Jag var tvungen att googla på Imenellas framträdande på Grammisgalan 2020 efter att ha läst hennes självbiografiska bok Jag ska vara drottning här. Det är ett mäktigt nummer som inleds med att artistens mamma Xabiba Wanaag, en känd somalisk sångerska, sitter på en tron iklädd en glittrande hijab och är omgiven av släktingar i traditionella somaliska kläder. När den somaliska musiken övergår i tyngre hiphop-beats träder Imenella fram i ljuset och rappar låtarna Waryaa Gee och Aah Shit. Numret är en hyllning till både de dansare hon arbetat med i många år och hennes mamma. Det är kaxigt, personligt och snyggt. Hon är en stjärna.
Imenellas liv kunde mycket väl ha tagit en helt annan väg. Hon föddes i Somalia 1988 men har knappt några minnen från landet. I fyraårsåldern hamnar hon i grannlandet Kenya med sin mamma, efter att kaos och klanstrider utbrutit i Mogadishu. Några år senare åker mamma och syskon till Sverige, men Imenella blir ensam kvar i Kenya. Hon är övergiven av vuxenvärlden, skickas runt mellan släktingar och utsätts för sexuella övergrepp. Det är riktigt jävligt, berättat på saklig och osentimental prosa. Scenen när den lilla flickan lär sig att glida ur sig själv för att överleva är stark.
I boken anges att Imenella Mohamed har berättat för Nina Wähä och det är ett lyckat samarbete. Språket flyter på bra, samtidigt som det finns en talspråklig ton som skapar närhet till läsaren. Det känns som om en vän berättar om sitt liv. Ibland minns man varje detalj, men oftare är minnena dimmiga och ofullständiga. Precis så får de vara i den här boken. Det är skickligt. En mer klåfingrig medförfattare eller redaktör kanske hade lagt till mer bakgrund och sammanhang, men det behövs inte. Om läsaren vill förstå mer om klansystem och konflikter i Somalia, medias rapportering om gansterrap eller islams syn på psykisk ohälsa så går det ju utmärkt att söka sig vidare. För det här är en bok som väcker tankar och ställer frågor. Om familj, om platser, om samhället, om sorg och om trauman.
När Imenella så småningom kommer till Sverige och återförenas med sin mamma vet hon redan att vuxna inte är att lita på. Det tar tid att kunna känna kärlek, att lita på andra och att försonas. I Sverige blir en svensk hederssomalier en ny pappafigur och så småningom kommer fler pålitliga människor in i Imenellas liv. Familjen flyttar till Tensta och dansen blir viktig. Den erbjuder ett sammanhang där en ung kvinna kan ta plats. Hon blir ledare och får en internationella karriär som dansare och koreograf. Men samtidigt studerar hon på komvux och arbetar på hemtjänsten – ett jobb som ger bestående relationer, ett växande ansvar, inkomster och bildning. Det är väldigt fint skildrat.
Varje kapitel i boken har en plats som rubrik, från Mogadishu via Nairobi, Mombasa och Eastleigh till Gävle, Tensta och så småningom Kingston, en terapimottagning vid Medborgarplatsen och bokförlaget på Riddarholmen. Även dansen och musiken beskrivs som platser – och berättelsen kretsar kring hur huvudpersonen formas av de olika platser hon befinner sig på och människorna hon möter där. Den politiska dimensionen i Imenellas berättelser ligger hela tiden och puttrar under ytan, men ibland bryter en mer argumenterande röst fram. På ett ställe förklarar den hur viktigt det förebyggande arbetet är om man ska komma åt gängkriminaliteten. ”Politiker behöver sluta tro att konst och kultur och hobbys inte stoppar kriminaliteten för det gör de, det är jag ett levande bevis på”, säger Imenella och upprepar: ”Hobbys räddar liv”.
Boken utspelar sig i samma område som Faysa Idles Ett ord för blod, och Idle figurerar i en kort scen i Jag ska vara drottning här. Medan Faysa Idle fann sitt hopp i orden och skrivandet finner Imenella sitt i dansen och musiken. Hon har skrivit en angelägen historia om att ta sig vidare trots trauman, trasiga familjerelationer och svek. I kapitlet om låten Chagga finns en scen där några tjejer i Tensta blir kallade horor av ett gäng killar. Till svar börjar de sjunga ”Du vet att han är en chagga …”, garvar och går vidare. Imenella ser alltsammans från sin balkong, och det är en lysande revansch-scen.
Boken är klassificerad som en vuxenbok, men jag tycker att den har en given plats även på ungdomshyllan där den kan tilltala läsare på både gymnasiet och högstadiet.
Annelie Drewsen
Jag ska vara drottning här
Författare: Imenella Mohamed och Nina Wähä
Norstedts, 2025
ISBN: 9789113137490
Antal sidor: 200