Kategori: Faktafunderingar

Vi välkomnar ett gästinlägg från Laura Mendez Edkvist, projektledare på Författarcentrum Öst:

I egenskap av projektledare för det läsfrämjande projektet På riktigt – sakprosa i skolan tänker jag mycket på vilken roll författarbesök spelar i skolan. Hur kan det här verktyget användas som bäst för att ge långsiktiga effekter i stärkt läsförmåga och kritiskt tänkande?

När elever möter en faktaboksförfattare får de inte bara inspiration och aha-upplevelser, utan också en konkret inblick i hur kunskap faktiskt skapas: hur man undersöker, sorterar information, granskar källor och vågar ompröva sina egna slutsatser.

Just den träningen är avgörande i en tid där desinformation breder ut sig. Elever behöver fler tillfällen att se hur fakta blir till, hur man prövar påståenden och hur man genomskådar sådant som är slarvigt, vinklat eller rent falskt. Det kan man få genom författarbesök.

Men det verkliga värdet uppstår när författarbesöket inte stannar vid själva mötet. När lärare bygger vidare på besöket – låter eleverna undersöka ett ämne, testa researchmetoder, skriva egna sakprosatexter – då händer det viktiga: elever börjar knäcka läskoder, arbeta aktivt med hur olika slags texter fungerar och stå stadigare inför falska påståenden.

Det är därför som det är värdefullt att ta vara på författarbesök som ger elever både lust och verktyg att läsa världen med större skärpa. Författarbesöket kan ses som en injektion mot faktaresistens – men det är i efterarbetet som effekten växer, och där kan skolan förvandla ett tillfälligt möte till en hållbar del av elevernas kunskapsbygge.

Laura Mendez Edkvist

PS.

Det finns stödmaterial för lärare och bibliotekarier som vill arbeta med facklitteratur och ordna författarbesök. Välkomna till projektets webbplats för mer information: https://forfattarcentrum.se/ost-pa-riktigt/ Varje termin ordnas kostnadsfria digital föreläsningar. Följ Författarcentrum Öst i sociala medier för att inte missa något!

Tisdagen den 28 oktober kl 14-15 medverkar jag i en webbföreläsning inom Författarcentrum Östs projekt På riktigt – sakprosa i skolan. Föreläsningen är gratis och alla som är intresserade kan anmäla sig här.

Under föreläsningen kommer jag visa det nya lärarstöd som snart publiceras på webben och jag kommer prata om sakprosaläsning i allmänhet och vad författarbesök kan tillföra.

Välkommen att anmäla dig!

Cilla Dalén

På sista tiden, till exempel på Bokmässan, har jag förstått att Annelie Drewsens, våra gästskribenters och mina recensioner har betydelse. Det är framför allt skolbibliotekarier och skolbibliotekscentraler som berättar att de använt dem och ibland våra listor när de köpt in böcker.

Det här blir man ju väldigt glad för, då är det någon mening med det vi gör! 

Vi åstadkommer alltså en del av det vi vill: personer läser våra tips och använder dem för att välja böcker till sina bibliotek. Och kanske blir det på så sätt fler faktaböcker inköpta? 

Och kanske är de böcker som köps in bättre än de som annars skulle köpts in? Vi bestämde nämligen redan från början att vi inte bara ska tipsa om allt möjligt, utan verkligen värdera och skriva vad vi tycker är bra och vad vi inte tycker är bra. Eventuellt har det också gjort att några börjat tänka MER om faktaböckerna? Jag har även fått vissa indikationer på att bokförlag tagit till sig av det vi skriver, men hybris är illa så jag ska inte påstå att jag vet det säkert.

Ja, som sagt. Det här blir man glad för.

Men,

och det finns ett men.

Vår stora mission med webbsajten och Instagramkontot (som närmar sig 1000 följare nu efter två år) var att få fler personer att läsa, recensera och tipsa om facklitteratur för barn och unga. Det här ser jag inte att vi har lyckats med än, tyvärr. Det är ju inte så att vi som skriver på faktabok.se sitter inne med någon sanning om kvalitet i faktaböcker. Fler röster behövs definitivt!

