Etikett: I Konst mm

Tralalala!

Första boken om musik, som vi skriver om här på faktabok.se. Det finns nog inte så många. Eller, en fin sångbok har vi berättat om tidigare förstås.

I Det låter bra: 50 instrument och hur de låter räknas instrumenten upp ett efter ett och presenteras med en kort text, en bild på ett djur som spelar instrumentet och en qr-kod till en kort musiksnutt på Youtube. Både text, bild och musik är enkla och lättillgängliga. På varje uppslag berättar författaren och illustratören Ole Könnecke några få intressanta saker om ett instrument och illustrerar med ett djur som spelar. Qr-koden går till en musiksnutt på någon minut, specialkomponerad av Hans Könnecke. Även den är föredömligt tydlig, endast det aktuella instrumentet hörs.

Först tyckte jag att boken såg lite tråkig ut, men efter att ha undersökt den närmare är jag förtjust i just att den inte är överlastad på något sätt. Ljudet blir bra med Youtubelänkarna, mycket trevligare tycker jag än sådana där böcker med stora plastschabrak påkopplade som säljs ibland nuförtiden. Miljövänligare också förstås. Bilderna är skojiga men framför allt ser man just det man behöver – instrumentet. Och texten är intressant, Könnecke berättar lite olika saker om olika instrument. Det kan vara något om instrumentets historia, hur ljudet bildas, hur svårt det är att spela eller varifrån i världen det kommer. Ja, för visserligen är det flest västerländska orkesterinstrument men i boken beskrivs även till exempel steelpan, sitar och didgeridoo. Och elgitarr, sångröster, dator och theremin – nu tror jag ni förstår att ni måste läsa och lyssna, theremin är riktigt ballt! 

+ Innehållsförteckning och register gör det enkelt att hitta instrument man är nyfiken på.

Cilla Dalén

Det låter bra: Upptäck 50 instrument
Författare och illustratör: Ole Könnecke
Översättare: Barbro Lagergren
Kompositör: Hans Könnecke
Alfabeta 2024
ISBN 9789150122794  
111 sidor

På Liseberg finns en berg- och dalbana som går ner under marken. Den går som snabbast 105 kilometer i timmen. På Kolmården finns en av världens snabbaste berg- och dalbanor i trä. Den kommer upp i 115 kilometer i timmen och dessutom åker man upp och ner tre gånger. Fy bubblan! 

I den bläddervänliga boken Nöjesfält – Skräck, sockervadd och svindlande snurrar berättar Kerstin Sjödén om många olika berg- och dalbanor men även några andra attraktioner på svenska nöjesfält. En slänggunga och en vattenrutschkana till exempel. Men berg- och dalbanorna är flest. 

På varje uppslag om en attraktion finns rubrik, ingress, faktaruta, bilder, en lite längre text och ibland något mer. Förutom uppslagen som dedikerats till en specifik attraktion finns det kapitel som handlar om nöjesfältens historia, hur berg- och dalbanor byggs, smask på nöjesfält, temaparker, skräckhus och hur våra kroppar och huvuden reagerar på läskigheter. Det finns också några intervjuer med personer i branschen samt med ett par riktiga berg- och dalbanenördar. 

Boken har en tydlig layout, det är spännande att bläddra i den och upptäcka saker man blir nyfiken på. Det går bra att bara läsa lite grand på varje uppslag, på så sätt kan den passa läsare med olika ork eller förmåga att läsa längre texter. 

Det måste vara många barn och ungdomar som gillar att läsa en sådan här bok. De flesta älskar ju nöjesfält!

+ Källförteckning på slutet
– Varken innehållsförteckning eller register

Nöjesfält – Skräck, sockervadd och svindlande snurrar
Författare: Kerstin Sjödén
Illustration och grafisk form: Andrea Brandin
Speja förlag 2022
ISBN 9789188167996
59 sidor
Provläs

Såklart skulle man vilja bli lite mer som Wednesday! Vem vill egentligen vara en bibliotekarietant med Pippi Långstrump-tröjor?

Och nu vet jag hur det ska gå till. I Be more Wednesday av Hannah Cather finns klädtips, recept, frisyrer, enkla pyssel (gravstenar av papp!) samt rekommendationer på musik, böcker och filmer som jag nog ska kunna följa. Men nagelmålningarna vete sjutton… dem tror jag att jag struntar jag i.

I boken finns också massor med nördkunskaper om Wednesday och hennes värld, och en del om gothkultur i allmänhet. Jag som mest minns Wednesday från Familjen Addams på teve på 60-talet samt från en underbar film om när hon åker på kollo, kanske från 1990-talet, får lära mig en hel del nytt. Att familjen Addams dök upp i tecknade serier redan 1938 och att seriens skapare även gjorde ca 60 tecknade filmer om dem hade jag ingen aning om. Mer pinsamt är kanske att jag inte fattat att Wednesday är aktuell i en serie på Netflix, och att det även ska komma en andra säsong. Det är förstås anledningen till att den här boken kommit, både den svenska översättningen och det engelskspråkiga originalet är från i år.

