Världens hemskaste sjukdomar

Blod och bajs. Kräks och svett. Var, bölder och blåsor. Äckelfaktorn är hög i boken Världens hemskaste sjukdomar, som bygger på tv-serien med samma namn. Historiska farsoter som kolera, spetälska och smittkoppor erbjuder otaliga möjligheter att gotta sig i vidrigheter, och doktorns ordinationer är sällan mer tilltalande. Eller vad sägs om spindelgift, blodiglar, kloaksittning, rävtarmar eller hjortpenis?

Mycket av upplägget i boken känns igen från tv-serien som författarna Ida Kjellin och Sofia Bergström gjort research och skrivit manus till. Bokformatet kräver förstås vissa anpassningar. Den energiske programledaren Erik Ekstrand har ersatts med häxan Kirke, som tar med barnen Lo och Maxi på en tidsresa. Denna fiktiva berättelse utgör stommen denna framställning som är sprängfyllt av fakta och detaljer. Dessutom har de flesta uppslag små faktarutor om allt från upptäckterna av vaccin och antibiotika till vad olika färger på bajs betyder. Det märks att författarna har haft kul när de skildrat alla sjukdomssymptom, och när en ”postum prutt” pyser ut ur ändan på en soldat som dött av dysenteri kan jag inte låta bli att fnissa. Ja, humorn är genomgående och ofta av den råare sorten, vilket kanske är nödvändigt för att presentera så mycket hemskheter för unga läsare.

Boken består av tio nedslag i en specifik tid och på en plats där en viss sjukdom florerar. I ett kapitel befinner sig Lo och Maxi på ett slagfält mitt under Trettioåriga kriget, för att i nästa hamna sig i en kyrka på 1200-talet eller på slottet Tre kronor medan pesten härjar i Stockholm. Varje sjukdom presenteras på fyra uppslag med rubrikerna ”Smittad”, ”Sjuk”, ”Hos doktorn” och ”Död eller levande?”. Det är bra med en tydlig struktur, men lite märkligt att använda ordet smittad även för sjukdomar som inte är smittsamma, till exempel skörbjugg, karies och rakit. 

Jag var till en början tveksam till greppet att förmedla fakta via en fiktiv framställning, men efter ett kapitel eller två är min skepsis bortblåst. Det är så skickligt gjort. Boken är fylld av minnesvärda scener där dialog, miljöbeskrivningar och väl valda detaljer gestaltar de faktauppgifter som författarna vaskat fram ur historieböckerna. Till exempel förmedlas föreställningen att synd var orsaken till sjukdom effektivt genom en ilsken predikan om de sju dödssynderna – och ingen lär glömma mängden vätska som en kolerasjuk person kan förlora per dag (20 liter!) efter att ha läst om sängarna med utsågade hål i botten, för att rännskitan skulle rinna rakt ner i en hink.

Boken är illustrerad och formgiven av Kevin Olberg, som parat ihop ett historiskt bildmaterial med avskalade och stundtals humoristiska illustrationer. Ett helt uppslag vigs år 1500-talsmålningen Dödens triumf som kryllar av skelett och lik, vilket läsaren efter drygt 100 sidor är tillvand vid. Döden dyker nämligen upp titt som tätt för att peka med hela lien mot Lo och Maxi.

Dödens triumf av Pieter Bruegel den äldre.

Det här är en bok som lyckas vara konstant underhållande och lärorik samtidigt. Min största invändning är att alla sjukdomar beskrivs som historiska fenomen (vilket också är bokens uttalade syfte). Men inte ens i en snävt svensk kontext är exempelvis karies utraderat från barns liv. Faktum är att tandläkare i Sverige möter allt fler barn med svår karies.

Och man istället riktar blicken mot världen smittas nästan 3 miljoner människor med kolera varje år och nästan 100 000 dör. Diarrésjukdomar är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn under 5 år. Det är förstås inget man kan skämta om, men just därför värt att uppmärksamma. Inte minst av respekt för de barn i Sverige som har levt på platser där människor fortfarande riskerar att smittas av världens hemskaste sjukdomar.

I bokens epilog konstaterar författarna att ”vi som lever idag kan vara glada över att det finns riktigt mediciner, vaccin och antibiotika som kan bota sådant som förr i tiden var en dödsdom”. Men textens ”vi” exkluderar alla de människor som saknar tillgång till rent dricksvatten, fungerande avlopp, vaccin, medicin och sjukvård. Det är synd, för boken heter ju trots allt Världens hemskaste sjukdomar.

+ Faktagranskad av Dick Harrisson
+ Innehållsförteckning och ordlista
+ Tydlig förteckning över bildkällor för den som vill veta mer om det historiska bildmaterialet
– Saknar register och källförteckning

Annelie Drewsen

Världens hemskaste sjukdomar
Författare: Ida Kjellin och Sofia Bergström
Illustratör: Kevin Olberg
Förlag: Bonnier Carlsen 2021
ISBN: 9789179756864
120 sidor

Fakta om religioner

I Nypon förlags stora serie med lättlästa böcker som heter Fakta om… finns nu fem böcker om de olika världsreligionerna. 2022 kom Fakta om islam, Fakta om kristendom och Fakta om judendom. I år kompletterades böckerna om de monoteistiska religionerna med Fakta om hinduism och Fakta om buddhism.