Det är sällan någon går i dialog med oss, till exempel på Instagram, och jag ser fortfarande väldigt lite av boktipsande och samtalande om faktaböcker över huvud taget. Recensioner i tidningar ska vi bara inte prata om! På Instagram följer faktabok.se tillbaka på alla konton som inte är privata och som verkar ha något att göra med böcker. Det är över 700 konton, men när jag skrollar igenom flödet ser jag ytterst sällan något om faktaböcker. Jag älskar allt engagemang i skönlitteratur, men…

Cilla Dalén

PS i min bok Faktaboken i skolan raddar jag upp en massa möjliga sätt att se på kvalitet i faktaböcker för barn. Om ni vill kika så syns detta faktiskt i provläsfunktionen på sidorna 12-13.

Vi gästas igen av Jon Thors, skolbibliotekarie och skolbibliotekssamordnare i Sollentuna, som denna gång berättar om en faktabokshändelse på sin skola.

Strax efter skolavslutningen i början av sommaren satte vi oss ner och började planera inköpen för det nya statsbidraget för litteratur. Statsbidraget för litteratur riktar sig till alla skolformer och är ett bidrag för inköp av tryckta fack- och skönlitterära böcker.

Lågstadiet köpte in många nya bokcirkelböcker, medan mellanstadiet kunde köpa flera nya klassuppsättningar. Inköpen gjorde vi i samråd. Vissa uppskattade och inarbetade klassuppsättningar kompletterades, medan andra titlar var helt nya. Mitt bidrag i dessa diskussioner brukar alltid vara att lyfta fram betydelsen av faktaboken (som läsfrämjare).

I fredags eftermiddag stötte jag på en av lärarna i mellanstadiet som deltagit i inköpen, och hon berättade att eleverna i förra veckan stod utan böcker och inte hade någon inbokad bibliotekstid. Läraren sa då till några elever att följa med ner till förrådet för klassuppsättningar och titta om det fanns något som kunde passa.

Det normala användandet av en klassuppsättningsbok är att läsningen är relativt styrd. Eleverna läser några kapitel och svarar på frågor. Läraren högläser vissa delar och boken diskuteras under lektionstid.

Det som hände nu var att eleverna som följde med till bokförrådet hittade några exemplar av boken True Crime – 10 vassa brottsbekämpare (del 2) av Andras Palmaer med bilder av Henrik Johanson och tog upp dem till klassrummet. När de började läsa lite smått blev även de övriga i klassen intresserade av samma bok, och läraren fick gå och hämta upp ett exemplar till varje elev som satte sig och läste. Under en stund var det knäpptyst i klassrummet. När det sedan gått en tid började eleverna fråga om det som beskrevs i första kapitlet verkligen hade ägt rum på riktigt. Därefter följde en livlig diskussion. Någon elev upptäckte att en ny bok doftar på ett speciellt sätt. Någon sa: ”Va, nya böcker luktar ju gott!”

Såklart är det inte alla lektioner som man kan ändra och lägga om sin planering på det här sättet – men läraren upplevde att det blev en fin och viktig stund för många elever, och att den spontana kollektiva läsglädjen var värd att prioritera i stunden. Jag rördes och gladdes av att få det återberättat.

Andra böcker vi köpt in i klassuppsättningar till mellanstadiet är Utvandringen av Annelie Drewsen & Katarina Lycken Rüter och Harriet Tubman: ett liv av Anna Larsdotter.

Jon Thors

Ska du till Bokmässan i Göteborg nästa vecka?

Det ska jag (Cilla) och det ska bli spännande att gå runt och kolla in alla förlagens utställningar.

Jag ska medverka i två samtal, båda ordnade av Nypon & Vilja förlag, det ena i samarbete med Författarcentrum Öst som driver På riktigt – sakprosa i skolan.

”Faktaböcker som en ingång till läsning

För många elever går vägen till läsning genom fakta snarare än fiktion. Nypon och Vilja förlag erbjuder ett brett utbud av lättlästa faktaböcker för att alla ska kunna hitta något av intresse. På riktigt – sakprosa i skolan är ett läsfrämjande projekt som vill stärka fackbokens plats och användning i undervisningen. I detta samtal möts författare och lärare bakom aktuella lättlästa faktaböcker och projektet för att diskutera fackbokens potential i skolan.
Med Jenny Edvardsson, lärare och doktorand i pedagogiskt arbete, Anna Ehring, skolbibliotekarie och författare, Cilla Dalén, författare och Rasmus Åkerblom, journalist.

