Judiska hjältinnor

Boken Judiska hjältinnor är ett färgsprakande praktverk för unga läsare. Drygt hundra judiska kvinnor porträtteras i text och bild. Här samsas välkända personer som Amy Winehouse, Hédi Fried, Anne Frank och Marilyn Monroe med betydligt mer okända människor.

Formgivningen tillsammans med Joanna Rubin Drangers tecknade porträtt är mycket lockande. Färgskalan är livlig utan att bli skrikig. Grundupplägget är ett uppslag per person, med en tecknad bild på ena sidan och text på den andra. Porträtten är tecknade i en sammanhållen stil men med variation – här finns stiliserade ansikten i kolsvarta linjer mot det vita pappret, färgteckningar med foton eller andra bildelement integrerade samt svarta färgfält där uttrycksfulla ansikten och kroppar i rörelse poppar fram. Illustrationen av Anne Franks liv är tecknad efter ett fotografi som förställer Anne och hennes syster Margot på stranden 1940. Ljusblå himmel med lätta moln, det svalkande havet i bakgrunden och två flickor med aprikosfärgade baddräkter och lyckliga leenden. Här finns samma slags värme och empati som i Maria Fröhlichs tecknade afrosvenskar. De båda tecknarna har en sällsam förmåga att levandegöra historiskt källmaterial. Joanna Rubin Drangers stil är omisskännlig och hon har bland annat gjort grafiska romaner om Förintelsen. I sina böcker har hon förfinat konsten att skapa en angelägen och drabbande grafisk berättelse av ett ofta tungt arkivmaterial. I den här boken får jag intrycket att hon haft roligt när hon tecknat – en glädje som smittar av sig på läsaren och blir till nyfikenhet.

När det kommer till texten är varje person skildrat på en sida, vilket gör att varje livsgärning beskrivs mycket summariskt. Så måste det förstås vara i en sådan här bok, och mestadels funkar det bra. Författarna bygger ofta texterna på någon särskilt intressant detalj eller omständighet. Men ibland skapar det problem. Förlaget har angett 12–15 år som ålder på den här boken där innehållet rör sig fritt mellan tidsplan, verksamhetsfält och bedrifter: i ena stunden läser man om federala domstolar i USA på 1900-talet, i nästa stund om köpmannafamiljer i Hamburg på 1600-talet och sedan om barnafödande under biblisk tid. Ibland hade mer bakgrund eller sammanhang behövts. Kronologi eller annan princip för vilken ordning personerna presenteras i saknas såvitt jag kan se. Språket är ibland på en hög nivå och kräver en hel del förförståelse, vilket säkert är tilltalande för vetgiriga unga läsare som längtar efter att ta reda på mer. Men det kan nog också få vissa att ge upp. Boken innehåller en kortfattat ordlista med tyngdpunkt på judiska begrepp och företeelser som mezuza, siddur och smicha. Den hade kunnat vara mycket längre.

Det märks tydligt att författarna har strävat efter att lyfta fram en mångfald av judiskt liv och det har de verkligen lyckats med. För somliga av personerna är det judiska centralt i både identiteten och gärningen, medan det inte varit så viktigt för andra. Här finns judiska kvinnor med olika hudfärg, från olika delar av världen och inom en lång rad olika yrken. Bollywoodstjärnor och komiker samsas med jurister, författare och fredsaktivister. Några gånger beskrivs flera personer inom ett område i en enda text, vilket blir ett trevligt avbrott i läsningen. Men det här är nog mer en bok man bläddrar i och läser de avsnitt man blir nyfiken på, än en bok att läsa från pärm till pärm. Den passar utmärkt på skolbibliotek, särskilt detta år då det är 250-årsjubileum för judiskt liv i Sverige.  

+ Författarna berättar att de inspirerats av Jewish Women’s Archive, så att vetgiriga läsare kan söka sig vidare dit

Fler böcker som passar att uppmärksamma under det judiska jubileumsåret:

Annelie Drewsen

Judiska hjältinnor
Författare: Karin Brygger och Anneli Rådestad
Illustratör: Joanna Rubin Dranger
Natur & Kultur 2024
ISBN: 9789127178090
Antal sidor: 195

Fladdermöss: fakta och myter

För två år sedan fick författaren Bengt-Erik Engholm och illustratören Lina Blixt Carl von Linnéplaketten för den gotiska faktaboken Korpen. Nu är de tillbaka med en liknande bok om ett annat skräckladdat djur nämligen fladdermusen.

