Det finns blommor som lockar insekter med god lukt och andra som får insekter att komma genom att dofta ruttet. På slottet Versailles ansågs det lukta illa, kanske för att det var så ont om toaletter att folk kissade i blomkrukorna. Man kan göra en pruttävling genom att prutta i burkar och kolla vems prutt som luktar äckligast.
I Stinkande fakta av den norska författaren Ingelin Røssland presenteras kortfattat olika intressanta och ofta tämligen äckliga fakta om lukter och hur vi uppfattar dem. På varje uppslag är det cirka sex meningar med text, uppdelad i tre-fyra stycken. Bilderna av Jenny Jordahl är klatschiga illustrationer av det som står i texten men bidrar inte med särskilt mycket information.
Detta är en liten rysansvärd bok för alla som gillar äckligheter, och kanske för dem som inte gillar snusket men tycker om att förfäras.
+ Innehållsförteckning och register – Ingen källförteckning och ingen faktagranskare angiven
I Nypon förlags serie ”Mytiska väsen” finns nu boken Djinner. Den är skriven av Annelie Drewsen som är min kompis och dessutom verksam som recensent här på faktabok.se. Alltså skriver jag ingen recension utan nöjer mig med att säga att jag gillar boken och uppskattar speciellt hur Annelie har klarat av att balansera det faktum att djinner är ett sagoväsen, men även finns i Koranen och därmed anses som verklighet av en hel del muslimer.
Boken om insekter, utgiven i våras, är en faktabok som förtecknar ett antal mer eller mindre vanliga insekter som man kan hitta i den svenska naturen. Upphovspersonen Alexandra Dahlqvist är illustratör och grafisk formgivare och det märks på den här vackra boken, liksom på hennes debut I vattnet på västkusten som vi recenserat tidigare.
De flesta uppslag har samma disposition. På vänstersidorna ser man den insekt som behandlas avbildad i klara färger mot en bakgrund som kan vara mörk eller enfärgad på ett sätt som gör att insekten är tydligt framträdande. Där finns också en text med några enkla punkter som kallas ”artfakta”. På högersidorna finns en svartvit mer anatomiskt noggrann teckning av insekten tillsammans med en lite längre text som beskriver några intressanta detaljer. Det finns några enstaka uppslag som inte handlar om en enskild art utan i stället har avbildningar av en mängd arter eller innehåller en text med mer allmän information om insekter.
Språket är ganska avancerat och det enda som gör att jag uppfattar boken som en barnbok är att det ibland finns någon enstaka mening med ett du-tilltal som indikerar att läsaren förväntas vara en yngre person. Det här gör att jag tror att boken kanske lämpar sig bäst att läsa tillsammans – vuxen och barn. Men de läckra bilderna och den snygga formgivningen kan nog skapa blädder- och läslust hos människor i alla åldrar.
+ Ordlista med förklaringar av fackbegrepp som förekommer i boken. – Storleksangivelserna är ibland lite oklara. Är det insektens längd eller vingbredd som avses?
Cilla Dalén
Boken om insekter Författare och illustratör: Alexandra Dahlqvist Natur & Kultur 2024 ISBN: 9789127184541 75 sidor
Med faktabilderboken Nomader – ett liv i rörelse introducerar Bokförlaget Trasten den Hong Kong-baserade bilderbokskonstnären Kinchoi Lam på svenska. I boken beskrivs sju olika nomadkulturer i text och bild: nomadfolk i Mongoliet, tuareger, nentser, romer, massajer, sama-bajau och yanomami.
I förordet berättar Lam hur han under en resa genom Saharaöknen stötte på grupper av människor som vallade djur eller bar vatten långt in i öknen. Han började fundera på vad ett hem kan vara och på de kunskaper som nomadkulturer bär med sig, vilket resulterade i den här boken. Redan i förordet gör Lam också en koppling till den globala uppvärmningen och vikten av att leva i samklang med naturen och olika ekosystem, istället för att försöka kontrollera dem.
