Svensk historia är på tapeten denna vinter och förlaget Ordalaget hänger med genom att ge ut en något reviderad utgåva av Björn Höglunds bok Sveriges historia: från stenyxa till smartphone. Björn Höglund har gett ut fler böcker på Ordalaget, och de jag har bläddrat i är ganska lika denna. Det är traditionella faktaböcker med redogörande texter med bra information om ett ämne. Böckerna har många facklitterära särdrag: mängder med faktarutor av olika slag, informativa bilder, bildtexter, kartor, rubriker i olika nivåer… och förstås ordentlig innehållsförteckning och ett bra register. Böckerna ser spännande ut när man bläddrar i dem och funkar utmärkt att söka information i. Men jag tyckte också att det var roligt att läsa Sveriges historia rakt igenom.
Björn Höglund är utbildad till historielärare i gymnasiet, har skrivit läromedel och även gjort en massa frågor till olika frågeprogram. Beskrivningen av Sveriges historia känner jag som vuxen igen. Det är en klassisk överblick över olika tider, med en del som är nytt för mig och kanske även något som jag saknar. Höglund har med några kvinnor i historien som jag inte kände till sedan tidigare, det är bra. Någon gång tycker jag kanske att han förenklat och rationaliserat lite för mycket. Varje historisk period avslutas med en sida där Höglund ger läsaren några klurigheter att fundera över. Facit finns i slutet av boken.
Förlaget anger att boken passar för 9-12 år och det verkar rimligt. Det är också då de flesta barn läser om Sveriges historia i skolan. Men vi som är mer än 12 år kan ju också uppskatta den, och yngre nyfikna barn kan säkert läsa i den tillsammans med en vuxen.
Uppdatering efter en berättigad kritisk fråga från Cecilia Sundh på Instagram:
Vad är det som INTE står i boken? Samer nämns enligt registret en enda gång, och det är under avsnittet om istiden där det står en mening om samerna som kom invandrande från öst. Jag hittar ett kort omnämnande till, där världsarvet Laponia nämns. Men det står ingenting om staten Sveriges rasistiska övergrepp mot samer eller om kolonisationen av Sápmi.
De andra nationella minoriteterna har inte heller någon plats i den historieskrivning som Högberg ger oss. Jag hittar ett kort stycke, i avsnittet om demokrati under 1900-talet, som lyder: “I Sverige värnar man om minoriteter. Det finns till exempel fem nationella minoritetsspråk: finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska. Även teckenspråk brukar räknas som ett minoritetsspråk.”
Det finns inte heller något perspektiv från människor med funktionsnedsättningar. Ett exempel är att rösträtten beskrivs som helt genomförd vid valet 1921, men att omyndigförklarade personer inte fick rösträtt förrän 1988 nämns inte.
Det går säkert att läsa boken kritiskt på fler sätt och givetvis kan inte allting i vår historia nämnas i en bok för barn. Men Sveriges historia: från stenyxa till smartphone är ändå ganska omfattande och både nationella minoriteter och människor med funktionsnedsättningar borde fått sin plats i historieskrivningen.
+ förteckningar över kungar, drottningar och statsministrar har tillkommit i denna upplaga
Cilla Dalén
Sveriges historia: från stenyxa till smartphone
Författare: Björn Höglund
Ordalaget 2023 (första upplagan 2019)
ISBN 9789174695786
101 sidor