Faktaförfattarbesök på bibliotek – det har jag inte varit med om förut. Alltså, när jag jobbade i skolan hade vi ofta författarbesök. De förbereddes noga med att klasserna läste böcker av författaren och lärarna arbetade på olika sätt med elevernas respons på texterna. Men på ett folkbibliotek blir det något annat. Åhörarna är i olika åldrar, har olika förkunskaper och är mer eller mindre bekanta med författarens böcker.
Nu under sportlovet var jag med när Sarah Sheppard besökte Tranströmerbiblioteket för att prata om sin bok Länge leve evolutionen för sportlovslediga barn. Publiken bestod av 15-20 barn i åldrarna ett halvt till kanske 12 år? Och så en massa vuxna. ALLA hade total uppmärksamhet på Sarah i de kanske 40 minuter som hon pratade, även bebisen och min medföljande snart femåring med spring i benen.
Sarah berättade lite snabbt om olika böcker hon gjort och roade oss med ett exempel ur Djuren i staden, nämligen om duvorna i Stockholm som åker tunnelbana. Sedan sa hon att dagens bok, Länge leve evolutionen, var den som tagit längst tid för henne att göra. Och det kan man ju förstå, underrubriken är Livet på jorden under 4,6 miljarder år.
Sarah visade sedan bilder ur boken på storskärm och berättade till. Ibland läste hon en kort snutt direkt ur boken men oftast berättade hon med lite färre ord än som finns i boken. Emellanåt vände sig Sarah direkt till åhörarna och frågade något, och det fanns alltid flera barn som hade järnkoll. De kände till djurarter, geologiska tidsperioder och spännande små detaljer.
Det hela blev alltså en snabb men mycket fascinerande resa genom de 4,6 miljarder åren.
Framtidsspaningen då?
Jo, efter föreläsningen fanns det tipsrundor och pyssel, och en kö med barn ville få böcker signerade. Mot slutet kom det fram en grabb som visade otroligt fina böcker som han själv hade gjort, inspirerad av Sarah Sheppard. Ursnygga och proffsiga, både teckningar och text! Om hans intresse finns kvar så är han definitivt en framtida facklitterär författare och illustratör.
Facklitteratur kan verkligen inspirera till eget skapande!
480 miljoner kronor till inköp av tryckta böcker, både skönlitteratur och facklitteratur! Det är ramen för statsbidragen för inköp av litteratur 2025 som kan sökas av huvudmän för förskola, grundskola och gymnasieskola. Vi som skriver på faktabok.se hoppas att många skolor tar chansen att satsa lite extra på faktaböckerna, som tyvärr ofta är de mest eftersatta avdelningarna på skolbiblioteket.
Men var sjutton ska man börja? Ett sätt kanske kan vara att bygga vidare på sådant som redan finns i skolbiblioteket och som lärare undervisar om. I ett antal inlägg kommer vi att samla några idéer om hur man kan tänka om statsbidraget och faktaböcker.
Andra världskriget är ett ämne som man studerar i skolan, och det finns en lång rad skönlitterära böcker som både elever och lärare uppskattar och återkommer till: Två av allt av Rose Lagercrantz, En ö i havet av Annika Thor, Sadako och de tusen papperstranorna av Eleanor Coerr, Historien om Bodri av Hédi Fried, Veras krig av Katarina Kuick och Mitt käraste gyllene barn av Christina Wahldén för att bara nämna några. Förhoppningsvis har eleverna även ett bra läromedel i SO att utgå ifrån. Men det finns också en rad läsvärda och lättillgängliga faktaböcker att komplettera med. Här är några titlar jag skulle satsa på om jag arbetade på ett skolbibliotek och ännu inte hade dem i hyllorna:
Europa brinner – Hitler och andra världskriget av Bengt Fredrikson (LL-förlaget, 2009) Trots att den här boken har ganska många år på nacken återvänder jag till den gång på gång. Det är helt enkelt den mest koncisa och begripliga skildringen av Andra världskriget jag känner till.