Eftersom författarna Katarina Lycken Rüter, lärare i religion och svenska, och Annelie Drewsen, författare och tidigare SvA-lärare, är mina kompisar, och Annelie dessutom är aktiv här på faktabok.se vill jag inte skriva någon riktig recension. Men vi var många som blev mycket glada när dessa böcker kom eftersom det länge saknats bra böcker om religion för barn och unga. 

+ register
+ innehållsförteckning
+ informativa bilder

Cilla Dalén

Titel och ISBN:
Fakta om kristendom 9789179873646
Fakta om islam 9789179873615
Fakta om judendom 9789179873622
Fakta om hinduism 9789179873608
Fakta om buddhism 9789179873578
Författare: Annelie Drewsen och Katarina Lycken Rüter
Förlag: Nypon 2022 och 2023
Antal sidor: 31

Sex: en historisk resa

Idéhistoria om sex i Europas historia, kan det vara något för barn och unga? Absolut! blir mitt svar efter att ha läst den här boken. Förlaget anger 12-15 år som läsålder, men finns intresset kan den självklart läsas även av yngre och äldre personer.

Elin Hägg, som är utbildad etnolog, går igenom Europas historia epok för epok och berättar om synen på sex: det vi vet från historiska dokument och en del som vi inte vet. Hon presenterar också särskilda teman som prostitution, onani och preventivmedel. 

Det är riktigt intressant att läsa, jag tycker ofta att historieskrivningar som utgår från mindre avgränsade fenomen blir de mest spännande. Det är särskilt roligt att Elin Hägg ger oss exempel ur historien som forskare inte har något säkert svar på. Varför finns det markerade snippor i sten på engelska kyrkor från 1100-talet till exempel? Man blir ju väldigt nyfiken på att fundera och läsa mer!

Den kronologiska dispositionen gör att Elin Hägg kan placera saker där de hör hemma. Oskuldstester finns beskrivet i samband med medeltiden. Hon berättar sakligt om olika ogrundade sätt som använts och nämner avfärdande att det finns folk som tror på dem än idag. Även här blir jag sugen på att förstå mer: Varför i hela friden engagerade sig en biskop på 1200-talet i hur kvinnors kiss såg ut? 

Illustrationerna i boken är fina och de är inte så realistiska att de känns påträngande. Jag gillar särskilt kantbårderna som är lekfulla pastischer på konst från olika tidevarv. Språket i boken är tydligt och okrångligt, många termer reds ut i egna faktarutor. 

Däremot så saknar jag innehållsförteckning och register. Det är många termer, personer och fenomen som läsaren kan vilja hitta, och även om man som jag med glädje läser den rakt igenom kan man i efterhand vilja söka upp ett speciellt avsnitt.

+ Faktagranskad 
+ Tips på vidare läsning

Cilla Dalén

Sex: en historisk resa
Text och bild: Elin Hägg
Opal 2023
ISBN 9789172263871
107 sidor

Stora boken om bläckfiskar

På sidan 37 i Stora boken om bläckfiskar sitter två diamantformade bläckfiskar uppflugna på en klippig havsbotten. De har lagt varsin tentakel om varandra och vänt ryggen till läsaren. Mellan dem stiger bubblor upp genom det svarta vattnet, varav en är hjärtformad. Över havsytan långt ovanför deras huvuden speglar sig månen. Illustrationen av Filippa Widlund fångar exakt den där känslan jag älskar med illustrerade faktaböcker. Det är tydligt och informativt, men också stilrent och med exakt rätt dosering av humor och förmänskligande. Av den kortfattade texten på sidan lär jag mig att diamantbläckfisk är den enda bläckfiskarten som lever tillsammans i par. Då har jag redan läst att de flesta åttaarmade bläckfiskar är solitärer, men att människan på ett par olika platser har funnit åttaarmade bläckfiskar som lever i grupp.  Utanför Australien bor ett gäng bläckfiskar tillsammans på ett ställe som fått namnet Octopolis och en liknande plats kallas Octlantis!

Författaren Celia Svedhem har en bakgrund som skribent och psykolog. Stora boken om bläckfiskar är hennes debut och på förlagets hemsida framgår att hon började intressera sig för bläckfiskar när hon läste en faktabok om dinosaurier för sina barn och fick syn på en bläckfisk bland urtidsödlorna. Nyfikenheten ledde till efterforskningar och så småningom den här boken. Det var helt rätt av förlaget att para ihop Svedhem med Widlund, som är en rutinerad illustratör som arbetat både med läromedel och barnböcker. Tillsammans har de gjort en oemotståndlig faktabok i härligt stort format.

