Etikett: V Medicin

Graviditet och förlossning är ett fascinerande ämne och det kommer ständigt ny litteratur som kretsar kring fortplantning och födande, såväl för vuxna som för barn. Efter att ha gjort sig känd på sociala medier fick barnmorskan Asabea Britton en förfrågan om att skriva en barnbok tillsammans med tecknaren Louise Winblad. Resultatet är faktabilderboken Hur blev jag till? Och hur kom jag ut? från 2022.

Boken innehåller en ramberättelse om Ebo vars mamma är gravid. Jag är i grunden skeptisk till att växla mellan skönlitterär gestaltning och faktaavsnitt, men här fungerar det ändå relativt bra. Dels för att ämnet i sig bär på en naturlig dramaturgi, dels för att det medför ett passande tilltal för väldigt unga läsare. I samtalet mellan det lilla barnet och föräldrarna ställs många frågor ett barn kan ha om graviditet. Var fanns jag innan jag kom in i mammas mage?  Hur kom jag ut? Föräldrarna förklarar tålmodigt, men framförallt varvas den skönlitterära framställningen med faktarutor, -sidor och -uppslag. Dessa delar av boken har tydliga rubriker som ”Ägg & spermie”, ”Olika sätt att göra barn” eller ”Så går det till när bebisen kommer ut ur snippan”. Texten är kortfattad och väl anpassad till ett litet barns nivå. Text och bild samspelar fint för att förklara sådant som befruktning, livmoder, fostervatten, moderkaka och navelsträng. Författaren använder en ton som bottnar i kunskap och erfarenhet, vilket yttrar sig i en sorts vardaglig självklarhet. Så här kan det låta:

Vissa bebisar kommer från snippan. Andra kommer ut genom ett hål i magen som en doktor skär upp och sen syr ihop. Det kallas för kejsarsnitt eller kejsarfödsel. Så kan man göra om man inte kan eller vill få ut bebisen ur snippan. Då får man alltid medicin så att det inte ska göra ont.

Vissa bebisar föds på sjukhus, andra föds hemma. Eller i en bil om man inte hinner till sjukhuset. Vissa föds i vatten. De flesta föds på land.

Trots det begränsade formatet lyckas den här boken lyfta fram mångfalden inom graviditet och födande, att det kan gå till på så många olika sätt. På en sida presenteras till exempel personer som valt helt olika sätt att göra barn: en spermiedonator, ett par som blivit gravida med hjälp av IVF, en ensamstående mamma och så vidare. Dock nämns adoption inte alls.

Mångfalden gäller även illustrationerna och de människor som avbildas. Ebos familj är brun/svart, medan de övriga personerna som avbildas har varierande hudfärg, kroppsform och förutsättningar. Louise Winblads tecknarstil är till synes ganska enkel, men där finns också en stark känslomässig laddning i de helt vardagliga scenerna. Pappans kärleksfulla blickar och mjuka händer om mammans mage påminner mig om den brittiska konstnären Lynette Yiadom-Boakyes utställning ”Att flyga i förbund med natten” på Moderna museet 2021. Där fanns svarta män som vilade, drömde och dansade balett, bilder som blir en påminnelse om hur ofta svarta män framställs som hotfulla eller våldsamma i både historiska och nutida bilder. Winblads illustrationer av mer medicinsk karaktär är förstås också viktiga, eftersom den typen av bilder länge har dominerats av vita kroppar.

Därför tänker jag att en bok som denna, som visar en helt vanlig, kärleksfull familj som får sitt andra barn gärna får finnas på många ställen: förskolor, skolbibliotek, folkbibliotek och väntrum på olika slags mottagningar. Den kan fungera betydligt högre upp i åldrarna än förlagets alldeles för snäva intervall på 3–6 år. Även tonåringar kan väl få stilla sin nyfikenhet med den här boken? 

Annelie Drewsen

Hur blev jag till? Och hur kom jag ut?
Författare: Asabea Britton
Illustratör: Louise Winblad
Rabén & Sjögren, 2022
ISBN: 9789129737561
Antal sidor: 32
Provläs

Tänder av Jenny Dahlberg med illustrationer av Lisa Ernemar är en faktabok av ett slag som det finns rätt många. Okej information i snuttar och skojiga men inte särskilt informativa bilder till. 

Är det bra?

Tja, det beror väl på vad man är ute efter?

Korta fascinerande uppgifter kan vara roliga att läsa. Att skålsnäckor har de allra starkaste tänderna till exempel. Eller att man strök en gegga av mosade döda möss på ömma tänder i antikens Egypten. Förresten var det mode med svarta tänder i Japan på 1800-talet, så somliga behandlade sina tänder med en sörja av metall, ättika och teblad för att de skulle mörkna.