Om man bläddrar i Fladdermöss: fakta och myter ser den nästan ut som en ganska enkel kapitelbok för barn i 10-13-årsåldern. Det är rätt mycket text men också många illustrationer. Det finns en nivå på rubriker och textavsnitten under varje rubrik är ofta inte mer än en sida långa. 

Första sidan i boken förvånar! Den har har rubriken ”Korta fakta” och är som en minimal snustorr sammanfattning av bokens biologiska beskrivningar av fladdermöss. Illustrationen är en liten bit av en fladdermusvinge. Men på nästa uppslag brakar läskigheterna loss med en mörk borg i dimma och ett fladdermusmöte som skapar rysningar…

Bengt-Erik Engholm berättar entusiastiskt och kunnigt om de alldeles riktiga fladdermössen. Det här är ingen faktabok med korta häftiga påståenden utan det finns sammanhang och förklaringar till de kunskaper som presenteras. 

Fladdermöss är riktiga sömntutor. De är i dvala hela vintern och under sommarhalvåret sover de när det är ljust.
De är bara vakna och ute, jagar och äter, på natten.
De vaknar i skymningen, värmer sig och tvättar vingarna. Fladdermöss är väldigt noga med hygienen och eftersom vingarna är mycket viktiga är de noggranna med att hålla dem rena.
Under natten kan en fladdermus flyga flera kilometer för att få i sig tillräckligt med insekter. Den kan ta 1000 myggor och andra insekter under en timme.

Lite här och där berättar Engholm om hur man kan veta saker om fladdermöss; hur forskare tänkt och arbetat och att det finns vissa saker man ännu inte funnit vetenskapliga förklaringar till. Jag har skrivit förr här på faktabok.se att jag gillar sånt. Det gör att jag som läsare förstår att forskning är viktigt och intressant, och när jag läser märkliga saker någon annanstans så är jag förhoppningsvis mer benägen att ifrågasätta påståenden som inte förklaras på något rimligt sätt.

Varvat med de biologiska fladdermössen får vi lära oss om de mystiska och läskiga fladdermöss som finns i folktro och skräckberättelser från hela världen. Det finns faktiskt exempel på hur fladdermöss symboliserat lycka men i många historier får fladdermössen hjälpa till att sprida kuslig stämning. Engholm berättar att vad som anses vara världens första skräckfilm, från 1896, inleds med en flygande fladdermus. Förresten är fladdermusblod magiskt – bara att kladda på lite här och där på kroppen så blir man nog frisk från de flesta åkommor!

De svartvita bilderna är framför allt stämningsskapande men många närbilder av fladdermössens ansikten, vingar och klor ger information om djurens anatomi. Boken är klart snygg och väldigt lockande för den som gillar skräck.

Den här boken rekommenderas självklart för alla som är intresserade av djur, uppskattar läskiga bilder eller fascineras av folktro. Men som alla bra faktaböcker kan även den som inte trott sig vara intresserad få upp ögonen för något nytt när den börjar läsa. 

Dessutom är den en perfekt högläsningsbok för vuxna tillsammans med lite äldre barn. Det är alltid roligt att lära sig saker tillsammans!

– Varken innehållsförteckning eller register.
+ Det finns en ordlista i slutet. Men den behövs knappast eftersom Engholm förklarar bra direkt i texten.
+ En lista med bra länktips på slutet. 

Cilla Dalén

Fladdermöss
Författare: Bengt-Erik Engholm
Illustratör: Lina Blixt
Natur & Kultur 2025
ISBN 9789127186750
92 sidor

Vilda hjältinnor

Facklitteratur? 

Tja, det är väldigt tveksamt om den bör kallas så, men den klassas i alla fall som faktabok i Libris.

Vilda hjältinnor av Lena Ollmark med bilder av Anders Westerberg består av berättelser om kvinnogestalter ur mytologi från olika håll och tider. Såväl text som bild förhåller sig mycket fritt till de ursprungliga myterna. Efter varje berättelse finns några faktarutor som knyter an till den gestalt som skildrats. Det är historiska fakta men även uppgifter om kopplingar till modern populärkultur.