Jag gissar att boken framför allt kan uppskattas av äldre barn och unga i nedre tonåren, teveserien på Netflix anges som 13+. Det finns en del kluriga termer i texten, men en intresserad ung person tar nog lätt reda på vad till exempel snarstucken, viktoriansk och sarkasm betyder. 

Formgivningen är lite gotisk-inspirerad, men rätt sprallig ändå. Det är till och med några färgbilder bland allt det grå-svart-lila på sidorna. Citat från teveseriens Wednesday får ta upp hela sidor, det finns tester med stora scheman med pilar över hela uppslag, tecknade bilder samsas med fotografier och på några ställen i boken finns det plats så att läsaren kan anteckna eller rita något själv.

Jag hade klart kul när jag läste boken och är lite ledsen över att jag inte har någon svartklädd tonåring att ge Be more Wednesday till.

Cilla Dalén

Be more Wednesday: Släpp fram din inre mörkrets drottning
Författare: Hannah Cather
Översättare: Eva Andreasson
Tukan förlag 2023 (original 2023)
ISBN: 9789180381000
96 sidor

Stockholms stadshus firar 100 år i år och pryder framsidan på boken Nyfiken på hus – en arkitekturbok för barn skriven av arkitekten Karin Schönmeyr Elfström och med illustrationer av Kristina Alfonsdotter. Det är en gedigen, vacker och rakt igenom intressant bok som marknadsförs som ”den första barnboken om svensk arkitektur”.

Huvuddelen av boken utgörs av beskrivningar av spännande hus under rubrikerna ”Gamla hus”, ”Hus i olika stilar”, ”Moderna hus”, ”Annorlunda hus” och ”Två roliga dass”. Här finns bland annat Täby kyrka, Glimmingehus, Turning torso och Katscha i Norrköping. Varje byggnad beskrivs relativt utförligt och texten illustreras både med fotografier och Alfonsdotters vackra illustrationer. Arkitektens tankar med byggnaden är centrala i texten, men det ryms också fördjupningar, till exempel om dödsfällor och spöken på Glimmingehus eller om de 1600 plantor som fraktades från en plantskola i Costa Rica till Göteborg när Universum byggdes. Till varje byggnad finns en faktaruta som bland annat anger när den byggdes, var den finns och om den går att besöka.

I texten finns ett tydligt barnperspektiv och ett läsartilltal som genomgående uppmuntrar till nyfikenhet och att man ska bli en arkitekturdetektiv. Författaren har skickligt flätat samman byggnadernas historia med berättelser om människorna som byggt dem. Mest fascinerad blir jag av Ingrid Wallberg som var den första kvinnliga arkitekten i Sverige med eget arkitektkontor och det motstånd hon mötte när hon lät bygga en funkisvilla på Prytzgatan i Göteborg med inspiration av Le Corbustier. En annan minnesvärd person är Malte Liewen Stierngranat som lät uppföra en pyramid som gravmonument över sig själv.

Sist i boken finns ett avsnitt om hur hus är byggda, med korta beskrivningar av bland annat fönster, tak och färger. Författaren förklarar varför falu rödfärg blev så populärt på 1800-talet och att grönt och blått länge var ovanliga färger på hus. Det finns även en genomgång av olika stilar i svensk arkitektur, men jag undrar varför den tar slut på 1930-talet. Många av byggnaderna i boken är byggda på 2000-talet, men tidslinjen med stilar ger sken av att utvecklingen tog slut för 90 år sedan. Det går inte riktigt ihop. Jag hade också gärna läst om exempelvis egnahemsrörelsen och miljonprogrammet, två storskaliga byggnadsprojekt som fortfarande präglar många bostadsområden i Sverige.

Bokens största brist finns dock i kapitlet om Kiruna kyrka, där författaren skriver: ”Innan man började bryta järnmalm i Kiruna fanns det bara vildmark där.”. Det är förstås inte sant. Samerna har levt på platsen sedan urminnes tider, men i boken reproduceras en kolonial föreställning om ett obebott landområde som bara väntade på att tas i bruk av den svenska statsmakten. Samer nämns bara som en bakgrund till varför disponent Lundbohm gav arkitekten Gustaf Wickman i uppdrag ”att rita en kyrka som är en kåta”. Inte ett ord om att gruvbrytningen, grundandet av Kiruna och den pågående flytten av staden har ätit upp samernas mark och hotar samernas möjlighet att utöva sin kultur.

Sammantaget är detta dock en mycket läsvärd bok i stort format och omsorgsfullt formgiven. Tyvärr finns den inte längre i handeln, men jag hoppas på en nyutgåva – gärna med en reviderad beskrivning av Kiruna kyrka. Då skulle detta vara en bok som borde finnas på vartenda bibliotek.

+ Utförlig ordlista och källförteckning finns.

Annelie Drewsen

Nyfiken på hus – en arkitekturbok för barn
Författare: Karin Schönmeyr Elfström
Illustratör: Kristina Alfonsdotter
Dibb förlag, 2021
ISBN: 9789198628715
104 sidor