Och bilderna kan man förstås fnissa åt. Det är många flinande människor med blottade tandrader och en hel del olika knäppa djur. 

Eventuellt är jag tråkmåns, men när jag läser är det en del jag saknar. Hur vet man det där med mussörjan i Egypten till exempel? Att få ett hum om den vetenskap som tagit fram informationen är intressant tycker jag, och det ökar också tillförlitligheten. När jag kollar i slutet av boken står att ”olika källor använts”. Och så är det en kort lista med rekommenderade ställen att söka vidare (ett par populärvetenskapliga tidskrifter, folktandvården, 1177, Naturhistoriska riksmuseet och Nationalencyklopedien). Det finns inte heller någon faktagranskare angiven. 

Bilder kan bära mycket information genom att förtydliga eller utvidga det som texten berättar. I den här boken tittar jag ofta förgäves efter stöd i bilderna. På en sida står  att skillnaden mellan en snigel och en snäcka ”är att snäckan har ett hus på ryggen”. På sidan finns också mer specifik information om mördarsniglar. Men illustrationerna runt består av 13 snäckor med skal på ryggen, varav ett är tecknat som ett riktigt hus. Jag kollar förgäves efter något som kan vara en mördarsnigel, eller en bild av hur en snigel utan hus ser ut. På motstående sida finns information om bävrar och att de kan gnaga igenom hela träd. Bilden intill visar en bäver vid ett träd där snittytan ser ut att vara gjord med motorsåg i stället för en sån där intressant spets som det blir när bävrar gnager.

Ja, som sagt. Tråkig kanske jag är. Om man är ute efter att förbluffas och fnissa, och inte funderar så mycket runt det man läser så kan säkert den här boken vara rolig.

Cilla Dalén

Tänder
Författare: Jenny Dahlberg
Illustratör: Lisa Ernemar
Berghs 2024
ISBN 9789150225594
25 sidor

Känner ni till Edward Jenner? 

Han levde i England på 1700-talet och han kan sägas vara den som uppfann vaccinet. På 1700-talet var smittkoppor en mycket vanlig och farlig sjukdom. I Kina hade man i flera hundra år använt sig av metoden att rispa in lite smittat var i huden på personer som inte haft smittkoppor. Då fick de oftast en lindrigare sjukdom än de som smittades via luften. Det Jenner kom på var att använda var från kokoppor i stället. Det var mindre farligt och skyddade även mot smittkoppor.

Hur han bar sig åt, inte helt etiskt med dagens mått mätt, varför det fungerade och den stora betydelse vaccinationer har haft sedan dess berättar David Hedlund om i boken Vi upptäcker vaccinet. Precis som i den andra boken i serien, Vi upptäcker klimatkrisen, är allt tydligt och lättbegripligt, och jag läser med nöje boken rakt igenom från början till slut. Anna Nilssons bilder är fina och illustrerar texten, men inte nödvändiga för förståelsen. 

Fanatiska antivaxxare kanske inte låter sig övertygas av en faktabok för barn, men alla vanliga lite mer normalveliga personer borde läsa den här, även om de är vuxna. Och jag tror att boken är perfekt att läsa i skolan, till exempel innan vaccinationerna mot HPV-virus i årskurs 5. Boken blir också en del av undervisningen för att förstå vetenskap, den vetenskapliga processen och betydelsen av vetenskapliga framsteg – något som jag tycker är viktigt idag när många tror på allt eller inget utan urskiljning.

+ Faktagranskad

Cilla Dalén

Vi upptäcker vaccinet
Författare: David Hedlund
Illustratör: Anna Nilsson
Idus förlag 2021
ISBN 9789176342756
36 sidor
Provläs

Med läkaren Jakob Ratz Endler som den ena författaren och dessutom faktagranskad av en barnläkare känner jag mig trygg med att det som står i den här boken är rätt och riktigt. Den andra skribenten är Mats Wänblad, rutinerad författare av både fack- och skönlitteratur för barn och unga.

Första hjälpen för unga hjältar är uppdelad i olika kapitel med rubriker som ”Brännskador”, ”Elolyckor” och ”Förgiftningar”. I varje kapitel finns det en kort fiktiv berättelse som inledning och sedan får vi förklaringar och råd runt hur man ska agera ifall någon skadats. Lite senare i kapitlet följs den korta berättelsen upp med hur det gick sedan. Det finns många listor med rubriken ”Så gör du” med tydliga råd för när man står i den akuta situationen, övningar som man kan göra för att vara mer förberedd ifall olyckan skulle vara framme samt avsnitt med rubriken ”Fakta” som ger viktig information för att förstå hur kroppen fungerar. Det finns också råd om hur man ska undvika olyckor.