Med det sagt så är det en riktigt bra bok, tycker jag. Berättelserna är fartiga och roliga och bilderna tuffa. Upplägget på boken liknar ju alla de andra tjocka böcker som getts ut sista åren med beundransvärda personer som ska vara förebilder för oss andra. 

Men de här hjältinnorna är inga änglar. De är kaxiga och ibland våldsamma.  Den värsta är Kali, i berättelsen om henne flyger köttslamsorna i luften och Kali själv dricker blod. Männen däremot är emellanåt både mesiga och korkade. 

Ollmark fläskar på ordentligt i språket när det är våld som skildras. Lite gulligt är det då att sexet i en berättelse som bygger på Lysistrate bytts ut till kramar och kyssar… Det är väl tyvärr så att man tror att barn tål att ta del av våld men inte sex?

”Barn” förresten, jag tror att Vilda hjältinnor kan roa många i nedre tonåren också. Boken väcker förmodligen nyfikenhet på gestalterna, och då är det bara att söka vidare i andra berättelser eller mer strikta fakta. 

Cilla Dalén

PS till lärare: Det kan bli en rolig skoluppgift att läsa ett spännande kapitel ur Ollmarks bok och sedan jämföra med någon annan version av samma berättelse.

Vilda hjältinnor
Författare: Lena Ollmark
Illustratör: Anders Westerberg
Alfabeta 2025
ISBN 9789150123142
121 sidor
Provläs

En liten odlares handbok

En liten odlares handbok är en charmig bok om att skapa egna odlingar i trädgården, på balkongen eller inomhus. Författaren Michael Holland från Storbritannien har en lång karriär som naturentusiast och utbildare. Han har skrivit flera böcker för barn, men detta är den första som översatts till svenska. Boken är illustrerad med färgglada bilder av Maria Dek, hon har gjort flera böcker, varav en tidigare getts ut i Sverige: Korsåtvärsarna på Mirando bok.

I En liten odlares handbok består varje uppslag av många korta texter och flera olika bilder till. I första delen av boken berättas om växter i allmänhet, jord och pollinering. Andra delen behandlar odling med redskap, odlingsplatser, verktyg etc. Sedan kommer två delar med mer specifika beskrivningar av hur man kan odla olika sorters växter för att äta eller för att de är vackra.

Det är bredd i de olika odlingar som Holland berättar om. De kan vara i det lilla formatet, som i en glasburk eller i en stövel. Eller så har man en så stor trädgård att man kan nappa på Hollands förslag bygga ett insektshotell genom att stapla lastpallar ovanpå varandra i ett hörn. Sidan med redskap är också varierad, här finns såväl skottkärra och trädgårdshacka som att be en vuxen göra hål i en plastflaska för att kunna vattna med den. 

Boken är inspirerande! Allt som växer ser så glatt och spännande ut och figurerna som sköter odlingarna har klart roligt. Mest sugen blir jag på att göra en ärt-tipi i en kruka eller kanske att så blomsterkrasse i en kopp. 

Som vanligt förstår jag inte allt. Framför allt blir jag högst förvirrad av hur det där lastpallsinsektshotellet egentligen ska konstrueras. Bilden stämmer liksom inte med beskrivningen av bygget. Men kanske spelar det inte så stor roll, insekterna trivs nog bara man följer instruktionen att ha kottar i en del av hotellet, stenar i en annan och pinnar på en tredje plats.

Jag försökte fundera lite över om detta att boken är skriven för det engelska klimatet gör att den passar mindre bra i Sverige? När jag testar att googla några av de växter som nämns så klarar sig de flesta upp till zon 5, det vill säga inte Norrlands inland men utmed kusten. Och många av råden och resonemangen är inte bundna till någon speciell växt utan handlar om odlande i största allmänhet. Så jag tror att den kan passa i de flesta familjer i vårt land också.

Den här boken är en utmärkt tillsammansbok för vuxen och yngre barn. De gulliga bilderna och tydliga beskrivningarna lockar och alla bör kunna hitta något att testa oavsett tillgången till trädgård och ambitionsnivå.  Läsningen och odlandet blir säkert en trevlig aktivitet tillsammans!

