mer om autism. Tilltalet är personligt och ofta humoristiskt, men i grunden finns ett starkt budskap om att alla människor har rätt att vara som de är. Det är tyvärr också en berättelse om ett samhälle där det blir svårare och svårare.
Annelie Drewsen
Vanliga människor – autistens guide till galaxen Författare: Clara Törnvall Illustratör: Anneli Furmark Natur & Kultur, 2023 ISBN: 9789127181861 189 sidor
