Stockholms stadshus firar 100 år i år och pryder framsidan på boken Nyfiken på hus – en arkitekturbok för barn skriven av arkitekten Karin Schönmeyr Elfström och med illustrationer av Kristina Alfonsdotter. Det är en gedigen, vacker och rakt igenom intressant bok som marknadsförs som ”den första barnboken om svensk arkitektur”.
Huvuddelen av boken utgörs av beskrivningar av spännande hus under rubrikerna ”Gamla hus”, ”Hus i olika stilar”, ”Moderna hus”, ”Annorlunda hus” och ”Två roliga dass”. Här finns bland annat Täby kyrka, Glimmingehus, Turning torso och Katscha i Norrköping. Varje byggnad beskrivs relativt utförligt och texten illustreras både med fotografier och Alfonsdotters vackra illustrationer. Arkitektens tankar med byggnaden är centrala i texten, men det ryms också fördjupningar, till exempel om dödsfällor och spöken på Glimmingehus eller om de 1600 plantor som fraktades från en plantskola i Costa Rica till Göteborg när Universum byggdes. Till varje byggnad finns en faktaruta som bland annat anger när den byggdes, var den finns och om den går att besöka.
I texten finns ett tydligt barnperspektiv och ett läsartilltal som genomgående uppmuntrar till nyfikenhet och att man ska bli en arkitekturdetektiv. Författaren har skickligt flätat samman byggnadernas historia med berättelser om människorna som byggt dem. Mest fascinerad blir jag av Ingrid Wallberg som var den första kvinnliga arkitekten i Sverige med eget arkitektkontor och det motstånd hon mötte när hon lät bygga en funkisvilla på Prytzgatan i Göteborg med inspiration av Le Corbustier. En annan minnesvärd person är Malte Liewen Stierngranat som lät uppföra en pyramid som gravmonument över sig själv.
Sist i boken finns ett avsnitt om hur hus är byggda, med korta beskrivningar av bland annat fönster, tak och färger. Författaren förklarar varför falu rödfärg blev så populärt på 1800-talet och att grönt och blått länge var ovanliga färger på hus. Det finns även en genomgång av olika stilar i svensk arkitektur, men jag undrar varför den tar slut på 1930-talet. Många av byggnaderna i boken är byggda på 2000-talet, men tidslinjen med stilar ger sken av att utvecklingen tog slut för 90 år sedan. Det går inte riktigt ihop. Jag hade också gärna läst om exempelvis egnahemsrörelsen och miljonprogrammet, två storskaliga byggnadsprojekt som fortfarande präglar många bostadsområden i Sverige.
Bokens största brist finns dock i kapitlet om Kiruna kyrka, där författaren skriver: ”Innan man började bryta järnmalm i Kiruna fanns det bara vildmark där.”. Det är förstås inte sant. Samerna har levt på platsen sedan urminnes tider, men i boken reproduceras en kolonial föreställning om ett obebott landområde som bara väntade på att tas i bruk av den svenska statsmakten. Samer nämns bara som en bakgrund till varför disponent Lundbohm gav arkitekten Gustaf Wickman i uppdrag ”att rita en kyrka som är en kåta”. Inte ett ord om att gruvbrytningen, grundandet av Kiruna och den pågående flytten av staden har ätit upp samernas mark och hotar samernas möjlighet att utöva sin kultur.
Sammantaget är detta dock en mycket läsvärd bok i stort format och omsorgsfullt formgiven. Tyvärr finns den inte längre i handeln, men jag hoppas på en nyutgåva – gärna med en reviderad beskrivning av Kiruna kyrka. Då skulle detta vara en bok som borde finnas på vartenda bibliotek.
+ Utförlig ordlista och källförteckning finns.
Annelie Drewsen
Nyfiken på hus – en arkitekturbok för barn
Författare: Karin Schönmeyr Elfström
Illustratör: Kristina Alfonsdotter
Dibb förlag, 2021
ISBN: 9789198628715
104 sidor