Det är ett ganska typiskt upplägg med snyggt formgivna uppslag där illustrationerna får ta plats och texten är kortfattad och men med hög faktahalt. Vissa begrepp som evolution och kamouflage förklaras lite mer utförligt. Texten och illustrationerna samspelar fint och gör läsningen till ett nöje. Vissa uppslag innehåller små berättelser om människor som kommit i kontakt med bläckfiskar och jag blir ofta sugen på att ta reda på ännu mer om dem. Tänk att ha en bläckfisk som lekkamrat till exempel!

Det här är en fascinerande bok som nog kommer att göra många barn och deras vuxna glada. Personligen hade jag gärna lärt mig ännu mer om bläckfiskar, till exempel om sifonen, deras tre hjärtan och den militära forskning som ska försöka efterlikna bläckfiskarnas avancerade sätt att kamouflera sig. För att stilla min nyfikenhet ska jag genast reservera vuxenboken Djupsinne – hur bläckfisken började tänka av Peter Godfrey-Smith på bibblan. Jag antar att Celia Svedhem har använt sig av den under arbetet med sin bok. Kanske kan hennes debutbok bli en liknande succé för en yngre publik?  

+ Hänvisningar till bland annat Netflixfilmen Bläckfisken och jag fungerar både som källhänvisning och filmtips till den som vill veta mer
+ Faktagranskad
– Saknar innehållsförteckning och register

Annelie Drewsen

Stora boken om bläckfiskar
Författare: Celia Svedhem
Illustratör: Filippa Widlund
Bonnier Carlsen, 2022
ISBN: 9789179772161
48 sidor

Innehållsförteckning och register

Det är SÅ BRA med innehållsförteckning och register i facklitteratur.

Därför att innehållsförteckningen

  • ger läsare en snabb överblick om innehållet i boken
  • gör att läsaren kan välja det kapitel den vill läsa
  • gör att läsaren direkt kan upptäcka om det finns någon sida med till exempel ordförklaringar eller annat som är bra att känna till under läsningen

och registret

  • gör att läsaren innan läsningen kan se om något specifikt finns med i boken
  • gör att läsaren under läsningen enkelt kan kolla om det står om en företeelse även någon annanstans
  • gör att läsaren efter läsningen snabbt kan hitta igen var något behandlades.

Och ja, även barn och unga kan ha glädje av det! Ju mer ovan läsare man är, desto svårare är det att översiktsläsa för att få en snabb uppfattning om texten och att sökläsa för att hitta igen ett ställe man minns. 

Jag har suttit i boksamtal med 10-åringar där vi inte kunnat reda ut frågor som eleverna haft, för att vi inte kunnat lokalisera det ställe i boken där funderingen uppstod. Och att läsa en bok och upptäcka först i slutet att det finns en lista med begrepp som förklaras… det är irriterande för alla.

Så – varför ges det ut så mycket facklitteratur för barn och unga där de här enkla hjälpmedlen saknas? Skärpning förlagen!

Cilla Dalén

Jag är staden

Städer, hur funkar de och hur kan vi göra så att städerna blir bra för klimatet och alla oss som bor där?

Den ukrainska författaren Iryna Ozymok har skrivit en intressant och uppfordrande bok för barn och även oss vuxna. Med exempel från många olika länder berättar hon om städernas historia, men framför allt om vad vi som lever idag ska tänka på för att våra städer ska vara hållbara. I bokens tretton kapitel beskrivs miljöaspekter som värme och vatten, men även till exempel demokrati, ekonomi och säkerhet. Lite här och där finns frågor och uppmaningar till läsaren, författaren vill att vi ska tänka efter och agera för en bättre stad.

Illustratören Anna Ivanenko har skapat bilder som är färgrika och spännande att titta på. Ibland är det en bild som täcker hela uppslaget med texten insprängd på vissa ytor. På andra uppslag är det många mindre bilder som passar de olika avsnitten av texten. Bildernas detaljrikedom ger läsaren en del att fundera över, de utvidgar det som står skrivet. Det fantasifulla bildspråket gör också att själva tolkningen av bilderna kräver en del av läsaren, de är inte helt enkla att förstå.

Jag tycker mycket om den här boken. Den passar säkert utmärkt att läsa och prata om tillsammans, jag kan behöva hjälp av några barn för att riktigt förstå en del av det som finns i bilderna. Och förmodligen kommer barnen behöva min hjälp för att förstå en del av det som står i texten. Stadsplanerare – vilket spännande, klurigt och viktigt jobb! Jag är för gammal för att skola om mig, men förhoppningsvis kommer några unga kloka personer utbilda sig till det. Och hela boken uppmanar oss alla som bor i städer att engagera oss för vårt gemensamma bästa. Det är bra.

Cilla Dalén

Jag är staden
Författare: Iryna Ozymok
Illustratör: Anna Ivanenko
Översättare: Nils Håkansson
Förlag: Opal 2023 (originalutgåva 2021)
ISBN: 9789172266261
Antal sidor: 64