Cilla Dalén
En liten odlares handbok
Författare: Michael Holland
Illustratör: Maria Dek
Översättare: Karin Berg
Rabén & Sjögren 2025
ISBN 9789129749748  
61 sidor
Provläs!

Floder: En berättelse i bilder från flod till hav

Det här är en riktigt stor och väldigt tjusig bok om jordens floder, skriven och illustrerad av den belgiska författaren och illustratören Peter Goes. Förlaget skriver att den är för barn i mellanåldern och jag håller med om att den är alldeles för svår för de yngre barnen. Språket är avancerat och läsaren förutsätts ha en hel del förkunskaper.

Goes presenterar först en världsdel på ett helt uppslag. Där syns en relativt tydlig kartbild med länderna utmarkerade och flodernas namn utsatta. På kartan finns många bilder av människor, naturen, byggnader med mera. Det finns också korta texter med kuriosa.

Efter det kommer ett antal uppslag där olika floder i världsdelen står i centrum. Här finns en inledande text om floderna som berättar om var de rinner upp, var de rinner ut i havet, hur långa de är och ibland någon mer information. Bakgrunden är en mer svårtolkad kartbild och många bilder är utspridda över varje uppslag. Om man tittar på detaljerna i bilderna så finns det en hel del att fnissa åt. Det är filuriga teckningar som är dekorativa men emellanåt också humoristiska.

På kartbilden är det också många olika korta texter skrivna med en text som böljar fram över pappret. Varje uppslag går i en färgton med ljusare och mörkare partier kompletterat med svart och lite vitt. Ibland är det lite svårt att läsa för att bakgrundsfärgen är mörk och bokstäverna svarta.

Men ja, det är absolut snyggt. 

Informationen som förmedlas består av många olika fragment av kunskaper om naturen, historia, människors verksamhet och annat som ofta men inte alltid är knutet till floderna. På några enstaka ställen nämns kortfattat hemskheter ur vår historia, som slaveriet i sydstaterna och Kung Leopold II:s tyranni i Kongo, men överlag är det en konfliktfri värld som beskrivs ur ett europeiskt perspektiv. 

Om vi tar uppslaget om Australien så är det 7 korta texter om naturen och 10 om vad människor gjort. Orden ”koloni” och ”kolonisatör” förekommer men det står ingenstans att det begåtts några orättfärdigheter mot urbefolkningen.

De nordiska länderna har ett uppslag trots att Peter Goes inte hittat någon flod att bygga uppslaget runt. Afrika söder om Zambia är inte alls med i boken.

Mitt omdöme blir att boken är betydligt mer vacker än intressant. En fin bok att ha i ett väntrum eller kanske liggande på ett bord när det kommer gäster. 

Cilla Dalén

Floder: en berättelse i bilder från flod till hav
Författare och illustratör: Peter Goes
Översättare: Ingrid Wikén Bonde
Modernista 2024
ISBN 9789180944588
74 sidor

Hej till alla fåglar och Vad gör djuren i skogen

Här har vi två nya kartongfaktaböcker för de minsta! De handlar som många andra om djur – vi vuxna vill ju så gärna att barnen ska vara intresserade av naturen. En poäng med just de här två böckerna är att de innehåller svenska djur, dock inte bara sådana som är lätta att få syn på i verkligheten.

Det är Julia Wiberg med illustratören Hanna Granlund som gjort Hej till alla fåglar, en bok som motsvarar Hej till alla småkryp som jag skrivit om tidigare. Likt småkrypsboken har den här tre korta rader orimmad vers som ledsagar de gulliga bilderna. Barnet iakttar på varje uppslag en fågelart som avbildas naturtroget. Texten nämner artnamnet och någon enkel mer information, så som miljön fågeln lever i eller något den gör.

Sarah Sheppards Vad gör djuren i skogen hänger i sin tur ihop med Vad gör djuren i vattnet som jag också berättat om förut. Likt Wiberg och Granlunds bok är texten några få rader som innehåller djurets namn och någon mer information. Bilderna är klart knasigare i denna bok. Man ser ungefär hur djuren ser ut på riktigt men det finns också en hel del knäppa detaljer som glasögon på älgen, myror med huvudbonader och domherrar som åker skidor. På de flesta uppslag är det inte bara det beskrivna djuret som syns på bilden, utan det förekommer andra djurarter också.

