Boken Afrosvenskar – 15 berättelser ur historien (Lilla Piratförlaget, 2023) lyfter fram några hittills osynliga människoöden i svensk historieskrivning. Den 23 september arrangerades ett panelsamtal på Etnografiska museet med författaren Johanna Berg och illustratören Maria Fröhlich. Moderator var Johanna Lundin.
Att facklitteratur för barn och ungdomar får ta plats på det sättet är ovanligt, och bara det gjorde mig på gott humör. Men den stora behållningen var förstås samtalet om boken, som bygger på ett ofta knapphändigt arkivmaterial. Johanna Berg arbetar till vardags på Statens museer för världskultur, där Etnografiska museet ingår. Hon har i flera år arbetat med Afrika pågår, ”ett utforskande och metodutvecklande dialogprojekt med syftet att lyfta fram nya perspektiv på den afrikanska kontinenten med och av svenskar med afrikanskt ursprung”.
Inom ramen för projektet grävde hon fram en lång rad afrosvenska människoöden ur arkiven och skrev texter som publicerades på webben. Maria Fröhlich gjorde porträttbilder av personerna. Det är detta material som utgör grunden för boken, men det har kompletterats och texterna anpassats till yngre läsare. Åldern som anges är 12 år och uppåt.
Så hur gör man för att finna afrosvenskarna i arkiven? De flesta personer som bott i Sverige återfinns i kyrkoböcker och folkbokföring, men där anges inte hudfärg.
– Man får leta efter svarta personer i arkiven genom ord vi inte längre använder. Sedan kan man lägga ihop olika pusselbitar, förklarade Johanna Berg.
Det kan till exempel finnas omskrivet att en svart person arbetar på en fabrik i en stad, men utan att personen namnges. Tillsammans med andra källor kan en sådan tidningsnotis utgöra källmaterial i boken. Andra personer, som Gustav Badin, är redan välkända och betydligt mer omskrivna.
Illustratören Maria Fröhlich har också använd historiskt källmaterial för att skapa sina bilder. Ibland har det funnits fotografier eller målningar av personerna att utgå ifrån, men ibland har hon fått skapa helt egna bilder. Även kläder, möbler och andra detaljer i bilderna bygger på ett historiskt källmaterial.
– Jag har valt en semirealistisk stil, för att bilderna inte är någon absolut sanning. Alla illustrationer är en tolkning av verkligheten och jag vill att man ska vara medveten om att det är en illustratör som gjort de här bilderna.
Maria Fröhlich har haft en ambition att göra porträtten levande, så att personerna ser ut att ha ett eget inre liv. Jag har själv bara hunnit bläddra i boken, men det var precis det som slog mig omedelbart: att det finns en så stark närvaro och värme i illustrationerna. Det känns verkligen att Maria Fröhlich har tecknat dessa 15 afrosvenskar som om de vore hennes vänner.
Moderatorn Johanna Lundin konstaterade att det inte förkommer bilder av fastkedjade människor eller lynchningar, något man ofta stöter på när svart historia skildras och särskilt i ett amerikanskt perspektiv.
– Det behövs ingen triggervarning. Tack för att jag kunde läsa boken utan en klump i magen! sa hon.
Johanna Berg förklarade att hon valt bort vissa delar av historien, bland annat lynchningar, för att det blev för komplext att skildra för målgruppen. Hon menade också att svart historieskrivning är väldigt präglad av amerikansk populärkultur.
Syftet med den här boken är dock att lyfta fram en del av den svenska kulturhistorien.
– Det är en bok som vill påminna om att Sveriges historia inte är homogen. Människor var inte lika varandra då heller, sa Johanna Berg och fick en varm applåd av den stora publiken.
Samtalet pågick i 45 minuter och det sades förstås väldigt mycket mer än de små glimtar jag valt att lyfta fram här. Tyvärr spelades det inte in, men för den som befinner sig i Göteborg nästa vecka ges två ytterligare tillfällen att höra författaren och illustratören tala om boken: den 27 september på Världskulturmuseet och den 28 september på Bokmässan (semineriekort krävs).
En recension av boken kommer att publiceras här på faktabok.se längre fram.
Annelie Drewsen