I boken skildras de olika nomadkulturerna i tur och ordning. Det som först fångar min uppmärksamhet är de omsorgsfullt tecknade bilderna. I boken varvas kartor och sceniska landskapsmotiv som sträcker sig över ett helt uppslag med mindre bilder och bildserier som exempelvis visar hur tuareger tar på sig sina huvudsjalar eller olika figurer som yanomami målar på sina kroppar. Jag blir inte omedelbart förtjust i stilen – något gryniga bilder som ser ut att vara tecknade med kritor eller färgpennor. Det är lättast att tycka om de stora motiven. På ett uppslag rör sig ett slingrande följe av människor, får, kameler och hästar genom ett mongoliskt landskap med vidsträckta gräsmarker som övergår i snöklädda bergstoppar. På ett annat uppslag är perspektivet plötsligt inifrån en traditionell romsk vagn med vacker färgsättning, en köksbänk där matlagning pågår och små fönstergluggar ut mot vardagliga scener. Men i vissa bilder hade jag önskat en större detaljrikedom, och framförallt människorna blir lite väl anonyma. Allra mest märks det på de som har mörkast hud. De spänstiga massajerna som dansar och hoppar ser ut att hela sakna ögon och mun. Som läsare får man ingen riktig kontakt med dem.
Nåväl, stilpreferenser är högst personliga. Mer intressant är hur bild och text fungerar tillsammans utifrån bokens syften, och som uttryck för nomadfolkens förmåga att leva i samklang med de förutsättningar naturen erbjuder har Lam onekligen lyckats med sina bilder. Här finns inga svarta konturer som skiljer det ena från det andra; den mänskliga tillvaron är tecknad i samma färgskala som den omgivande naturen: jordiga toner med många nyanser av grönt, brunt och blått. Människan avbildas som ett kollektiv, aldrig ensam, alltid en del av något större.
Texten är satt i relativt liten stil och ligger i korta stycken ovanpå bilderna, ibland mot helt vit bakgrund och ibland mot en ljust tonad ruta. Den är översatt från engelska av Annika Meijer, och förutom ett iögonfallande inspel av tryckfelsnisse är språket angenämt att läsa.
Lam skriver med respekt för dem han skildrar. För varje nomadkultur beskrivs platsen där människorna lever, boende, kläder, mat, hantverk, traditioner och religion. Det finns inget musealt över beskrivningen, istället landar Lam i hur de olika nomadgrupperna överlever mötet med det moderna samhället och klimatförändringar. Ökade temperaturer, jakten på råvaror, fördomar och diskriminering nämns, men också hur de olika folken hanterar dessa svårigheter. Det här är en bok som verkligen beskriver ”ett liv i rörelse” – såväl rumsligt som mentalt – och blir en hoppingivande hyllning till människans uppfinningsrikedom och anpassningsförmåga. Hos Lam är människan aldrig enkelspårig, och komplexa företeelser beskrivs med en sorts självklar enkelhet. Till exempel berättas om de olika kulturernas traditionella trossystem, men också att de kan existera sida vid sida med någon av de stora världsreligionerna. Klart man inte måste välja en enda livsåskådning! Jag uppskattar den sakliga tonen, där man som läsare själv kan låta tankarna vandra iväg. Hur skulle det vara att leva ett helt liv i en båt och jaga med harpun på sjuttio meters djup?
Det här är en bok som passar utmärkt på skolbibliotek, där den kan användas för såväl högläsning för yngre barn och som upplysande bredvidläsning i slöjd, geografi, samhällskunskap och religion på mellanstadiet – och kanske även högstadiet?
+ Innehållsförteckningen utgörs av en världskarta med de olika nomadkulturerna utmärkta + Ordlista i slutet – Register saknas
Annelie Drewsen
Nomader – ett liv i rörelse Författare och illustratör: Kinchoi Lam Översättning: Annika Meijer Bokförlaget Trasten, 2024 ISBN: 9789189751095 Antal sidor: 72
En faktabok till bland plakettpriserna! Grattis Aron Landahl, din fina faktabilderbok är verkligen värd Elsa Beskowplaketten! Vår recension finns här och nedan följer juryns motivering:
På ett vackert och lekfullt sätt illustrerar Aron Landahl med sin berättelse Alla äter alla det naturliga i livet och döden. Estetiken för tankarna till gammaldags skolplanscher, samtidigt som det finns en känsla av Cézannes impressionistiska och lätt kubistiska stil. De detaljrika uppslagen bjuder på en spännande balans och obalans, och blir nästan som tapeter med textrutorna som tavlor. Boken är en förskräckligt ljuvlig kretsloppsberättelse om naturens skönhet och grymhet som barnen gärna läser om och om igen. Landahl belönas med Elsa Beskow-plaketten för denna tidlösa ’allåldersbok’, där en klassisk barnboksstil möter naturboksillustrationer – med både humor och allvar!
Elsa Beskow-plaketten delas ut av Svensk biblioteksföreningen, och på deras webbplats finns en intervju med Aron Landahl.