Andra världskriget – människorna mitt i striden av Bengt Fredrikson och Andreas Palmaer (Alfabeta, 2021) I den här boken berättas om några mindre kända människoöden och deras roll under andra världskriget. Kortfattat och intressant. Elin Jonssons svartvita illustrationer är både informativa och snygga.
Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried (Natur & Kultur, pocket 2018) Forum för levande historia har tagit fram en lärarhandledning. Boken finns även på engelska och heter då Questions I Am Asked about the Holocaust.
Jag skulle också köpa in några biografier i serien Ett liv som ges ut av Vilja förlag: Anne Frank – ett liv av Marian Hoefnagel (2016) Adolf Hitler – ett liv av Tomas Dömstedt (2020) Raoul Wallenberg – ett liv av mig och Katarina Lycken Rüter (2019) (okej, här är jag partisk)
Dessutom finns ett par ännu mer lättlästa titlar om Andra världskriget: Andra världskriget av Torsten Bengtsson (Nypon förlag, 2019) i serien Aha, nu fattar jag! samt Fakta om andra världskriget av Simon Randel Søndergaard (Nypon förlag, 2021).
Till sist skulle jag även skaffa Astrid Lindgrens Krigsdagböcker 1939–1945 (Astrid Lindgren text, 2023). Dels tror jag att vissa läsare som dras till sanna historier faktiskt kan uppskatta att läsa boken, även relativt unga. Dels tror jag att man skulle kunna högläsa stycken ut boken även för yngre elever, för att belysa hur det kunde vara i Sverige under andra världskriget via en författarröst de förhoppningsvis redan är mycket bekanta med.
Författarbesök innehåller ofta skrivövningar. Vanligtvis är det kopplat till skönlitterärt skrivande – gestaltning, miljö, intrig och så vidare. Nyligen fick jag frågan om jag kunde göra en skrivövning på ett författarbesök om sakprosa. Då var jag tvungen att tänka efter. Jag vill att skrivövningar ska vara meningsfulla och att eleverna ska kunna komma igång och skriva direkt, utan att tänka för mycket. Det måste finnas utrymme för fantasi, men inte vara för fritt. De yttre ramarna är lika viktiga som friheten inom dem.
Efter att ha funderat lite fann jag ett sätt att arbeta med sakprosans särdrag och samtidigt låta eleverna använda sin fantasi. Mitt besök gjordes inom ramen för Författarcentrum Östs eminenta projekt På riktigt – sakprosa i skolan (som från och med årsskiftet har blivit nationellt) och jag höll en ganska traditionell lektion om att skriva faktaböcker där jag berättade om research, lät eleverna undersöka källmaterial från 1700-talet och gav exempel från några av mina egna faktaböcker. Som avslutning gjorde vi sedan en skrivövning. Under dagen testade jag den i fyra olika grupper, och den funkade bra i alla.
Ingången var det svenska språkets möjligheter att skapa nya ord genom sammansättning. Eleverna fick först göra en lista med fem ord utifrån några olika kategorier, till exempel en plats, ett ljud eller en egenskap. (Dessa kategorier kan förstås varieras.) Sedan skrev de ner fem djur, för att slutligen kombinera orden i listan med djuren och på så vis skapa fantasidjur. Många byggde ord intuitivt, medan andra behövde lite stöd i hur man gör när man sätter samman ord. (Här finns förstås potential för en fördjupning om ordbildning och sammansatta ord för lärare i svenska och svenska som andraspråk.)
Om eleverna följt mina instruktioner hade de nu en lista med fem fantasidjur. Skuttstruts, tråkmört, pangbäver, skrikfluga och badhuskänguru var några av djuren som uppstod. Det var även några elever som hade fått till djur som springmask och skogsmus. Det är okej, men för nästa steg uppmuntrade jag dem att välja något djur som inte finns på riktigt. Då skulle eleverna nämligen välja ett av sina djur och skriva en kort faktatext om det. De fick fem minuter på sig och jag tror att alla elever skrev något, från enstaka meningar till en halv sida text.