När: torsdag / 25 sep / kl. 11.30-11.55

Scen: Lärarscenen

Biljett: Ingår i entrébiljetten

Arrangör: Nypon och Vilja förlag och Författarcentrum Öst”

”Vad är det där? – hur faktaböcker väcker barnens frågor och stärker deras språk

Små barn är naturligt nyfikna – men hur kan vi ta vara på den nyfikenheten och lägga grunden för läsförståelse redan i förskolan? I det här samtalet diskuterar författarna Sofie Berthet och Ann-Charlotte Ekensten, tillsammans med Cilla Dalén som driver faktabok.se, hur faktaböcker kan skapa läslust och ge barn motivation att utforska text. Samtalet knyts till förskolans läroplan och visar hur faktatexter kan stärka språk, kommunikation och kunskapsutveckling.

När: fredag / 26 sep / kl. 15.00-15.25

Scen: Förskola på Bokmässan

Biljett: Ingår i entrébiljetten”

Välkommen att lyssna om du vill!

Cilla Dalén

För några veckor sedan gick jag på sakprosafestivalen Sakli(g)t på Rikstolvan i Skåne. Festivalen ordnades för tredje året, arrangörer är Rikstolvan, Institutet för samhällsstudier och Linnéuniversitetet. Den första av de tre dagarna ägnades åt att diskutera litterär sakprosa som sådan, medan de två följande dagarna hade mer fokus på författarna och innehållet i böckerna. Det var intressant och lärorikt på en massa olika sätt, och jag vill delge er några fragment från första dagen som jag tycker har relevans även för sakprosa som skrivs för barn och unga. 

I ett samtal mellan Mohamed Yussuf, som skrivit om svensk hiphop och Yasin, Steffen Stubager, som skrivit en dansk biografi om Yahya Hassan, och norska litteraturprofessorn Tonje Vold talades om hur författarna kan göra för att vi läsare ska kunna lita på den information eller den bild av verkligheten som författarna målar upp. Om författaren inte tycker att det passar i själva texten kan ett förord eller efterord användas för att beskriva hur författaren sökt information och valt ut vad som är relevant för sin bok. 
Jag tror att det är en stor vinst även för den unga läsaren att få stöd för reflektioner runt trovärdighet och källor. För många unga är mer eller mindre seriösa ställen på webben och sociala medier viktiga informationskällor, och ska böcker kunna hävda sig behöver man förstå hur författare arbetar för att kunna skildra verkligheten på ett trovärdigt sätt.

Författaren Göran Rosenberg, norska litteraturforskaren Janicke Stensvaag Kaasa och journalisten Marit Kapla diskuterade författarens synlighet i texten. Där talades om fördelar med att avsändaren synliggörs i texten, och en artikel Kaasa skrivit, tillsammans med Johan L. Tønnesson, Samhandlingens poetikk nämndes. I den artikeln analyseras den norska succéboken Maskiner som tenker på ett sätt som gör att jag tror att den delvis liknar vissa barnfaktaböcker – detta genom att författaren tilltalar läsaren med ett ”du” och också inkluderar läsaren på ett sympatiskt sätt i ”vi”. Nu när jag läser artikeln Samhandlingens poetikk får jag syn på flera intressanta sätt att analysera texter, så är du nyfiken på sådant så kika gärna på artikeln (redan på förra årets Sakligt-festival förstod jag att forskningen runt sakprosa är mer etablerad i Norge än i Sverige).
Ja, ordentliga analyser av facklitteratur för barn ser jag mycket lite av. Jag skulle önska att det skrevs fler uppsatser som behandlar facklitteratur på litteraturvetenskapliga kurser om barn- och ungdomslitteratur.

Från ett samtal mellan litteratursociologen Ann Steiner, Expressens kulturchef Victor Malm, som även är litteraturvetare, och översättaren och kritikern Rebecka Kärde har jag antecknat att det talas för lite om sakprosans form. Det framfördes att det behövs en välformulerad sakprosa för att kunna stå sig i konkurrensen med till exempel radio och poddar. 
Här blir min reflektion att jag själv till och med saknar relevanta termer för att beskriva olika faktaböcker.