Klart fina böcker båda två – köp till förskolan och till era småbarn där hemma! 

Cilla Dalén

Hej till alla fåglar
Författare: Julia Wiberg
Illustratör: Hanna Granlund
Rabén & Sjögren 2025
ISBN 9789129748987
21 sidor
Provläs på förlagets webbplats

Vad gör djuren i skogen
Författare och illustratör: Sarah Sheppard
Rabén & Sjögren 2025
ISBN 9789129749854
17 sidor
Provläs på förlagets webbplats

En bok om våren

En bok om våren är den första i en serie på fyra böcker om årstiderna som Lena Sjöberg har på gång. Det är en mycket tilltalande bok som man genast vill ta i handen och undersöka rent taktilt. Framsidan är skönt kärv med blanka löv i hörnen, och den centrala bilden av flickan är försänkt så att hon verkar titta ut ur boken. Inuti boken är färgerna lite dova, eller kanske milda, och varje uppslag är en sammanhängande bild eller ibland flera bilder som finns på en gemensam färgad bakgrund. Det är vackert!

Poesi, korta berättande naturskildringar, faktatexter, vackra och informativa bilder – alltihop är Lena Sjöbergs verk. I slutet står att några dikter och bilder är återvunna ur tidigare utgivning, men att de flesta är nygjorda just för denna bok. Det står även att boken är faktagranskad; bra gjort med en bok som är minst lika mycket en estetisk upplevelse som en informationskälla.

Vad lär man sig då? Växter och djur är enkelt målade, men bilderna är ändå mycket naturtrogna och går bra att använda för att identifiera olika arter. Ett uppslag visar olika ätbara växter med markeringar av vilka växtdelar som går att mumsa i sig. På ett annat uppslag finns en stor detaljrik bild av en humla med mycket information om humlor runtomkring. De ruvar sina ägg, får jag lära mig. Och en snabb humla kan besöka 500 olika blommor på 15 minuter. Men i övrigt är det rätt korta faktatexter med begränsat med kunskaper i.

I dikterna och de korta berättande texterna finns ett vi, kanske en vuxen, som berättar om upplevelserna i våren, ibland för ett du som nog är ett barn. Texterna förmedlar nyfikenhet och en lust att lyssna, känna, lukta och se för att uppleva våren. 

Bokens färger, poesin och stillheten i alla bilderna känns tillsammans mycket lugnande. Detta är en bok att må bra av!

Cilla Dalén

En bok om våren
Författare och illustratör: Lena Sjöberg
Rabén & Sjögren 2025
ISBN 9789129747652  
41 sidor
Provläs på förlagets webbplats

Antarktis – världens kallaste plats

Antarktis – världens kallaste plats är en bok i lättlästförlaget Hegas serie Kunskapsplaneten. Det är en alldeles förträfflig liten faktabok skriven av Shalini Vallepur, brittisk författare. Texten är enkel och lättbegriplig men ändå informativ.

Ingen människa har sitt riktiga hem i Antarktis. Men på sommaren bor där omkring 3700 personer. De flesta av dem är forskare som vill lära sig mer om väder, växter och djur i Antarktis. De bor på forsknings-stationer.

Föredömligt tydligt!

Om ekvatorn står att den är ”en påhittad linje som går runt mitten av jordklotet”. Helt rätt – så är det ju. Det står om väder, djur, växter och upptäcktsresande. Allt lika konkret och enkelt beskrivet. 

Bilderna i boken består av snygga fotografier och ett par kartbilder. Det finns innehållsförteckning, register, faktarutor och ordförklaringar.

Och så vill jag ge ett extra plus för att boken har en svensk faktagranskare, Anna Wåhlin, professor i oceanografi. Det behövs när en faktabok översätts!

Cilla Dalén

Antarktis – världens kallaste plats
Författare: Shalini Vallepur
Översättare: Marie Helledey Ekwurtzel
Hegas 2024
ISBN 9789180932615
21 sidor
Provläs

Tio frågor om AI

Ser omslagsbilden lite plastig ut?