Tempot i övningen var rätt högt, och samtidigt som jag gav instruktionerna skrev jag exempel på ett blädderblock. Medan eleverna skrev gick jag runt och spanade in deras texter, och samlade sedan in dem för att läsa upp några exempel helt anonymt. Om man har mer tid kan eleverna läsa upp för varandra i par eller mindre grupper, eller så får de som vill läsa för hela klassen.
Här kommer några smakprov från elevernas faktatexter om de påhittade djuren:
Snattkatter älskar att ta saker som inte är deras. Med sin unika fluffiga päls kan de gömma kattgodiset utan att bli påkomna.
I hagar längst ner i Småland kan man hitta skrattkor. De ser ut som vanlig kossor men de kan aldrig sluta skratta.
Boombananflugan gillar att äta banan, men när den äter banan så exploderar den och då låter det BOOM. Den kan bli 1 mm och väger i genomsnitt 0,0001 gram.
Badhuskängurun lever i badhuset och brukar gömma sig under vattnet. Den kan bli 200 år och föder 93 barn åt gången. Den äter drunknande barn.
Baguettebabianen är en apa som lever i Frankrikes djungler. Baguettebabianen härstammar från babianen och livnär sig enbart på baguetter. Den har anpassat sig till sin omgivning och har långa ben och armar så att den lättare kan fånga vilda baguetter och springa iväg med dem. Istället för en vanlig mun har den en baguettekrossande näbb. Den kan också påträffas på Frankrikes storstäders hustak.
Det blev fnissigt när jag läste upp några av texterna och jag kunde säga till eleverna att de verkligen hade koll på hur man skriver sakprosa. Innehållsligt höll sig de flesta till förväntade beskrivningar av utseende, habitat, föda, fortplantning med mera. Språkligt hade många elever hittat både ett sakligt och neutralt tilltal och ämnestypiska ord. Det ledde till underhållande texter som fick klasskompisarna att skratta. En signal om hur roligt man kan ha det med ett rikt språk, och att skrivande ofta handlar om att beröra andra. Men det fanns också elever som inte riktigt lyckades pricka in ett adekvat språk. Kanske kan sådana här övningar vara ett sätt att jobba med ämnestypiskt språk i en mer lekfull inramning?
Här kommer övningen, med exempel på varje steg:
Faktatext om ett fantasidjur
Skriv fem ord i vänsterspalten högst upp på ett papper, ett ord för varje kategori:
En egenskap (stark, nyfiken, galen)
En plats (skogen, Magadaskar, Linköping)
En sak som man kan hålla i (termos, spjut, fiol)
Ett verb (hoppa, bajsa, balansera)
Ett ljud (kvack, boom, krash)
2. Skriv fem olika djur i högerspalten
(apa, mygga, mask, snigel, skata).
3. Kombinera nu orden från de två spalterna till nya djur:
Igår genomfördes Fackboksfestivalen Minerva på ABF-huset i Stockholm. Det var ett samarrangemang av Författarförbundets avdelning för fackboksförfattare, som heter just Minerva, och ABF Stockholm. Under festivalen var det flera parallella program i olika salar och ett av dem behandlade faktaböcker för barn. Alltid nåt!
”Nörden och googlaren” kallades programpunkten och den bestod av faktaboksgiganterna Bengt-Erik Engholm och Helen Rundgren som samtalade med varandra om faktaboksförfattande och lite grand om själva böckerna. Båda två har gjort böcker som vunnit Carl von Linnéplaketten.
Helen Rundgren är biolog och har skrivit 32 fackböcker för barn. Hon berättade att det känns tryggt att skriva inom det ämnesområde där hon har förankring i den akademiska världen. Hon vet vilka olika vinklar som kan finnas på ämnet från olika universitet och kan kontakta forskare med den expertis som hon eftersöker. Att lämna biologins värld kan däremot kännas lite läskigt, så här representerade Helen nörden.