Texten är tydlig och enkel att förstå. Graham Samuels bilder i boken illustrerar och förtydligar innehållet, de är tuffa och inte alls barnsliga. Tillsammans gör detta att boken har en bred målgrupp. På vissa ställen står det att man bör be en vuxen om hjälp och det är väl, tillsammans med titeln och framsidan, egentligen det enda som gör att den känns som en bok för barn. Men samtidigt berättar författaren/läkaren att han också brukar be om hjälp, det är viktigt för att lära av varandra, så det rådet kanske kan passa oss vuxna också.

Den här boken bör man läsa i lugn och ro för att förbereda sig innan man hamnar i en situation där kunskaperna behövs. Den rediga dispositionen och okrångliga språket bör göra att barn och ungdomar gärna läser och tar till sig de viktiga kunskaperna. Och vi vuxna ska förstås hänga på; den som till exempel delat facebookuppdateringen om att hosta vid hjärtinfarkt får här bättre råd.

Cilla Dalén

Första hjälpen för unga hjältar: lär dig rädda liv och behandla vanliga skador
Författare: Jakob Ratz Endler och Mats Wänblad
Illustratör: Graham Samuels
Opal 2023
ISBN 9789172266780135 sidor
Provläs

”Det här är en bok för dig med erfarenhet av autism som vill lära dig att förstå de vanliga människorna bättre”, skriver Clara Törnvall i förordet till sin bok Vanliga människor – autistens guide till galaxen.

Boken är skriven utifrån ett autistiskt perspektiv och handlar om neurotypiker, alltså personer som inte har en neuropsykiatrisk diagnos. ”De är de typiska. De vanliga människorna. Standardmodellen.” Törnvall är kulturjournalist och har tidigare skrivit den uppmärksammade boken ”Autisterna – om kvinnor på spektrat”. I den här boken skriver hon utifrån sina erfarenheter som vuxen autist och riktar sig direkt till ungdomar som ska leva i neurotypikernas värld.

Inifrånperspektivet är förstås givet i en bok som denna, men samtidigt ett effektiv sätt att visa hur den som avviker från normen ofta beskrivs. Till exempel konstaterar författaren att man inte kan rå för att man är normal eller vanlig. ”Det har biologiska orsaker och beror inte på hur ens uppväxt har varit. Om du saknar autism eller adhd/add har detta inte framkallats av barndomstrauman eller hur dina föräldrar uppfostrade dig. Ingen kan heller bli neurotypisk av vaccin. Tillståndet är medfött.”

Samma sätt att karaktärisera beteenden och tankar hos de 93 procent av befolkningen som är neurotypiker kan säkert provocera somliga, men samtidigt är det en viktig poäng med boken. Genomgående finns kapitel med rubriken ”Autistiska röster”, som ofta innehåller berättelser som visar hur bisarr en neurotypisk värld kan vara och hur fel det kan bli i kommunikationen när neurotypiker utgår ifrån att alla fungerar som de. Mitt favoritcitat är Elli som säger så här om småprat: ”Jag förstår mig inte på människor som pratar utan att ha något att säga. Tänker de utan att ha några tankar också?”

Boken är fylld av konkreta tips och förslag på hur olika situationer kan hanteras. Anneli Furmarks svartvita illustrationer gestaltar situationer i texten och balanserar allvar och humor perfekt. Kapitlet ”Social träning för neurotypiker (eller så får du en autist att gilla dig)” borde spridas till alla som arbetar inom skola och omsorg, nej förresten, till alla som möter andra människor än sig själv. Sista punkten är: ”Använd aldrig skärm utan hörlurar i offentligheten. Aldrig.” Allvarligt, hur svårt kan det vara?

Boken är förstås även upplysande för alla neurotypiker som vill förstå sin egen särart och samtidigt lära sig mer om autism. Tilltalet är personligt och ofta humoristiskt, men i grunden finns ett starkt budskap om att alla människor har rätt att vara som de är. Det är tyvärr också en berättelse om ett samhälle där det blir svårare och svårare.

Annelie Drewsen

Vanliga människor – autistens guide till galaxen
Författare: Clara Törnvall
Illustratör: Anneli Furmark
Natur & Kultur, 2023
ISBN: 9789127181861
189 sidor

Blod och bajs. Kräks och svett. Var, bölder och blåsor. Äckelfaktorn är hög i boken Världens hemskaste sjukdomar, som bygger på tv-serien med samma namn. Historiska farsoter som kolera, spetälska och smittkoppor erbjuder otaliga möjligheter att gotta sig i vidrigheter, och doktorns ordinationer är sällan mer tilltalande. Eller vad sägs om spindelgift, blodiglar, kloaksittning, rävtarmar eller hjortpenis?

