Kategori: Recensioner och boktips

Nu har den tredje boken i serien Enkla och roliga fakta om… från Rabén & Sjögren kommit ut. Det är författaren Julia Wiberg som skriver serien och den här boken är illustrerad av Maria Källström. 

Jag har tidigare recenserat Enkla och roliga fakta om rymden, och precis som den tycker jag att boken om kroppen är utmärkt för barn ungefär i åldrarna 3-10 år. Det är framför allt illustrationerna som signalerar att boken vänder sig till yngre barn, de konkreta och tydliga förklaringarna i texten kan säkert passa även lite äldre barn som vill förstå hur kroppen fungerar.

Wiberg berättar om olika delar och funktioner i våra kroppar. Matsmältningen, blodomloppet, hjärnan, sinnesorganen och andra delar av kroppen får ett eller ett par uppslag var, där författaren med ett trevligt du-tilltal ger enkla förklaringar. Jag tycker att mängden ämnesspecifika begrepp är väldigt lagom, språket är effektivt men ändå inte alls krångligt.

För att leva behöver din kropp inte bara mat, den behöver också en livsviktig gas som kallas syre. Det är lungorna i din kropp som tar upp syre från luften när du andas in. När du sen andas ut släpper lungorna ut en gas som kallas för koldioxid. 

Dina lungor finns bakom bröstet och om du håller handen där kan du känna hur bröstkorgen åker upp och ner när du andas. Lungorna blir större när du andas in – de fylls med luft – och mindre när du andas ut, när luften töms.

Din kropp är fantastisk och vi är alla både lika och olika. Det slår författaren fast på den inledande sidorna och illustratören tecknar många barn med olika färger på hud och hår, och somliga med glasögon. Men barn med funktionsnedsättningar finns varken i texten eller i bilderna. Överlag är barnen på bilderna väldigt glada och rörliga, det är härliga bilder att titta på. De flesta bilderna illustrerar texten och bidrar med humor, några har också funktionen av att förtydliga det som författaren förklarar. 

Hela boken ser trevlig och inbjudande ut, och både text och bilder förmedlar tydligt att barns kroppar är starka och spännande. I slutet finns en sida med rubriken ”Vad behöver din kropp?” och svaret kommer i tre delar: bra mat, lek och bus samt vila och kärlek.

+ Tydlig innehållsförteckning
+ Några experiment som ser enkla ut i slutet av boken

Cilla Dalén

Enkla och roliga fakta om kroppen
Författare: Julia Wiberg
Illustratör: Maria Källström
Rabén & Sjögren 2024
ISBN 9789129744545
40 sidor
Provläs på förlagets webbplats

Graviditet och förlossning är ett fascinerande ämne och det kommer ständigt ny litteratur som kretsar kring fortplantning och födande, såväl för vuxna som för barn. Efter att ha gjort sig känd på sociala medier fick barnmorskan Asabea Britton en förfrågan om att skriva en barnbok tillsammans med tecknaren Louise Winblad. Resultatet är faktabilderboken Hur blev jag till? Och hur kom jag ut? från 2022.

Boken innehåller en ramberättelse om Ebo vars mamma är gravid. Jag är i grunden skeptisk till att växla mellan skönlitterär gestaltning och faktaavsnitt, men här fungerar det ändå relativt bra. Dels för att ämnet i sig bär på en naturlig dramaturgi, dels för att det medför ett passande tilltal för väldigt unga läsare. I samtalet mellan det lilla barnet och föräldrarna ställs många frågor ett barn kan ha om graviditet. Var fanns jag innan jag kom in i mammas mage?  Hur kom jag ut? Föräldrarna förklarar tålmodigt, men framförallt varvas den skönlitterära framställningen med faktarutor, -sidor och -uppslag. Dessa delar av boken har tydliga rubriker som ”Ägg & spermie”, ”Olika sätt att göra barn” eller ”Så går det till när bebisen kommer ut ur snippan”. Texten är kortfattad och väl anpassad till ett litet barns nivå. Text och bild samspelar fint för att förklara sådant som befruktning, livmoder, fostervatten, moderkaka och navelsträng. Författaren använder en ton som bottnar i kunskap och erfarenhet, vilket yttrar sig i en sorts vardaglig självklarhet. Så här kan det låta:

Vissa bebisar kommer från snippan. Andra kommer ut genom ett hål i magen som en doktor skär upp och sen syr ihop. Det kallas för kejsarsnitt eller kejsarfödsel. Så kan man göra om man inte kan eller vill få ut bebisen ur snippan. Då får man alltid medicin så att det inte ska göra ont.