Det sista jag från festivalen jag vill nämna här är hur även författare av sakprosa för vuxna saknar kritik som synliggör utgivningen och bidrar till medvetande om kvalitet. Kritikern Sven Anders Johansson, Alexandra Borg som är redaktör för Respons och fackboksförläggaren Lars Molin diskuterade detta. De framförde bland annat att sakprosa recenseras i betydligt lägre grad i tidningarna nu än för tio år sedan och att kritik ibland kan bli oreflekterat positiv på grund av att bokens ämne är angeläget. 
Intressant var att deltagarna i detta samtal pratade om recensioner i pressen och vetenskapliga sammanhang, men när vi pratar om hur barn- och ungdomsböcker ska få uppmärksamhet brukar vi också tala om recensioner i pressen men även BTJ-recensioner, sociala medier, författarbesök, bibliotekens boktipsande … Men jag tänkte också på att den kvalitativa kritiken, som går på djupet både i ämne och form, den saknas väl i stort sett helt för facklitteratur för barn och unga?

Cilla Dalén

Faktaboken i förskolan var rubriken när jag för ett par veckor sedan föreläste för flera hundra personer som arbetar i förskolorna i Eskilstuna. Jag var inbjuden av Lässatsningen och åhörarna bestod av människor med olika erfarenhet och utbildning. Jag hade bollat en del med bibliotekarierna där innan eftersom jag inte föreläst för förskolepersonal tidigare. Nu har jag fått en utvärdering som var positiv och det känns skönt, att föreläsa för en grupp vars verklighet man inte har så god koll på känns alltid lite svajigt.

Under föreläsningen visade jag exempel på många olika och många olika sorters faktaböcker. Min erfarenhet är att de flesta inte tänkt så mycket på hur olika de kan vara. Bibliotekarierna i lässatsningen hade ställt fram massor med faktaböcker i foajén och publiken gick före och efter föreläsningen runt och botaniserade och fotograferade, de skulle alla snart köpa in böcker för det statliga bidraget. 

Här kommer en kort sammanfattning av vad jag pratade om:

Det är roligt, fascinerande och intressant med faktaböcker och ofta lär vi vuxna oss saker tillsammans med barnen. Förutom faktakunskaper gör läsningen att barnen vänjer sig språkbruk och särdrag som kan vara tämligen olika mot i skönlitteratur. De lär sig också många spännande fackuttryck.

När vi läser faktaböcker tillsammans med barnen behöver de se boken, om man läser för en lite större grupp är det bäst att projicera bilderna, t ex genom att fota in uppslagen i Anteckningar på en Ipad. 

Den som högläser en bok för barn är inte bara en röst som tillgängliggör texten utan också en läsare som visar engagemang och förebildar hur man som läsare söker förståelse. Jag sa att det är bra att läsa fel ibland och visa barnen hur man gör ifall man inte förstår. De fyra lässtrategierna från reciprocal teaching gick jag igenom, men utan hela RT:s sätt att undervisa. Jag tror att det i förskolan räcker att förebilda och att bjuda in barnen i tänkande och samtal.

Det är bra att använda faktaböckerna på olika sätt. Man kan läsa ett kortare avsnitt, ta med böcker om insekter ut på gården, följa instruktionerna tillsammans när man gör ett experiment ur en bok med sådana… Vi ska tänka på att använda och högläsa olika böcker, om vi vuxna bara väljer de böcker vi själva tycker bäst om kan det bli för smalt.

Och så pratade jag lite om att låta sig inspireras av faktaböcker – man kan självklart leka delar ur böckerna för att skapa förståelse (exemplifierade med en kamelmarknad) och skapa på alla möjliga sätt. Jag berättade om hur man kan göra faktaböcker tillsammans och utrusta dem med olika särdrag. 

Föreläsningen var en timme och trekvart lång, så jag bröt av lite här och där för korta övningar eller samtal med de som satt bredvid varandra. Det var fascinerande att höra jättebruset från salen!