Stort grattis till Elin Hägg som får Carl von Linné-plaketten för 2023 års bästa fackbok för barn eller ungdomar. Vinnarboken heter Sex: en historisk resa och vi har recenserat den här. Juryns motivering lyder
Elin Hägg belönas med Carl von Linné-plaketten för sin bok Sex: en historisk resa. I boken ger hon oss läsare en lättläst, informativ och ögonöppnande beskrivning av den västerländska sexualitetens historia. Den innehåller mängder av kunskaper vi inte visste att vi saknade, men ställer också frågor som ingen idag vet svaret på. Den raserar förgivettaganden och får oss att tänka till om normer och värderingar. Illustrationer och layout är upplysande, humoristiskt och snyggt gjorda och tillsammans med texten blir det en riktigt smart och genomtänkt faktabok för ungdomar och andra.
Priset delas ut av Svensk biblioteksförening och på föreningens webbplats finns en intervju med pristagaren.
Hemligt språk, något som bara vissa speciella personer förstår, det var man ju nyfiken på som barn. Vi lärde oss rövarspråket, nosade på all-språket och skrev lite med chiffer. Men om vi hade haft tillgång till Sara Lövestams nya bok Mitt hemliga språk hade vi kanske klurat ut ett helt eget språk? Som Tolkien gjorde?
Boken, som har underrubriken Den påhittigas guide till chiffer, koder, ett eget alfabet och ett sprillans nytt språk, är riktigt nördig, originell och intellektuell. Barn och unga som gillar att fundera och klura kommer att ha väldigt kul.
Språkvetaren Sara Lövestam skriver på sin hemsida att hon kallar sig för ”författare och grammatikapostel”. Hon har skrivit skönlitteratur för både barn och vuxna samt en hel hög med böcker som behandlar språk ur olika lustfyllda vinklar. Hon vet verkligen vad hon skriver om och är helt suverän på att förklara så att det blir både intressant och begripligt.
Om man nu vill prata hemligheter är kanske det enklaste att byta ut vissa ord mot andra? Det blir ett hemligt kodspråk. Man kan också använda chiffer när man skriver, det är inte heller så komplicerat. Lite svårare blir det att konstruera ett helt eget sätt att skriva. Lövestam tar exempel från olika språk när hon förklarar att det sätt vårt alfabet fungerar bara är ett av alla möjliga sätt att skriva. Vokaler skrivs på ett helt annat sätt än med egna bokstäver på arabiskan och på kinesiska krävs ett särskilt tecken för varje ord. När man bygger sitt eget skriftspråk får man välja hur man vill ha det!
Att göra ett helt eget språk kräver att man bestämmer vilka ljud som ska finnas med i språket, hur orden ska låta, meningsbyggnad, hur man konstruerar tempus och numerus, bestämd och obestämd form, prepositioner eller böjningar av ordet … ja, det blir många beslut att fatta. Lövestam ger exempel från olika språk och berättar om för- och nackdelar med olika varianter.
Men det verkar faktiskt genomförbart!
På ett uppslag i bokens början förtecknas 171 viktiga ord och den läsare som hittar på egna ord för dessa kan sedan testa alla grammatiska förslag med hjälp av sina egna ord. När boken är slut så har läsaren använt sitt eget språk och sett att det fungerat. Och på köpet har hen fått massor av kunskaper om hur komplicerade och spännande språk kan vara.
Hurra för Lilla Piratförlaget som ger ut en sådan här ovanlig faktabok!
+ Snygg och passande formgivning
Cilla Dalén
Mitt hemliga språk Författare: Sara Lövestam Lilla Piratförlaget 2024 ISBN 9789178135493 76 sidor
Lätta fakta om polisen är, till skillnad från Lätta fakta om livet under jord som jag skrev om häromdagen, en svensk bok i original. Det är alltså den svenska polisen författaren Charlotte Cederlund beskriver i boken.
I inledningen skriver Cederlund att boken mest handlar om polisens arbete i yttre tjänst, det vill säga när poliserna jobbar så att vi vanliga människor ser vad de gör. Ingripandepoliser, trafikpoliser, insatspoliser, polisryttare, sjöpoliser och hundförare har varsitt uppslag i boken, liksom olika fordon som poliser använder. Det står också kort om poliser förr i tiden samt om hur man utbildar sig till polis.