Vissa bebisar föds på sjukhus, andra föds hemma. Eller i en bil om man inte hinner till sjukhuset. Vissa föds i vatten. De flesta föds på land.

Trots det begränsade formatet lyckas den här boken lyfta fram mångfalden inom graviditet och födande, att det kan gå till på så många olika sätt. På en sida presenteras till exempel personer som valt helt olika sätt att göra barn: en spermiedonator, ett par som blivit gravida med hjälp av IVF, en ensamstående mamma och så vidare. Dock nämns adoption inte alls.

Mångfalden gäller även illustrationerna och de människor som avbildas. Ebos familj är brun/svart, medan de övriga personerna som avbildas har varierande hudfärg, kroppsform och förutsättningar. Louise Winblads tecknarstil är till synes ganska enkel, men där finns också en stark känslomässig laddning i de helt vardagliga scenerna. Pappans kärleksfulla blickar och mjuka händer om mammans mage påminner mig om den brittiska konstnären Lynette Yiadom-Boakyes utställning ”Att flyga i förbund med natten” på Moderna museet 2021. Där fanns svarta män som vilade, drömde och dansade balett, bilder som blir en påminnelse om hur ofta svarta män framställs som hotfulla eller våldsamma i både historiska och nutida bilder. Winblads illustrationer av mer medicinsk karaktär är förstås också viktiga, eftersom den typen av bilder länge har dominerats av vita kroppar.

Därför tänker jag att en bok som denna, som visar en helt vanlig, kärleksfull familj som får sitt andra barn gärna får finnas på många ställen: förskolor, skolbibliotek, folkbibliotek och väntrum på olika slags mottagningar. Den kan fungera betydligt högre upp i åldrarna än förlagets alldeles för snäva intervall på 3–6 år. Även tonåringar kan väl få stilla sin nyfikenhet med den här boken? 

Annelie Drewsen

Hur blev jag till? Och hur kom jag ut?
Författare: Asabea Britton
Illustratör: Louise Winblad
Rabén & Sjögren, 2022
ISBN: 9789129737561
Antal sidor: 32
Provläs

Tänder av Jenny Dahlberg med illustrationer av Lisa Ernemar är en faktabok av ett slag som det finns rätt många. Okej information i snuttar och skojiga men inte särskilt informativa bilder till. 

Är det bra?

Tja, det beror väl på vad man är ute efter?

Korta fascinerande uppgifter kan vara roliga att läsa. Att skålsnäckor har de allra starkaste tänderna till exempel. Eller att man strök en gegga av mosade döda möss på ömma tänder i antikens Egypten. Förresten var det mode med svarta tänder i Japan på 1800-talet, så somliga behandlade sina tänder med en sörja av metall, ättika och teblad för att de skulle mörkna.

Och bilderna kan man förstås fnissa åt. Det är många flinande människor med blottade tandrader och en hel del olika knäppa djur. 

Eventuellt är jag tråkmåns, men när jag läser är det en del jag saknar. Hur vet man det där med mussörjan i Egypten till exempel? Att få ett hum om den vetenskap som tagit fram informationen är intressant tycker jag, och det ökar också tillförlitligheten. När jag kollar i slutet av boken står att ”olika källor använts”. Och så är det en kort lista med rekommenderade ställen att söka vidare (ett par populärvetenskapliga tidskrifter, folktandvården, 1177, Naturhistoriska riksmuseet och Nationalencyklopedien). Det finns inte heller någon faktagranskare angiven. 

Bilder kan bära mycket information genom att förtydliga eller utvidga det som texten berättar. I den här boken tittar jag ofta förgäves efter stöd i bilderna. På en sida står  att skillnaden mellan en snigel och en snäcka ”är att snäckan har ett hus på ryggen”. På sidan finns också mer specifik information om mördarsniglar. Men illustrationerna runt består av 13 snäckor med skal på ryggen, varav ett är tecknat som ett riktigt hus. Jag kollar förgäves efter något som kan vara en mördarsnigel, eller en bild av hur en snigel utan hus ser ut. På motstående sida finns information om bävrar och att de kan gnaga igenom hela träd. Bilden intill visar en bäver vid ett träd där snittytan ser ut att vara gjord med motorsåg i stället för en sån där intressant spets som det blir när bävrar gnager.

Ja, som sagt. Tråkig kanske jag är. Om man är ute efter att förbluffas och fnissa, och inte funderar så mycket runt det man läser så kan säkert den här boken vara rolig.

Cilla Dalén

Tänder
Författare: Jenny Dahlberg
Illustratör: Lisa Ernemar
Berghs 2024
ISBN 9789150225594
25 sidor