Cilla Dalén

Under april har alla som vill möjlighet att ta del av tre inspirationstillfällen om faktaböcker – alla tre är på webben och alltså tillgängliga var i landet man än befinner sig. Dessutom är de gratis.

Det första är när Laura Mendez Edkvist från Författarcentrum informerar om projektet På riktigt – sakprosa i skolan och möjligheterna att få en facklitteraturförfattare på besök.

Torsdagen den 10 april, eller i efterhand, kan man ta del av ett evenemang som Studentlitteratur ordnar. Det är lättlästförfattarna Moa Candil och Bengt Fredriksson som samtalar om sina fackböcker om svåra ämnen och hur böckerna kan användas i skolan.

Och det tredje evenemanget ordnas likt det första av projektet På riktigt – sakprosa i skolan och nu är det Jenny Edvardsson som föreläser med titeln Lässtrategier och textsamtal med faktaboken i fokus.

Cilla Dalén

Svenska barnboksinstitutet har sina lokaler i Stockholm, på Odengatan. De samlar svensk utgivning av barn- och ungdomsböcker och framme i det publika biblioteket finns alltid innevarande års utgivning. Fram på vårkanten plockas de undan, räknas och analyseras, och exponeras sedan i den årliga Bokprovningen.

Än så länge är 2024 års utgivning av facklitteratur för barn och unga samlad i biblioteket. Så jag begav mig dit för att fotografera av den, och det blev tre bilder. Här kommer de andra två:

Visst ser det fint ut!

Förutom de vi redan skrivit om här på faktabok.se så hittar jag några böcker jag vill läsa, många fler i serier jag känner till och gillar men kanske inte måste recensera varenda bok och så några som jag tänker att de verkar väldigt ointressanta.

24 april släpps statistik och analys över 2024 års utgivning. Här kan du anmäla dig för att lyssna på webbföreläsningar, och det datumet publiceras även skriftligt material.

Cilla Dalén

Faktaförfattarbesök på bibliotek – det har jag inte varit med om förut. Alltså, när jag jobbade i skolan hade vi ofta författarbesök. De förbereddes noga med att klasserna läste böcker av författaren och lärarna arbetade på olika sätt med elevernas respons på texterna. Men på ett folkbibliotek blir det något annat. Åhörarna är i olika åldrar, har olika förkunskaper och är mer eller mindre bekanta med författarens böcker.

Nu under sportlovet var jag med när Sarah Sheppard besökte Tranströmerbiblioteket för att prata om sin bok Länge leve evolutionen för sportlovslediga barn. Publiken bestod av 15-20 barn i åldrarna ett halvt till kanske 12 år? Och så en massa vuxna. ALLA hade total uppmärksamhet på Sarah i de kanske 40 minuter som hon pratade, även bebisen och min medföljande snart femåring med spring i benen.  

Sarah berättade lite snabbt om olika böcker hon gjort och roade oss med ett exempel ur Djuren i staden, nämligen om duvorna i Stockholm som åker tunnelbana. Sedan sa hon att dagens bok, Länge leve evolutionen, var den som tagit längst tid för henne att göra. Och det kan man ju förstå, underrubriken är Livet på jorden under 4,6 miljarder år. 

Sarah visade sedan bilder ur boken på storskärm och berättade till. Ibland läste hon en kort snutt direkt ur boken men oftast berättade hon med lite färre ord än som finns i boken. Emellanåt vände sig Sarah direkt till åhörarna och frågade något, och det fanns alltid flera barn som hade järnkoll. De kände till djurarter, geologiska tidsperioder och spännande små detaljer. 

Det hela blev alltså en snabb men mycket fascinerande resa genom de 4,6 miljarder åren. 

Framtidsspaningen då?

Jo, efter föreläsningen fanns det tipsrundor och pyssel, och en kö med barn ville få böcker signerade. Mot slutet kom det fram en grabb som visade otroligt fina böcker som han själv hade gjort, inspirerad av Sarah Sheppard. Ursnygga och proffsiga, både teckningar och text! Om hans intresse finns kvar så är han definitivt en framtida facklitterär författare och illustratör. 

Facklitteratur kan verkligen inspirera till eget skapande!

Cilla Dalén