Helt rätt, den är AI-genererad, precis som alla bilder inne i boken. Men texten är nog skriven alldeles på riktigt av Johan Falk, AI-folkbildaren som varit vetenskapsjournalist, lärare och arbetat åt Skolverket. Nu har han gjort en bok på det nystartade lättlästförlaget Easy Peasy Publishing.

Tio frågor om AI är en förhållandevis tjock bok, den har 95 sidor, men på varje uppslag består den ena sidan endast av en bild med en kort bildtext. Texten på den andra sidan har korta stycken och dispositionen som helhet ser lättläst och attraktiv ut.

Vilka de tio frågorna om AI är ser man på innehållsförteckningen.

Johan Falk försöker alltså svara på saker som inte är så lätta och jag tycker att han lyckas bra med det. Han resonerar samt påpekar flera gånger att utvecklingen går väldigt snabbt och att man inte kan veta hur det är om ett par år. Jag lärde mig allt möjligt, även om jag måste erkänna att jag inte blev särskilt mycket klokare av kapitlet ”Hur funkar AI”. Men det kanske var att vänta sig för mycket… 

Johan Falk ger överlag en positiv bild av AI och förmedlar en nyfikenhet på vad som kommer att hända framöver. Men i boken står även om risker, både idag och i framtiden. I kapitlet ”Vad ska jag se upp med om jag använder AI” behandlas kommunikation med chattbottar och hur användaren bör skydda sig själv och andra. Deep fakes tas upp i ett annat kapitel och på slutet finns även ett kort avsnitt om risker för samhället. Men mest uppmuntras läsaren alltså till att pröva och utforska olika AI-tjänster.

Bilderna är som sagt AI-skapade och det är väl en poäng i sig. De är inte informativa, jag blir inte ett dugg klokare av att titta på dem, men de ser ganska tuffa ut. I boken finns ett du-tilltal och lite här och där blir det tydligt att det är ett barn som är den tänkta läsaren. Lite synd kan jag tycka, innehållet passar lika bra för ungdomar och vuxna.

Cilla Dalén

Tio frågor om AI
Författare: Johan Falk
Easy Peasy Publishing 2025
ISBN 9789189955172
95 sidor
Provläs

Det låter bra: 50 instrument och hur de låter

Tralalala!

Första boken om musik, som vi skriver om här på faktabok.se. Det finns nog inte så många. Eller, en fin sångbok har vi berättat om tidigare förstås.

I Det låter bra: 50 instrument och hur de låter räknas instrumenten upp ett efter ett och presenteras med en kort text, en bild på ett djur som spelar instrumentet och en qr-kod till en kort musiksnutt på Youtube. Både text, bild och musik är enkla och lättillgängliga. På varje uppslag berättar författaren och illustratören Ole Könnecke några få intressanta saker om ett instrument och illustrerar med ett djur som spelar. Qr-koden går till en musiksnutt på någon minut, specialkomponerad av Hans Könnecke. Även den är föredömligt tydlig, endast det aktuella instrumentet hörs.

Först tyckte jag att boken såg lite tråkig ut, men efter att ha undersökt den närmare är jag förtjust i just att den inte är överlastad på något sätt. Ljudet blir bra med Youtubelänkarna, mycket trevligare tycker jag än sådana där böcker med stora plastschabrak påkopplade som säljs ibland nuförtiden. Miljövänligare också förstås. Bilderna är skojiga men framför allt ser man just det man behöver – instrumentet. Och texten är intressant, Könnecke berättar lite olika saker om olika instrument. Det kan vara något om instrumentets historia, hur ljudet bildas, hur svårt det är att spela eller varifrån i världen det kommer. Ja, för visserligen är det flest västerländska orkesterinstrument men i boken beskrivs även till exempel steelpan, sitar och didgeridoo. Och elgitarr, sångröster, dator och theremin – nu tror jag ni förstår att ni måste läsa och lyssna, theremin är riktigt ballt! 

+ Innehållsförteckning och register gör det enkelt att hitta instrument man är nyfiken på.

Cilla Dalén

Det låter bra: Upptäck 50 instrument
Författare och illustratör: Ole Könnecke
Översättare: Barbro Lagergren
Kompositör: Hans Könnecke
Alfabeta 2024
ISBN 9789150122794  
111 sidor