Författarbesök innehåller ofta skrivövningar. Vanligtvis är det kopplat till skönlitterärt skrivande – gestaltning, miljö, intrig och så vidare. Nyligen fick jag frågan om jag kunde göra en skrivövning på ett författarbesök om sakprosa. Då var jag tvungen att tänka efter. Jag vill att skrivövningar ska vara meningsfulla och att eleverna ska kunna komma igång och skriva direkt, utan att tänka för mycket. Det måste finnas utrymme för fantasi, men inte vara för fritt. De yttre ramarna är lika viktiga som friheten inom dem.
Efter att ha funderat lite fann jag ett sätt att arbeta med sakprosans särdrag och samtidigt låta eleverna använda sin fantasi. Mitt besök gjordes inom ramen för Författarcentrum Östs eminenta projekt På riktigt – sakprosa i skolan (som från och med årsskiftet har blivit nationellt) och jag höll en ganska traditionell lektion om att skriva faktaböcker där jag berättade om research, lät eleverna undersöka källmaterial från 1700-talet och gav exempel från några av mina egna faktaböcker. Som avslutning gjorde vi sedan en skrivövning. Under dagen testade jag den i fyra olika grupper, och den funkade bra i alla.
Ingången var det svenska språkets möjligheter att skapa nya ord genom sammansättning. Eleverna fick först göra en lista med fem ord utifrån några olika kategorier, till exempel en plats, ett ljud eller en egenskap. (Dessa kategorier kan förstås varieras.) Sedan skrev de ner fem djur, för att slutligen kombinera orden i listan med djuren och på så vis skapa fantasidjur. Många byggde ord intuitivt, medan andra behövde lite stöd i hur man gör när man sätter samman ord. (Här finns förstås potential för en fördjupning om ordbildning och sammansatta ord för lärare i svenska och svenska som andraspråk.)
Om eleverna följt mina instruktioner hade de nu en lista med fem fantasidjur. Skuttstruts, tråkmört, pangbäver, skrikfluga och badhuskänguru var några av djuren som uppstod. Det var även några elever som hade fått till djur som springmask och skogsmus. Det är okej, men för nästa steg uppmuntrade jag dem att välja något djur som inte finns på riktigt. Då skulle eleverna nämligen välja ett av sina djur och skriva en kort faktatext om det. De fick fem minuter på sig och jag tror att alla elever skrev något, från enstaka meningar till en halv sida text.
Tempot i övningen var rätt högt, och samtidigt som jag gav instruktionerna skrev jag exempel på ett blädderblock. Medan eleverna skrev gick jag runt och spanade in deras texter, och samlade sedan in dem för att läsa upp några exempel helt anonymt. Om man har mer tid kan eleverna läsa upp för varandra i par eller mindre grupper, eller så får de som vill läsa för hela klassen.
Här kommer några smakprov från elevernas faktatexter om de påhittade djuren:
Snattkatter älskar att ta saker som inte är deras. Med sin unika fluffiga päls kan de gömma kattgodiset utan att bli påkomna.
I hagar längst ner i Småland kan man hitta skrattkor. De ser ut som vanlig kossor men de kan aldrig sluta skratta.
Boombananflugan gillar att äta banan, men när den äter banan så exploderar den och då låter det BOOM. Den kan bli 1 mm och väger i genomsnitt 0,0001 gram.
Badhuskängurun lever i badhuset och brukar gömma sig under vattnet. Den kan bli 200 år och föder 93 barn åt gången. Den äter drunknande barn.
Baguettebabianen är en apa som lever i Frankrikes djungler. Baguettebabianen härstammar från babianen och livnär sig enbart på baguetter. Den har anpassat sig till sin omgivning och har långa ben och armar så att den lättare kan fånga vilda baguetter och springa iväg med dem. Istället för en vanlig mun har den en baguettekrossande näbb. Den kan också påträffas på Frankrikes storstäders hustak.
Det blev fnissigt när jag läste upp några av texterna och jag kunde säga till eleverna att de verkligen hade koll på hur man skriver sakprosa. Innehållsligt höll sig de flesta till förväntade beskrivningar av utseende, habitat, föda, fortplantning med mera. Språkligt hade många elever hittat både ett sakligt och neutralt tilltal och ämnestypiska ord. Det ledde till underhållande texter som fick klasskompisarna att skratta. En signal om hur roligt man kan ha det med ett rikt språk, och att skrivande ofta handlar om att beröra andra. Men det fanns också elever som inte riktigt lyckades pricka in ett adekvat språk. Kanske kan sådana här övningar vara ett sätt att jobba med ämnestypiskt språk i en mer lekfull inramning?
Här kommer övningen, med exempel på varje steg:
Faktatext om ett fantasidjur
- Skriv fem ord i vänsterspalten högst upp på ett papper, ett ord för varje kategori:
- En egenskap (stark, nyfiken, galen)
- En plats (skogen, Magadaskar, Linköping)
- En sak som man kan hålla i (termos, spjut, fiol)
- Ett verb (hoppa, bajsa, balansera)
- Ett ljud (kvack, boom, krash)
2. Skriv fem olika djur i högerspalten
(apa, mygga, mask, snigel, skata).
3. Kombinera nu orden från de två spalterna till nya djur:
Galenskata
Termosapa
Madagaskarmask
Bajssnigel
Kvackmygga
4. Välj ett av djuren och skriv en faktatext om det. (5 minuter)
5. Den som vill får läsa upp sin text, eller samla in texterna och läs några texter högt.
Vill du testa skrivövningen? Varsågod! Hör gärna av dig och berätta hur det gick.
Annelie Drewsen
Gud vad kul! Jag gillar att badhuskängurun föder så specifikt 93 barn åt gången (inte 90 eller 100).
Jag sparar övningen och hoppas kunna använda den snart!
Ja, det är kul med detaljerade beskrivningar. Lycka till och berätta gärna om du testar att göra den.
Mycket inspirerande! Jag har då och då genom åren funderat kring möjliga sakprosaövningar och varit inne på det här med att hitta på för att komma förbi det stora researchandet som ju är den största biten i skapandet av sakprosa. Jag har också diskuterat det med kollegor men aldrig riktigt kommit till skott. Himla kul att läsa om din metod och kanske, kanske kommer jag att testa den. Tack!
Kul, du får berätta om du testar, eller kommer på någon annan övning.