Cederlund skriver objektivt med ett exakt och relevant språk. Texten är betydligt mer omfattande och krävande än i Lätta fakta om livet under jord. Meningarna är ibland långa och det finns många ord som är relativt svåra både att avkoda och förstå. Detta gör att boken kan fungera som högläsningsbok för yngre barn när en vuxen hjälper till att förklara. Skolbarn som har ett välutvecklat språk och fått igång sin läsning ordentligt kan säkert läsa på egen hand.
Bildmaterialet består av fotografier och några tecknade illustrationer av Johanna Zverzina. Det är många foton på polisbilar vilket har ett begränsat informationsvärde och enligt min åsikt även ser tråkigt ut. Zverzinas bilder är fina och de kunde gott varit fler och större. Ett exempel är uppslaget som har rubriken ”Polisbuss” och som bildsatts med ett fotografi av en polisbuss från sidan. Tänk om Zverzina hade fått teckna hur det kan se ut inuti en sådan buss. I texten står att vissa polisbussar används av ingripandepoliser när många behöver åka tillsammans. Andra polisbussar används av insatsgrupper eftersom de behöver plats för mycket utrustning och material. Man blir ju nyfiken på hur bussarna ser ut!
+ Innehållsförteckning och register
Cilla Dalén
Lätta fakta om polisen Författare: Charlotte Cederlund Illustrationer: Johanna Zverzina Berghs förlag 2024 ISBN: 9789150225655 31 sidor
Lätta fakta från Berghs förlag är en låååång serie, nästan hundra olika titlar hittar jag på förlagets webbsajt. En av böckerna som kommit ut i år är Lätta fakta om livet under jord. Den är skriven av Emily Bone och översatt från engelska av Anja Eriksson. Originalet har haft en ”faktarådgivare”, boken har innehållsförteckning och register samt en mycket enkel ordlista på slutet.
Varje uppslag har ett tema till exempel ”I öknen”, ”Hålla sig varm” och ”Inne i grottan”. Under uppslagets rubrik finns en mening som leder in i temat och sedan presenteras några djur eller fenomen med en eller några få meningar vardera. Texten är enkel men många arter som förekommer i boken är nog nya för svenska läsare.
Illustrationerna av Maribel Lechuga är verklighetstrogna och informativa. Det finns många genomskärningar av marken och även bilder inifrån olika djurs bon. Djuren är gulliga och fina att titta på, utan att illustratören gjort avkall på realismen.
Den här lilla boken kan man läsa rakt igenom eller bläddra i och stanna upp där man blir nyfiken. Den ger inga djupare kunskaper, men en liten aning om det fantastiska djurliv som faktiskt finns även under markytan.
Cilla Dalén
Lätta fakta om livet under jord Författare: Emily Bone Översättare: Anja Eriksson Illustratör: Maribel Lechuga Berghs förlag 2024 (original 2020) ISBN 9789150225198 32 sidor
Så glad jag blev när jag såg att Fjärilarnas rekordbok hade kommit!
Förra hösten skrev jag en uppskattande recension om Myrornas rekordbok, och jag är lika glad över denna nya bok skriven av Katja Bargum och illustrerad av Jenny Lucander. Intressant information, vackra bilder och ett tydligt språk som inte är svårt men ändå innehåller relevanta begrepp.
Även denna bok är disponerad så att varje uppslag presenterar ett ”rekord” som någon viss fjärilsart innehar. Men rekordet är mest en kuriös detalj i både text och layout. De kunskaper som förmedlas är mycket mer och djupare än så. I boken beskrivs bland annat, och avsevärt mer intressant än det låter när jag räknar upp det, fjärilarnas anatomi och livscykel, arter och grupper av arter, föda och födosök, fiender, livslängd, matsmältning, flytt och flykt…
Bland de spektakulära detaljerna finns en fjäril på Madagaskar som har en snabel som är fyra gånger längre än kroppen och en fjäril i Nordamerika som skjuter iväg sina bajskulor en och en halv meter. Det ni!
Boken är från det finska förlaget Förlaget och alltså skriven på finlandssvenska. Att boken är finsk märks mest på att Finland nämns lite mer än Sverige. Och finlandssvenskan gör ingen skillnad, förutom att jag tillsammans med ett gäng kompetenta bibliotekarier fick ägna en bra stund åt att försöka reda ut hur lång en knackkorv är…
Fjärilarnas rekordbok hör definitivt till alla de facklitterära barnböcker som gör att man blir intresserad av ämnet, även om man inte var nyfiken när man öppnade boken första gången. Rekommenderas alltså varmt!