Bengt-Erik Engholm, som snart publicerar sin 20:e facklitterära bok, är däremot en författare som närmar sig olika ämnesområden för att han blir nyfiken. Det där med googlaren i programpunktens titel syftar på att han i början googlar väldigt mycket för att få input och uppslag inför att han ska skriva om ett visst ämne. Men sedan gäller det att hitta bra och trovärdig information. Både Bengt-Erik och Helen berättade att det förekommit faktafel i någon av deras böcker. Det gick att rätta till i nästa upplaga men för Helen verkade det ha varit ett mindre trauma…
Att man kan ändra i nya upplagor behövs även för att forskningen går framåt. Det som var bästa möjliga fakta när en bok skrevs kanske inte längre anses stämma. Helens bok Tyra Tyrannosaurs Rex kom i sin första upplaga 2002 då det inte var tänkbart att dinosaurier hade fjädrar. Men när den gjordes på nytt för En bok för alla 2020 hade forskarna ändrat sig. Helen fnissade lite åt att en faktabilderbok för treåringar måste ändras efter forskningens senaste rön – men visst är det så.
Bengt-Erik var imponerad över hur noggranna översättarna i Japan var när de jobbade med hans bok Från apa till sapiens. De var mycket angelägna att allt skulle bli korrekt och att inte några faktafel smög sig in i översättningsarbetet.
Det finns risker både när ämnesexperter vill göra en faktabok för barn och när man är generalist. Risken med en nörd som författare kan vara att boken blir för didaktisk och tråkig. Helen pratade om en farbrors-ton med en äldre man som i en bok förklarar saker för barn. Risken med att inte vara ämnesexpert är förstås att man lättare kan göra fel. Bengt-Erik nämnde att ibland vänder sig en expert till en barnboksförfattare och så skriver de en bok tillsammans. Det kan också bli bra.
Helen och Bengt-Erik, och även röster från publiken, pratade en del om faktagranskning och att förlag kan ställa sig lite olika till kostnaden att ta in en faktagranskare. Kanske kan forskare och museimänniskor göra faktagranskningen gratis för att det hör till deras uppdrag?
Efter samtalet tänkte jag att både Bengt-Erik Engholm och Helen Rundgren visade stort engagemang för barns och ungas läsupplevelser – böckerna ska vara bra och lockande. Och det var även tydligt hur seriösa båda är i förhållande till den information de förmedlar, den ska vara korrekt och intellektuellt stimulerande. Förträffligt att sådana författare vill och får göra många böcker – så många att jag kan kalla dem faktaboksgiganter!
Hoppas denna fackboksfestival blir ett årligen återkommande event och att det nästa år är fler inslag med författare till facklitteratur för barn och unga.
Lättlästpodden, som görs av Hegas förlag, har spelat in ett avsnitt där jag är med och pratar faktaböcker. Det är 37 minuter långt och går att lyssna på här.
På Läslovet, tisdagen den 29 oktober klockan 14-15, kan man lyssna på en webbföreläsning där jag pratar faktaböcker. Det är Författarcentrums projekt På riktigt – sakprosa i skolan som anordnar detta och det är gratis. För att läsa mer och anmäla sig kan man kolla här.
Jag gick runt på Bokmässan i Göteborg och fotade alla faktaböcker för barn och unga som jag hittade. Missade säkert några, men det blev rätt mycket ändå.
Svenska barnboksinstitutet gör varje vår i sin ”Bokprovning” sammanställningar och statistik över förra årets utgivning av barn- och ungdomslitteratur. Där redovisas bland annat en del om faktaböcker. I våras hade de dessutom faktaböcker som ett särskilt tema och bjöd in Fredrik Holm som gästföreläsare. Fredrik är bibliotekarie och gör urvalet av faktaböcker till Barn- och ungdomsbokskatalogen. Hans föreläsning ”Faktaböcker för barn och unga 2023 – Trendkänslig samhällsbarometer eller bara vilda djur” finns nu tillgänglig på SBI Play så alla som vill kan titta på den.