Mycket av upplägget i boken känns igen från tv-serien som författarna Ida Kjellin och Sofia Bergström gjort research och skrivit manus till. Bokformatet kräver förstås vissa anpassningar. Den energiske programledaren Erik Ekstrand har ersatts med häxan Kirke, som tar med barnen Lo och Maxi på en tidsresa. Denna fiktiva berättelse utgör stommen denna framställning som är sprängfyllt av fakta och detaljer. Dessutom har de flesta uppslag små faktarutor om allt från upptäckterna av vaccin och antibiotika till vad olika färger på bajs betyder. Det märks att författarna har haft kul när de skildrat alla sjukdomssymptom, och när en ”postum prutt” pyser ut ur ändan på en soldat som dött av dysenteri kan jag inte låta bli att fnissa. Ja, humorn är genomgående och ofta av den råare sorten, vilket kanske är nödvändigt för att presentera så mycket hemskheter för unga läsare.

Boken består av tio nedslag i en specifik tid och på en plats där en viss sjukdom florerar. I ett kapitel befinner sig Lo och Maxi på ett slagfält mitt under Trettioåriga kriget, för att i nästa hamna sig i en kyrka på 1200-talet eller på slottet Tre kronor medan pesten härjar i Stockholm. Varje sjukdom presenteras på fyra uppslag med rubrikerna ”Smittad”, ”Sjuk”, ”Hos doktorn” och ”Död eller levande?”. Det är bra med en tydlig struktur, men lite märkligt att använda ordet smittad även för sjukdomar som inte är smittsamma, till exempel skörbjugg, karies och rakit. 

Jag var till en början tveksam till greppet att förmedla fakta via en fiktiv framställning, men efter ett kapitel eller två är min skepsis bortblåst. Det är så skickligt gjort. Boken är fylld av minnesvärda scener där dialog, miljöbeskrivningar och väl valda detaljer gestaltar de faktauppgifter som författarna vaskat fram ur historieböckerna. Till exempel förmedlas föreställningen att synd var orsaken till sjukdom effektivt genom en ilsken predikan om de sju dödssynderna – och ingen lär glömma mängden vätska som en kolerasjuk person kan förlora per dag (20 liter!) efter att ha läst om sängarna med utsågade hål i botten, för att rännskitan skulle rinna rakt ner i en hink.

Boken är illustrerad och formgiven av Kevin Olberg, som parat ihop ett historiskt bildmaterial med avskalade och stundtals humoristiska illustrationer. Ett helt uppslag vigs år 1500-talsmålningen Dödens triumf som kryllar av skelett och lik, vilket läsaren efter drygt 100 sidor är tillvand vid. Döden dyker nämligen upp titt som tätt för att peka med hela lien mot Lo och Maxi.

Det här är en bok som lyckas vara konstant underhållande och lärorik samtidigt. Min största invändning är att alla sjukdomar beskrivs som historiska fenomen (vilket också är bokens uttalade syfte). Men inte ens i en snävt svensk kontext är exempelvis karies utraderat från barns liv. Faktum är att tandläkare i Sverige möter allt fler barn med svår karies.

Och man istället riktar blicken mot världen smittas nästan 3 miljoner människor med kolera varje år och nästan 100 000 dör. Diarrésjukdomar är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn under 5 år. Det är förstås inget man kan skämta om, men just därför värt att uppmärksamma. Inte minst av respekt för de barn i Sverige som har levt på platser där människor fortfarande riskerar att smittas av världens hemskaste sjukdomar.

I bokens epilog konstaterar författarna att ”vi som lever idag kan vara glada över att det finns riktigt mediciner, vaccin och antibiotika som kan bota sådant som förr i tiden var en dödsdom”. Men textens ”vi” exkluderar alla de människor som saknar tillgång till rent dricksvatten, fungerande avlopp, vaccin, medicin och sjukvård. Det är synd, för boken heter ju trots allt Världens hemskaste sjukdomar.

+ Faktagranskad av Dick Harrisson
+ Innehållsförteckning och ordlista
+ Tydlig förteckning över bildkällor för den som vill veta mer om det historiska bildmaterialet
– Saknar register och källförteckning

Annelie Drewsen

Världens hemskaste sjukdomar
Författare: Ida Kjellin och Sofia Bergström
Illustratör: Kevin Olberg
Förlag: Bonnier Carlsen 2021
ISBN: 9789179756864
120 sidor