När mina barn var små hade vi en tygpåse med pixi-böcker och några småleksaker som vi tog med när vi var ute på resa. Påsen kom bara fram då, för att böckerna och leksakerna skulle vara spännande och kännas nya när vi tog tåget till fjällen eller någon annan liten semester.
Visste du att det finns fakta-pixi? Formatet är ju litet och behändigt, men informationen i böckerna är inte fjuttig. Böckerna bör funka fint som högläsning ända upp i skolåldern. Perfekt för sommarens resor!
En annan grej som är bra med pixi-böcker: man kan ha några i väskan och ge bort till barn man möter. Kanske en liten kinkig unge på tunnelbanan blir glad av att du frågar: – Vet du hur de gjorde när de skulle skicka en mycket värdefull diamant från Sydafrika till England, utan att någon skulle kunna stjäla den på vägen? Eller: – Kan du säga ett djur som sover med ena ögat i taget?
Nu tar vi lite semester från boktipsande och faktafunderandet här på faktabok.se. Framemot augusti kör vi igång igen!
Linnéa Krylén har gjort tre fantastiska faktaböcker Handbok för molnskådare (2015), Handbok för kartläsare (2017) och Handbok för storsamlare (2020). De är alla tre sprängfulla av sådant som man inte visste att man inte visste förrän man fått veta det… De är helt enkelt supernördiga på ett väldigt smittande sätt! Dessutom är de vackra, Linnéa Krylén gör fina bilder också och böckerna är mycket lockande att bläddra i.
Som tur är finns alla tre i handeln, så marsch iväg och köp dem till något barn du känner. Och känner du inget barn så köp till dig själv, de är lika intressanta för oss vuxna!
Bild: MathKnight, CC BY-SA 4.0 <https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0>, via Wikimedia Commons
Vi hör ständigt talas om krig i världen, och under de senaste åren även om skjutningar och sprängningar i Sverige. En del av våra barn och unga har släktingar som tvingats fly från krig, och några har egna hemska erfarenheter. De funderar och försöker orientera sig i den här verkligheten.
I den svenska barn- och ungdomsboksutgivningen finns sedan länge många bra böcker om sexualitet. När elever i min skola visar upprördhet över en del av böckerna på avdelning V, där faktaböcker om sex hamnar, brukar jag bemöta det på två sätt. Ibland pratar jag om att de finns där, men man måste inte läsa dem om man inte vill. Ibland, framför allt med lite äldre elever, talar jag om att många unga är nyfikna på sex och det är viktigt att det finns bra information för dem. Om de helt hänvisas till Internet kanske de hamnar på sajter där sexualitet kopplas ihop med våld och kvinnofientlighet.
Men hur tänker vi ifråga om vapen? Vart ska barnen vända sig för att förstå hur olika vapen fungerar och hur de används i krig och andra konflikter?
Ja, inte kan de få några svar i böcker skrivna för barn och unga i alla fall. Den utgivningen lyser helt med sin frånvaro. Är det så att det finns beröringsskräck och feghet här från förlagens sida? Eller kanske tror förlagen att vi vuxna förmedlare, i biblioteken till exempel, lider av den där rädslan så att böckerna inte kommer att säljas?
Att vi vuxna ignorerar ett ämne tror jag mest kittlar nyfikenheten.
Tyvärr, säger jag till eleverna på min skola när de frågar efter böcker om vapen. Tyvärr, finns det inga sådana böcker. Det finns böcker för alla åldrar om andra hemska saker, förintelsen till exempel. Men vapen, nej tyvärr.
Jag skulle önska att vuxenvärlden, i första hand förlagen, förstod att möta intresset för vapen med böcker som är sakliga och informativa och skrivna för barn och unga.
I väntan på de böckerna får väl ungarna googla på egen hand.
